Kulturella TV-textningar planar ut

Jag har börjat prenumerera på den nya Språktidningen. I det senaste numret kan man bland annat läsa att Jan Pedersen vid Stockholms universitet skrivit en avhandling om hur danskar och svenskar textar filmer och TV-program. Att danskar förr var lekfullare och fyndigare i sina översättningar, medan svenskar i högre utsträckning höll sig till fakta och direktöversättningar, men att skillnaderna nu planat ut i och med ny tid och teknik. (Med "lekfulla" menar jag att utländska personer och företeelser översattes till motsvarande personer och företeelser från det egna landet; Språktidningen tar upp exemplet med att den kontroversielle amerikanske senatorn Thurmond i Danmark kunde översättas till "Mogens Glistrup").

Ur sammanfattningen: The most important finding of this study is that Scandinavian subtitling norms – both technical and those relating to the rendering of ECRs – are converging or have converged. While previous research indicates that these norms differed a great deal as recently as the late 1980s, it now makes sense to talk about pan-Scandinavian norms, rather than national norms. This development is linked to advances in subtitling technology and to globalization.

Intressant. Generellt tycker jag väl att det gamla "danska" sättet att texta på kan vara roligt, men lämnar också förstås utrymme för fler missförstånd och personliga tolkningar. Det "svenska" blir mer korrekt, men också torrt och ibland obegripligt för den svenska publiken.

Mest fel blir det förstås i sådana direktöversättningar som i ett avsnitt av Vänner, när "my Curious George" översätts till "min nyfikne George-docka". (Curious George borde översättas till Nicke Nyfiken, då skulle också poängen - som i det här fallet rör en apa - gå fram.)

Språktidningen rekommenderar jag för övrigt för den som gillar ordvrängeri.
Bilder: Sveriges nationalvapen till vänster, Danmarks till höger.