Får det vara en Cosby-tröja?

Letar du en present till lilla pappsen? Bill Cosby säljer tre av sina kultförklarat fula tröjor från serien The Cosby Show på eBay. Tröjorna kommer att auktioneras ut under tiden 2-12 juni. Men vill du ha en gäller det att hosta upp, utgångsbudet är 5000 dollar styck. Pengarna går till välgörande ändamål dock, allt hamnar hos behövande barn via Hello Friend/Ennis William Cosby-fonden, en fond som Bill Cosby upprättade efter mordet på sonen Ennis 1997.

Via AOL. Andra bloggar om: mode, cosby, design, 80-tal, ebay, nostalgi, auktion, tröja

Röster i radio & TV

Röster kan fria eller fälla, lyfta eller sänka, utveckla eller avveckla. Det vet Hillary och Obama lika väl som Idol-deltagarna. Men det är också något som gäller i allra högsta grad inom dubbningens magiska värld. Få saker kan bli så rätt, eller så fel, som när din utländske favoritfigur i en film eller TV-serie ska få en svensk upplaga.

Den svenska röstskådisfamiljen är en relativt liten samling. Det är vanligt att en person gör många röster i samma produktion, vissa verkar inte gjort annat i livet än att stå i mikrofonbåset, och man blir lätt lite snurrig vid ett försök att kartlägga dubbvärlden. Men jag tänkte ändå välja ut några frekventa svenska röstekvilibrister att lyfta fram.

Bert-Åke Varg har en omisskännlig röst och innehar enligt Wikipedia det svenska rekordet i filmdubbning. Bland hans många roller finns Prosit i Snövit, Asterix i flera Asterix-filmer, Dupontarna i Tintin, Huset som pratar i Dunderklumpen och Stroppe Kalkon i Chicken Little. Han har också gjort en hel del Anime och Manga, till exempel i kultserien Starzinger (Sir Djorgo). Här hör du honom som Pentti Varg i Fablernas Värld:


Skådespelaren Olof Thunberg har en av många älskad (och av vissa även gärna parodierad) stämma. Det är han som berättar historierna om Bamse, och själv gör alla röster. Han ger också svenskt liv åt Shere Khan i Djungelboken.

Det blev ramaskri när Björne bytte röst, från Jörgen Lantz till Pontus Gustafsson. Läs mer om det här. Men det var faktiskt inte första gången Gustafsson tog över Lantz roll. Pontus Gustafsson började sin karriär redan som 13-åring som Mowgli i Djungelboken. Han gjorde senare också rösten till Nasse i The Tigger Movie - en roll som Jörgen Lantz tidigare haft. Historien upprepar sig. Det är även Pontus som är svenska grisen Babe, men där har dock Jörgen Lantz inte haft något finger med i spelet.

"Du och ditt skjutgalna gamla finger!" Visst kan du höra julaftonsrösten framför dig?
Far och son Harryson är båda flitiga röstskådespelare. Pappa John (se bilden) är Farbror Joakim i Duck Tales, åsnan Ior i redan nämnda Nalle Puh, Kloker i Snövit och självaste Doktor Snuggles, men kanske mest igenkänningsfaktor är det på rollen som sheriffen av Nottingham i Robin Hood. Sonen Peter har spelat Snowbell i Stuart Little, cirkusdirektör Loppan i A bug's life, Filoktetes i Hercules och Averell Dalton i en Lucky Luke-film bland annat.

En annan mångdubbare är REA-komikern Andreas Nilsson. Han har dubbat sen 1987 då han som 23-åring blev godkänd som Kalle Anka-rösten i Sverige. Sen dess har det blivit oräkneliga roller, så många att han själv inte har riktigt koll. På sin hemsida har han i alla fall listat 115 olika TV-serier, 95 långfilmer plus ett gäng kortfilmer och också annat, som TV-spel. Bland rollerna kan nämnas Voldemort i Harry Potter och den flammande bägaren, Stitch i Lilo & Stitch, Glasögon-, Glufs-, Målar- och Farfarsmurfen i Smurfarna, Kapten, Pinocchio och Mus i Shrek och Dundermusen i Dundermusen.

