Se där. Mannen som talade med damcyklar åtalas nu.
Om vi ändå ska ta upp krimnyheter från Östersund: Nu åtalas också en polis med tveksam humor. Att stjäla Gubbträskskyltar och gömma polisbilar var inte så populärt. Undrar hur stämningen är på arbetsplatsen efter den rättegången.
Mymlan vill kora den slemmigaste 80-talslåten. Jag har inte blivit utmanad ännu, men eftersom jag har lite av specialkompetens på området hoppar jag på ändå. Slemmiga 80-talslåtar var nämligen min favoritgenre i tidiga tonåren. Här är min topp-8:
1. When the children cry - White Lion (1987)
När jag var fjorton tyckte jag att det här var den bästa låt som någonsin skrivits. Med ett budskap som "No more presidents, and all the wars will end, one united world, under God - When the children cry, let them know we try, when the children sing, then the new world begins" så kan den inte komma annat än etta på den här listan. Lyssna här och lägg särskilt märke till det smäktande gitarrsolot.
2. Glory of love - Peter Cetera (1986)
Också en av mina absoluta favoritlåtar som tonåring. Nu är jag lite för feministisk för att gå igång på textrader som "Just like a knight in shining armor, from a long time ago, just in time I will save the day - take you to my castle far away. I am a man who will fight for your honor, I'll be the hero you're dreaming of", men jag blir ändå kollrig av nostalgi när jag hör den.
Videon - med bilder från Karate Kid - kan du se här.
3. Nothing's gonna change my love for you - Glenn Medeiros (1988)
Oh my God så smörigt. Med en tonartshöjning som skulle göra vilken schlagerfantast som helst upphetsad. Lyssna själv här.
4. Give a helpin' hand - Swedish Metal Aid (1985)
Den här pudelfrillachocken har jag redan bloggat om i We are the hair, men den bara måste komma med på en sån här lista. Slem personifierat. (Detta är för övrigt den enda låt på listan som inte varit en personlig favoritlåt. Jag upptäckte inte denna förrän min slemmusikperiod någorlunda gått över.)
5. Up where we belong - Joe Cocker och Jennifer Warnes (1982)
Fullkomligt underbar låt som jag redan förklarat min kärlek till i Schyfferthyllningen Grattis Henrik - en minnesvandring. Se videon här.
6. Hand in hand - Den officiella låten till OS i Söul (1988)
Varför måste alla OS-låtar vara stöpta i samma smörform? Vänskap och gemenskap och yada yada. Slemmigt så det förslår. Lyssna här.
7. Right here waiting for you - Richard Marx (1989)
Richard Marx. Han skulle nog kunna fylla den här listan helt själv. Fick en skiva av pappa i mellanstadiet och lyssnade sönder den. Just den här låten hittar du här.
8. Can't fight this feeling - REO Speedwagon (1984)
Vilka minnen.
Bubblare: Foreigner - I wanna know what love is, Lionel Richie - Hello, Chris de Burgh - Lady in red, Mr. Mister - Broken Wings och Scorpions - Wind of change.
Jag har förmodligen glömt de allra viktigaste tryckarlåtarna, men låt gå. Jag skickar slemfacklan vidare till den som känner sig manad.
Andra bloggar om: 80-tal, white lion, reo speedwagon, glenn medeiros, peter cetera, nostalgi, musik, ballad, slem, love songs
Minns ni Sarah Silvermans hälsning till sin Jimmy Kimmel: "I'm fucking Matt Damon" ur Jimmys jubileumsprogram för knappt en månad sen?
Det har snackats ett tag om en hämndvideo från Jimmy innehållande Ben Affleck, och nu är den äntligen här. Och det visar sig att Ben Affleck inte är den enda stjärnan som dyker upp. Jesus Christ.
Andra bloggar om: sarah silverman, jimmy kimmel, ben affleck, brad pitt, robin williams, josh groban, cameron diaz, meat loaf
Patrik Isaksson var sig inte lik. Han såg ut som en blandning mellan Anders Lundin och Gabriel Odenhammar.
Björn Gustafsson alltså. Oj oj oj vad han kommer att få ligga.
Andra bloggar om: björn gustafsson, melodifestivalen, patrik isaksson
Sommaren 1995 åkte jag på en resa med buss genom Europa. Det var en svettig och segdragen resa och bussen var i det närmaste full. Vi som trängdes i den var en hyggligt blandad skara, men en sak kunde vi dock enas om: I manegen med Glenn Killing - Live från Berns var det roligaste som fanns. I de små bussmonitorerna rullade föreställningen om och om igen och vi lärde oss hela utantill. På den där resan vann vi en engelsk talangjakt, träffade mc-knuttar från Luxemburg som blev våra vänner för livet och jag kom hem med en oväntad Skövderomans i ryggsäcken - men det jag minns allra varmast är nästan när vi sjöng Spring, spring, spring, spring, spring, släpp hästarna fria på svenska, engelska, tyska och finska för en belgisk gränskontrollant. Han gick igenom bussen och granskade våra pass ett och ett åt gången och det var så tyst, en så spänd tystnad att man nästan glömde bort att andas, och så började någon sjunga och hann bara säga spr... så hade alla hakat på och snart sjöng 40 strupar det högsta de kunde. Run, run, run, run, run, release all the horses, nanananana. Jag undrar vad han tänkte, gränskontrollanten.
En vår på högstadiet satt jag i skolans café och Hassan-skivorna snurrade som så ofta förut på repeat i högtalarna. Vi var truliga tonåringar och hängde i soffor och tävlade i att kunna recitera så många busringningar så ordagrant som möjligt, och jag var alltid lika förvånad över hur många jag kunde. Jag hade ingen Hassan-skiva, jag tyckte det var läskigt med busringningar och fick lite ont i magen av att lyssna på dem. Men att återberätta dem var en annan sak, då kunde man förställa rösten och göra konstpauser och krydda dem lite extra och alla runt omkring tjöt av skratt och sen tog nån över med en annan busringning och nån avbröt med bara en till, och till slut låg vi dubbelvikta på golvet med tårar i ögonen och man var cool och bra och rolig och en i gänget och tiden bara försvann och det var helt plötsligt dags för lektion.
Sen kom Nilecity och vi spelade in varje avsnitt på VHS och jag tittade på vinjetten om och om igen för jag älskade låten och för att jag älskade att vuxna män gör saker tillsammans. Vi skrattade åt Sudden och Lakritstrollet och pratade som Sven Wollter när Anna var i närheten. Jag tyckte att Glenn Killing var så fin och att Greger verkade ensam och att farbror Barbro finns på riktigt och vi bråkade om Weiron egentligen var särskilt rolig eller om han bara var irriterande. Ibland fastnade skrattet i halsen och ibland härmade vi karaktärerna så länge att vi missade bussen. Alltid, alltid när jag hör Up where we belong hamnar jag i en viss stämning, det är svårt att sätta fingret på den, men skulle jag nånsin kunna sätta fingret på den skulle jag kunna säga: Här, under mitt finger just nu, här ligger mitt 90-tal.
En av många som gjorde de här minnena möjliga heter Henrik Schyffert och fyller 40 år idag.
Grattis Henrik - och tack.
Andra bloggar om: henrik schyffert, glenn killing, hassan, killinggänget, nilecity, 90-tal, minnen, nostalgi, grattis, 40 år, födelsedag, humor
Doreen Månsson har två döttrar, den äldsta är sexton år. Sexton. Efter att jag fick veta det ser jag plötsligt på Doreen med helt nya ögon. En helt ny respekt. Mystiskt.
Görfin krönika av Martin Söderström idag om stalkers och hänsyn.
Vill du slippa jordbävningar? Utrota homosexualitet. Den israeliske politikern Schlomo Benizri gav nämligen bögar och flator skulden för Israels jordbävningar vid en debatt i Knesset i veckan. Det läste jag under månadens fyndigaste rubrik från tidningen Dagen: Homosex skakar Israel.
Även om jag inte är så förtjust i begreppet homosex, men i det här fallet var det nog själva homo-sexet som han menar orsakar jordbävningar, så låt gå.
Andra bloggar om: doreen månsson, doreen 21.30, morrissey, israel, homo, hbt, homosexualitet, jordbävning, dagen
Världens tystaste sidekick, Madge Allsop finns inte mer. Emily Perry debuterade som skådespelare vid 80 års ålder i Dame Ednas program där hon spelade den ständigt tigande hjälpredan Madge. Nu har Perry avlidit, 100 år gammal.
Här är ett klipp från Dame Edna's Neighbourhood Watch, ett program där Dame Edna skickar Madge för att rota igenom en intet ont anande publikmedlems hus:
Dame Edna - denna fantastiska varelse i Barry Humphries gestalt - har jag för övrigt tänkt skriva om rätt länge. Måste bara lyckas författa något som är henne värdigt.