"Tyvärr ser vi en tendens med storfilmerna att man hellre väljer ett stort affischnamn för att sälja filmen än tar en bra dubbskådespelare för att lyfta fram rollen. Att vara stor skådespelare/artist på scenen har inget med att lyckas i dubbsammanhang att göra. Det är svårare än man tror att ge liv åt en tecknad figur." - Andreas Nilsson.

Det finns fler att räkna upp, vem kan glömma Tomas Bolme som Tintin och även Asterix, alla Bumbibjörnar (Roger Storm, Ulf Källvik, Lizette Pålsson m. fl.) och som 90-talsnostalgiker blir jag glad av att höra Göran Gillinger som Emile i Råttatouille. Apropå Bumbibjörnarna blir jag galen på folk som tror att Peter Jöback sjunger titelmelodin. Han som sjunger heter Haakon Pedersen, därmed basta.

Jag kan också berätta att det numera är Guy de la Berg som gör rösten till Nalle Puh, att Ugglan i Fablernas värld egentligen heter Lars Edström och att Bertil Engh gör både Toadie i Bumbibjörnarna, Puff i Räddningspatrullen och Louie i Luftens Hjältar. Berättarrösten i Tjuren Ferdinand heter Hans Lindgren och är densamma som gestaltar ormen Kaa i Djungelboken, Sorken i Nalle Puh och Långben i Långbens galna gäng.

Det som slår en när man frotterar runt i dubbcyklerna är att de flesta aktörer är män. Röstskådespelaryrket verkar vara ett traditionellt mansdominerat yrke, men undantag finns förstås. Annica Smedius har lånat ut sin röst till Velma i Scooby Doo och Sailor Mercury i Sailor Moon, men också till Bart Simpson den där tiden när Simpsons dubbades till svenska. Hon fick göra rösten även i långfilmen. Sharon Dyall har hörts i en del Disney-produktioner och Monica Forsberg har haft diverse roller, som exempelvis Kängu i The Tigger Movie. Hon tog också över uppdraget att vara Knattarna efter Staffan Hallerstam som, bland mycket annat, ligger bakom flera karaktärer i nostalgiklassikern Silver Fang. Andra kvinnor i branschen är Vivian Cardinal, Mikaela Tidermark och Annelie Berg.

Bland de yngre förmågorna finns syskonen Simon och Norea Sjöquist, som började dubba film som fem- respektive sjuåringar och har hunnit medverka i filmer som Horton, Ice Age 2, Björnbröder 2, Natt på museet, Harry Potter-filmerna, Kalle och chokladfabriken och många fler. De brås på pappa Peter som bland annat gjort Michelangelos röst i Teenage Mutant Ninja Turtles. Apropå familjeröster får man såklart inte glömma familjen Wahlgren, flitiga utlånare av sina röster.

Njut här av John Harrysons Doktor Snuggles. (Flera Snuggles-röster görs också av Kjell Bergqvist.)


Det får räcka för den här gången. Ge mig dina favoritröster så kanske det blir ett inlägg till. Vill du själv söka upp dina favoritfilmer eller TV-serier eller vill läsa om vilka dubbningsbolag som är verksamma rekommenderar jag ett besök hos dubbningshemsidan. (Du som saknar Skrotnisse och hans vänner, jag planerar att ägna ett särskilt inlägg åt denna klassiker vid ett senare tillfälle.) Vill du läsa en intervju med erfarne dubbaren Gunnar Ernblad kan du göra det här, och där finns också fler klassiska röstkonstnärer uppräknade.

Detta inlägg skrevs på begäran av Navid, som nyligen ägnat sig åt raka motsatsen till allt jag nyss berört, nämligen fullkomlig tystnad. Läs hans berättelse.

Uppdatering: Man kan tjäna en del på att vara röstskådespelare också. Även om det är rätt ovanligt. Men har man turen att halka in på en serie som Simpsons kan man skatta sig lycklig.

Andra bloggar om: dubbning, röstskådespelare, john harryson, andreas nilsson, bert-åke varg, tecknat, tecknade serier, animerat, anime, snuggles, fablernas värld

Federal Agents Raid Gun Shop, Find Weapons

En lista med 20 roliga tidningsrubriker som den ovan hittar du här. Via Vassa eggen.

Lägg ner juryn - och andra tankar

Om Björn Gustafssons röstleverering: Sjukt modigt. Det kräver integritet att göra det han gjorde, köra sin egen grej trots att han blir idiotförklarad av hela Europa. Däremot var det synd att det inte var roligt. Men det är min subjektiva åsikt (jag skrattade åt "Hola Belgrad", men sen skrattade jag inte mer) och jag vet att jag har många med mig och många mot mig.
Precis som det ska vara.

Med det sagt: Lägg ner juryn. All jury, i alla former. Både de som räddade Charlotte från förnedring i semin (eller var det tvärtom? Hade hon blivit räddad från förnedring utan juryn?) och de svenska jurygrupperna. Jag har själv suttit i den där juryn, och alltid tidigare försvarat systemet, men det tänker jag inte göra längre. Visst är det trevligt att ha så mycket makt, men ni får den gärna av mig. Jag menar, what's the point? Vems tävling är det egentligen? När jag tidigare försvarat juryn har jag tänkt att det är viktigt att vinnaren är representativ för så många som möjligt och att de som tokröstar verkar vara en speciell grupp (läs: 10-14-åringar och deras Tomas Ledin-fans till mödrar), och att det därför är viktigt med ett urval som struntar i om den falsksjungande poppojken är jättesöt och som istället lyssnar efter hantverket i musiken och bla bla bla. Men jag är inte sämre än att jag kan inse faktum: Det är bullshit. Folket ska bestämma, röstar man inte får man skylla sig själv. Då slipper vi allt snack, allt gnäll, alla spekulationer.

Till de som säger att svenska folket valde Sanna och att det skulle gått bättre för henne: Är du säker på att folket verkligen valde Sanna? Det konstiga röstningsförfarandet vi har (ännu en anledning att skippa juryn) innebär ju att folket röstar på en god stund efter att juryn sagt sitt. Hur många ringer en extra gång på en Charlotte i överlägsen ledning? Hon ledde över Sanna med förkrossande 40 poäng efter juryrösterna. Självklart gynnas Sanna the Underdog av det.

Kul att Ryssland vann för första gången. Älskade det överdådiga popstjärna/sportstjärna/superfiol-upplägget. Tråkigt dock att låten inte var särskilt bra.

Ingela Pling i dagens Aftonbladet: "Röstningssystemet måste ändras för att det ska bli kul igen. Nu ger östländerna bara poäng åt varandra - och de är många fler än oss. Vi ska inte behöva anpassa oss efter deras musik. Eurovision har blivit en pajastävling. Jag vill nog att vi ska fortsätta vara med i tävlingen - även om jag tycker att den svenska Melodifestivalen är roligare." Vi och de. Inte behöva anpassa oss. Deras musik. Den svenska är bättre. Burr. Är det bara jag som får Ny Demokrati-vibbar?

Vadå "deras musik" förresten. Ser man på bidragen de olika länderna skickat tycker jag nog att vi gillar oväntat likadan musik. Jag skulle förstå kritiken om det var någon slags världs-folkmusiks-tävling och alla som var vana vid trumrytmer skulle rösta på det och alla som var vana vid plingplongsträngar skulle rösta på det och vi skulle stå med våra fina dragspel helt utan röster, men nu är det faktiskt bara mjukhårdrock och kanske lite hiphop och en och annan balkanslinga som bryter den annars universella popmallen.