Andra bloggar om: dame edna, tv, humor, madge allsop, emily perry, död, barry humphries, 100-åring
Jag fick för en tid sen ett önskemål från bisonfredrik att skriva något om snygga och begåvade Tina Fey. Er önskan är min lag.
Komikern och skådespelaren Tina Fey heter egentligen Elizabeth Stamatina Fey, har en pappa med tysk-irländska rötter och en grekisk mamma men är född och uppvuxen i USA. För många är hon mest känd från klassiska Saturday Night Live, där hon fick in foten 1995 och skrev historia när hon några år senare blev showens första kvinnliga huvudförfattare någonsin. Efter många år har hon nu lämnat SNL för sin prisbelönta serie 30 Rock - som handlar om just skapandet av en SNL-liknande komediserie.
Hon har även till exempel skrivit manus och medverkat i Mean Girls (2004). När det gäller den egna skoltiden har hon sagt att hon var en supernörd i skolan. "Growing up, I was a very good kid. I went to college. I didn't drink, didn't smoke, didn't do drugs. Comedy was the one place I was able to misbehave."
Och stuckit fram hakan har hon gjort. När hon intervjuades av Howard Stern en gång kallade hon till exempel Paris Hilton för "a piece of shit" med "hair like a fraggle". Delar av den intervjun kan du se här. Vill du se henne sjunga och göra ett - något oväntat - cabaretnummer kan du titta i mitten av det här klippet från 2003.
Hon fyller 38 år i maj och har en dotter tillsammans med Jeff Richmond. Dottern heter Alice Zenobia, föddes 2005 och har redan poserat i en reklam med sin kända mamma.
Det här klippet kommer från The Ellen DeGeneres Show och visar hur Ellen tränar upp Tina så att hon kan hoppa in och ersätta Ellen om det skulle behövas:
Andra bloggar om: tina fey, snl, saturday night live, mean girls, paris hilton, ellen, 30 rock, komedi
Saknar du Kojak? Vill du se Miami Vice, A-team och The Alfred Hitchcock Hour igen? Då kommer du att bli glad över att höra att NBC tänker börja streama ut gamla klassiker i sin helhet.
Här kommer en lista på de serier som kommer att streamas och var du hittar dem, tagen från TVSquad:
NBC.com: A-Team, Emergency, Night Gallery, The Alfred Hitchcock Hour, Miami Vice, Battlestar Galactica (1978) and Buck Rogers.
SCIFI.com: Battlestar Galactica (1978), Buck Rogers, Tek War, Night Gallery.
ChillerTV.com: The Alfred Hitchcock Hour, Swamp Thing, Tremors, Crow, Night Gallery.
SleuthChannel.com: Kojak, Miami Vice, Simon & Simon, A-Team, Night Gallery.
Uppdatering: Clever Emma påpekar att det ofta är svårt att se streamade program från USA när man befinner sig i Sverige. Hon har helt rätt, det är jag som lever i någon sorts globaliseringsenfald där jag ibland glömmer att världen fortfarande är ganska stor.
Ikväll startar Fredrik Lindströms nya program i Kunskapskanalen. En samtalsorgie vars likhet inte setts på svensk TV i modern tid. Jag har skrivit om det tidigare här. I seriepremiären träffar Lindström Peter Gärdenfors, professor och specialist på tänkande och medvetande. De kommer att diskutera frågor som: Varför vill vi hitta orsaker till allting? Är människan både djur och husse i samma kropp? Har vi alla en reptilhjärna innerst inne?
Intervjuer med Fredrik Lindström inför programmet kan du läsa här och här.
Vad är en människa, Kunskapskanalen, onsdag 22.00.
Andra bloggar om: fredrik lindström, kunskapskanalen, vad är en människa
Med min prenumeration av Språktidningen fick jag även en bok med latinska citat. Förutom en förteckning över klassiska latinska uttryck och kungliga valspråk finns också en avdelning med vad bokens författare Ebbe Vilborg kallar "oklassiska" citat.
Så varsågod, plugga in dessa för att kunna imponera nästa gång du vill citera din favoritfilm:
You talkin' to me?
- Mene allóqueris?
Play it again, Sam!
- ítera cantum, Samuel!
May the force be with you.
- Vis tecum esto.
Men dö för helvete, tomtejävel!
- mórere mehercle, exsecrate Pappe Natalis!
My name is Bond. James Bond.
- Nomen mihi Bond. Iacobus Bond.
Jag har en plan...
- cogitationem hábeo...
Jag har närt en kommunist vid min barm!
- communistam sinu fovi!