Efter allt östländerna-röstar-bara-på-varandra-gnäll i fjol gjorde EBU en uträkning där de tog bort alla östländers röster. Så här blev resultatet:
Topp fem totalt:
1. Serbien 2. Ukraina 3. Ryssland 4. Turkiet 5. Bulgarien.
Topp fem utan öströsterna:
1. Serbien 2. Ukraina 3. Turkiet 4. Ryssland 5. Bulgarien.
I år var vi mer oeniga. En snabbräkning visar att Grekland skulle vunnit, och att både Armenien och Ukraina, och faktiskt också Turkiet, slår Ryssland om västländerna* får bestämma. En analys av det kan väl vara att Dima Bilan vann många öströster på sitt namn och PR-arbete och att låten (till skillnad från fina Molitva) inte var stark nog att stå för sig själv. Fine. Ingen skugga över honom för det.

För att ge Ingela Pling en poäng ändå: Klart att röstningen kan bli bättre. Varför ska till exempel alla fyrtiohundra länder vara med och rösta i finalen? För att säkra tittarsiffrorna förstås, för att det ska finnas någon poäng för de utslagna länderna att också följa spektaklet och ringa för dyra slantar. Men ändå. När man åker ut åker man ut, bort med de länderna från finalen. (Okej, två poäng till Pling, det är klart att svenska Melodifestivalen är roligare.)

Till er som verkar tycka att väst står för god smak och öst för kitsch och smaklöshet: De lettiska piraterna fick poäng från 15 länder. Nio av dessa var västländer.

"Har schlager-EM spelat ut sin roll?"
Varför är det över huvud taget så viktigt att vinna eller att alla andra ska tycka som oss? Det som är grejen med den här tävlingen är väl att säga "Hej, den här låten gillar vi, vad gillar ni?" och inte att avgöra vad som är BÄST musik. Man kan ju som bekant inte tävla i musik.

Själv röstade jag på Norge, Bosnien & Hercegovina, Frankrike - och Azerbajdzjan. Man vill ju inte vara som alla andra.

För övrigt ska det bli intressant att se vad en Borat-manusförfattare kan göra med en schlagerkomedi.

Jag hade inte tänkt skriva ner allt det här, men det måste ut. Så. Nu är det färdigskrivet om ESC för det här året. Sluta gnäll, Europa har bestämt det Europa tycker är bäst. Nu tar vi nya tag nästa år, jag längtar redan.

*Hela Norden, Tyskland, Frankrike, Schweiz, Österrike, Spanien, Portugal, Andorra, San marino, Malta, Belgien, Nederländerna, Storbritannien, Irland.

Andra bloggar om: esc, eurovision song contest, björn gustafsson, björn gustavsson, melodifestivalen, schlager, charlotte perrelli, charlotte perelli, jury, dima bilan, europa

Konsekvens

Nu vill jag se Babben och Tomas Järvheden äta upp schlagerpiraternas sjörövarhattar, som de sa att de skulle göra om Lettland slog Sverige.

Andra bloggar om: esc, eurovision song contest, melodifestivalen, babben larsson, tomas järvheden, sverige, hero, lettland, charlotte perrelli

Välkommen

Vi har fått en ny TV-bloggare. Harry Amster bloggar för SvD om populärkultur och TV under Andy Warhol-devisen ”I always suspected that I was watching TV instead of living life". Han har inte hunnit skriva så många inlägg ännu, men klart är att han inte har för avsikt att sätta sig på några höga hästar och odla någon pretentiös-seriös-kulturjournalist-image direkt. Han började med att erkänna att han tittar på Andra Avenyn, och sen har han även hunnit skriva om Hotell Seger, Dr Phil och såpadrottningen Morgan Fairchild, allt på två dagar.
Jag applåderar.

Andra bloggar om: blogg, harry amster, tv-bloggar, svd, andra avenyn, hotell seger, morgan fairchild, bloggosfären, uppfriskande, mod, såpa, dr phil

Lika som schlagerbär

Samtal i TV-soffan framför Eurovision song contest, semifinal 1.

Om San Marino:
Jag: Han ser ut som en blandning mellan Frodo...
Sambon: ...och Per Gessle!
Jag: Två själar, en tanke.

Om Polen:
Jag: Är det Tori Spelling?
Sambon: Jag tycker det ser ut som hon i Den där Mary. Granntanten du vet.



Om Irland:
Jag: Kan inte vi skicka Allram Eest nästa år?

Om Andorra:
Sambon: Gud vad det är många lika-som-bär!
Jag: Menar du att hon ser ut som Sandra Dahlberg eller?
Sambon: Nä, alltså har du sett en bild på en klingon?

Ah, good times. Det går alltid att hitta en massa lookalikes i en sån här tävling. (Sambon om BWO i Melodifestivalen: "Alexander Bard ser ut som Skalle-Per i ett skumbad. Och Rolinski lyckas med konststycket att se ut som både Barbie och Ken samtidigt.")
Mina favoriter: Azerbajdzjan, Norge och Bosnien-Hercegovina. Och Jevgenij Plusjenko.
Läs mer här eller här eller här.
Andra bloggar om: esc, eurovision song contest, schlager, andorra, san marino, azerbajdzjan, bosnien hercegovina, konståkning, norge, polen, lookalike, bwo, irland, kalkon

Goda nyheter för Bush

Klicka för större bild.
Andra bloggar om: bush, tidning, rubrik, hjärnskada, dubbeltydigt, usa, tidningsgrodor, president

Torka

Andra bloggar om: blogg, nyhetstorka, news, nyheter, tystnad, paus, händelselös, andefattig, silence

Världens bästa flygande cirkus

För första gången i BBC Americas historia har man fått rättigheterna att sända alla fyra säsongerna av Monty Pythons Flying Circus, vilket man kommer att göra den 26:e maj i ett svep - ett 10-timmarsmaraton.

Själv inhandlade jag för en tid sen DVD-boxen Monty Python's personal best där de väljer sina egna favoriter, och jag ska sätta tänderna i den vid lämpligt tillfälle. I väntan på det vill jag hoppa tillbaka i minnet till 1998, och ett ögonblick som borde varit med på den här listan över de mest minnesvärda upplevelserna i min TV-historia. Det var Monty Python Live at Aspen, återföreningen med hela ensemblen (till och med Graham Chapman) och ett underbart prov på komisk genialitet.

Förvånansvärt få klipp från kvällen finns lättillgängliga, men de som finns är värda att se om och om igen.
De satte tonen från första sekund på scen, med en våldsgästande Eddie Izzard:



Klipp 2. Gänget konstaterar att gruppens sjätte medlem, Graham Chapman, är död. Men lyckas ändå inkludera honom i diskussionen.

Så till det fullkomligt briljanta ögonblick som gör att programmet skulle platsat på den där listan jag pratade om. Först, för att sansa ner hyllningskören lite: Allt de här herrarna gjort är inte roligt. De har producerat rätt mycket i sina dar och som för alla andra som sysslar med något så delikat som komedi blir en del lyckat, en del mindre lyckat. Som sämst, riktigt pinsamt dåligt. Som bäst, genialt. Skillnaden mellan det förstnämnda och det senare handlar ofta om tajming. Monty Python Live at Aspen visar flera prov på bländande exakt komisk tajming, särskilt i det här fallet som absolut inte gör sig lika bra ryckt ur sitt sammanhang och med någon hemmagjord textning smetad över skärmen, men det var det enda jag kunde hitta:



Klipp 4. Eric Idle berättar en anekdot om en Graham Chapman med något morbid humor och tyskar helt utan.
Klipp 5. Slutminuterna - Gänget får pris och levererar typiska tacktal.

Andra bloggar om: monty python, humor, skratt, komedi, john cleese, michael palin, terry gilliam, graham chapman, eric idle, terry jones, bbc

News

Det händer mycket i TV-världen just nu, i alla fall på den amerikanska marknaden. Många serier ligger under kniven och framtidens tablåer ska formas. Vill du veta läget finns det en bra genomgång här. Läs också Oswald som har kikat närmare på vad NBC planerar.

För övrigt blir jag glad över signalerna om en ny Kill Bill. Go Uma!

Syskonkärlek

TV Squad har listat minnesvärda syskonpar i komediserier. Om man bara håller sig till vuxna syskon är det här de åtta par som är värda att nämna enligt dem:

Niles & Frasier Crane, Frasier
Randy & Earl Hickey, My Name Is Earl
Christine Campbell & Matthew, The New Adventures of Old Christine
Ross & Monica Geller, Friends
Suzanne & Julia Sugarbaker, Designing Women
Alan & Charlie Harper, Two and a Half Men
Lindsay & Michael Bluth, Arrested Development
Raymond & Robert Barone, Everybody Loves Raymond

Hederspris:
Brian & Joe Hackett, Wings
Roseanne Conner & Jackie, Roseanne
Hilda & Betty Suarez, Ugly Betty

Om det kan jag väl säga att jag gillar att Wings och Roseanne får komma upp till ytan igen, men att jag helst sett systrarna Suarez på huvudlistan. Niles och Frasier är tveklöst i topp, finare komedibröder får man leta efter. Annars rätt få överraskningar, kriterierna "vuxna syskon i komediserie" är ganska snäva och det finns inte oändligt många att välja bland. Men vad hände egentligen med de rökande Simpsonsbrudarna Selma och Patty Bouvier, tvillingsystrar till Marge? Borde väl ändå fått plats på listan. Om man stretchar begreppet "komediserie" lite skulle jag också gärna vilja nämna Gilmore girls-duon Luke och Liz Danes. Typiskt tryggt-storasyskon-tar-hand-om-crazy-småsyskon-förhållande.

En svensk variant av dysfunktionell-syskonskara-som-ändå-har-det-fint-tillsammans är väl för övrigt Pistvaktbröderna Sven-E, Jan-E och Olle. Fler syskon, inga favoriter hos mig dock, är de äldsta syskonen i Fresh Prince, som väl nästan kan räknas som vuxna, och Sabrinasystrarna Hilda och Zelda Spellman.

Vilka är dina favoriter? Och vilka har jag glömt?

Andra bloggar om: syskon, kärlek, familj, tv, frasier, my name is earl, christine, pistvakt, systrar, bröder,

Are you a dansbander?

Nu ska SVT ge sig in i folksjälen ordentligt med en ny serie där tittarna ska rösta fram Sveriges bästa dansband. Peter Settman blir programledare och tävlingen ska hållas under nio veckor till hösten. En jury letar upp 26 dansband som sen ska slåss om publikens hjärtan och röster.

Goda nyheter för de som skrivit under namninsamlingen för att få tillbaka Dansbandslåten i TV. Dansbandslåten var, om ni inte minns det, en musiktävling som fanns mellan 1988 och 2000, och de sista tre åren sände TV4 finalen. (Senaste låten som vann var den här.) På två månader har 654 namnunderskrifter samlats in, och att det kommer att finnas en publik för den nya såpan är rätt klart. Om jag kommer att ingå i den är väl mer osäkert.

Har du ett dansband och vill vara med? Anmäl ditt intresse till SVT. Typisk kvällstidningshumor visar för övrigt Aftonbladet upp när de frågar läsarna "Vad tror du om dansbandsssåpan?" och anger alternativen "Fiazko" och "Zuccé".

Orakel

Den senaste reklamkampanjen för 118 100 går ut på att man via sms kan fråga dem om vad som helst. Finurlig idé som enligt dem själva blivit en stor succé. (Och uppenbarligen fungerar den väl då de kan förmå annars reklamovilliga TV-bloggare att skriva om dem). Jag testade dem om MacGyver-ryktena:

Svar: "Enligt Lee David Zlotkoff som är skaparen till MacGyver-serien så håller han i dagsläget på att skissa på en budget för en ev. MacGyverfilm. Han säger att om Harrison Ford fortfarande kan spela in Indiana Jones så skall det gå alldeles utmärkt för Richard Dean Anderson som spelar MacGyver i serien att göra en MacGyverfilm. 118100 hoppas att filmen kommer inom kort och kommer definitivt att köa till premiären."

Ah. När man har tillgång till ett allvetande orakel på det här sättet känns det som tjänstefel att inte fråga vilken serie som egentligen är världens bästa TV-serie. Jag trodde jag skulle få ett otydligt svar med hänvisning till tycke och smak och diverse omröstningar, men nej, det allvetande oraklet var säker på sin sak. Nu behöver du inte debattera eller fundera längre, här kommer svaret på vilken som är världens bästa TV-serie:

"Världens mest populära och mest sedda tv-program heter The Simpsons och skapades av Matt Groening. The Simpsons är dessutom historiens längsta amerikanska komediserie. Så 118100 anser att The Simpsons är världens bästa serie! Ha en trevlig dag."

Andra bloggar om: 118100, reklam, kampanj, orakel, tv-serie, fråga, svar, simpsons, macgyver

The return of Angus MacGyver

Ryktet säger att vi ska få njuta av en klassisk hockeyfrisyr på vita duken inom en snar framtid. Det pratas nämligen om en kommande MacGyverfilm. Skaparen av den klassiska 80-talsserien, Lee David Zlotoff, var på den tekniska mässan Maker Faire för ett par dar sen och nämnde då ett storbudgetprojekt på planeringsstadiet. Tydligen äger han filmrättigheterna sen några år tillbaka. Något officiellt är ännu inte sagt och huruvida Richard Dean Anderson är tänkt att återkomma i huvudrollen är oklart.

I så fall behöver han kanske träna upp sig lite.
Så här såg det ut för två år sen när MacGyver gjorde comeback i TV-rutan:

Reklamen för MasterCard sändes under Superbowl 2006.

Läs mer om MacGyver här.
Andra bloggar om: macgyver, film, 80-tal, klassiker, hockeyfrilla, richard dean anderson, tv-serie

Journalism for dummies

Vill du bli journalist? Varsågod, några gratislektioner från sydsvenskan.se.

Lektion 1: Vill du jävlas med dina konkurrenter och vara ensam om en nyhet, vänta med att publicera den till exakt det ögonblick då personen som du fått informationen från går hem. Då blir det svårare för konkurrenterna att få uppgifterna bekräftade.

Lektion 2: Om du vill hålla på en grej tills den som kan bekräfta den gått hem, se till att tala om det för den som ska publicera texten på webben.

Lektion 3: Om du skriver anvisningar till den som ska publicera texten på webben i anslutning till nyheten, se till att den som tar hand om texten SER att det står skrivet anvisningar i anslutning till nyheten.

Lektion 4: Gör absolut INTE så här:
Klicka för större bild.
Via Buzz.
Andra bloggar om: journalistik, blooper, tabbe, miss, sydsvenskan, tidning, groda

Nyhetsvärdering

TextTV söndag 4 maj:

SVT


TV6

Andra bloggar om: nyhetsvärdering, journalistik, humor, jämförelse, svt, tv6, texttv, burma, harrison ford, cyklon

This is Sverige

Ikväll såg jag This is England. När filmen var slut hamnade jag mitt i SVT:s Debatt med ämnet Medierna berättar inte sanningen om invandringen. Men jag valde bort Josefsson till förmån för webbradion och P3 Dokumentär om mordet på Fadime.
Nu har jag ont i magen.

Men jag rekommenderar verkligen både filmen och dokumentären.
Andra bloggar om: this is england, fadime, p3 dokumentär, invandring, kultur, skinheads, debatt

Fångad

Vad skulle du göra om du satt fast i en hiss i nästan två dygn? Nicholas White, en 34-årig New York-bo, vet vad han skulle göra. Been there, done that. En fredagkväll i oktober 1999 skulle han ta en rökpaus på sitt arbete, men fastnade i hissen på väg tillbaka. Han ringde på larmklockan, ingen kom. Han bände upp hissdörrarna och ropade ner i schaktet, ingen kom. Timmarna gick, ingen kom. Förrän söndag eftermiddag. Nicholas och hans trånga fängelse fångades på bild av övervakningskamerorna. Här ser du hans fyrtioen timmar i hissen. Läs också historien om honom här, en välskriven artikel från The New Yorker av Nick Paumgarten. Det skulle nämligen visa sig att hissupplevelsen förändrade Nicholas Whites liv för alltid.

Andra bloggar om: journalistik, hiss, mardröm, new york, fascinerande, panik, fånge, övervakning, övervakningskamera