Frankly my dear, I don't give a damn.
- ut id quod séntio dicam, ocelle: illud unius pili non fácio.
Go ahead punk, make my day.
- age, dédecus: redde me felicem.
I always tell the truth. Even when I lie.
- étiam in mentiendo semper verum dico.
I'll be back.
- redibo.
Kan ni förresten placera in citaten i rätt film/TV-klassiker?
Andra bloggar om: latin, språk, film
Förra lördagen missbedömde jag monumentalt svenska folkets (läs mor Elses) kärlek till Christer Sjögren. Den här lördagen tyckte jag det kändes som att alla tog för givet att Carola och AJ skulle segla vidare. Trogna "Idol"-tittare vet vad det betyder, det är då favoriten brukar åka ut och bli fyra. "Jag tror folk tänker att de där bröderna Rongedal är proffsiga och sympatiska och den där Sanna, hon kan verkligen sjunga och så röstar de på dem istället" sa jag men trodde inte så mycket på det själv ens.
Konstaterar att jag hade mer rätt den här veckan. Konstaterar också att det blir synd om de som ställs mot Häggkvist och Johnson i Andra chansen.
PS 1: Bäst i lördags var nog ändå min mor, som fick den försynta frågan "Tycker du inte om Christer Sjögren? Varför inte det?" från en dam i sällskapet. Min mor funderade en stund, tvekade lite och sa sedan fullkomligt uppriktigt: "Jag tror liksom att han är ond."
PS 2: Såg också att Mums Zelmerlöv fått med en låt i den rumänska Melodifestivalen.
Läs om melodifestivalen hos AB, SVT, DN, Expressen, SvD.
Andra bloggar om: melodifestivalen, schlager, carola, andreas johnson, sanna nielsen, rongedal, måns zelmerlöv, häggkvist, christer sjögren, rumänien.
I fjol listade jag romantiska TV-ögonblick på alla hjärtans dag, i år bjuder jag istället på lite kärlek i form av en olidligt söt unge med onda ögon:
Andra bloggar om: evil eye, barn, humor, bebis, roligt, skratt, arga leken, valentin, alla hjärtans dag, kärlek
Har du också skrattat åt japaner i silverfärgade kroppsstrumpor som försöker passa in i ett hål i en vägg som kommer åkande, och som knuffas ner i vatten när de misslyckas med detta? Då är du inte ensam. Human tetris har blivit en internetsensation och videoklipp från det japanska lekprogrammet har spridits över all världens bloggar och e-postlådor.
Typiskt japaner, har nog många tänkt. Men nu har Fox beställt en pilot av programmet från Fremantle Media, producenterna bakom till exempel Pop Idol-fenomenet. En amerikansk version av Human tetris, eller Hole in the Wall som den heter, kan alltså vara möjlig inom en snar framtid. (Läs mer hos Variety).
För den som missat hela hysterin, så här ser den japanska varianten ut:
Tror ni att det funkar för den amerikanska publiken? Jag är skeptisk. Visst är det roligt, men frågan är väl snarare om det håller för ett helt program. Jag vet inte hur det är med er, men ett klipp på några minuter räcker gott för mig. Har man sett en dratta i poolen har man sett alla. Eller?
Andra bloggar om: human tetris, hole in the wall, japan, tv, game show, usa, fox, fremantle
Det har mumlats och spekulerats och antagits ett tag, men nu är det officiellt. Idag går manusförfattarna till jobbet igen. Hurra! Efter 14 veckors strejk.
Här finns en saftig genomgång om vad som händer med serierna nu. Vi ser till exempel att Grey's Anatomy kommer med 4 till 7 nya avsnitt i april/maj, Heroes gör ett uppehåll för att visa en full säsong till hösten och Gossip girl kommer med 5-6 avsnitt nu i vår.
Andra bloggar om: tv, strejk, manusförfattare, grey's anatomy, gossip girl, heroes, serier
Ikväll börjar SVT:s nya dokumentärserie Klass 9A. När eleverna på en av Sveriges sämst presterande skolor ska börja nian efter sommarlovet har alla deras lärare bytts ut. De möts av några av Sveriges mest hyllade och prisbelönta pedagoger. Skolexperimentet följs av SVT:s kameror och målet är satt extremt högt: i slutet av terminen ska klass 9A vara en av landets tre bästa klasser.
Jag har sett de första två avsnitten och det är definitivt en serie värd att följa. Bland karaktärerna finns riktiga pärlor, charmiga Ala kommer nog att bli mångas favorit. Rent allmänt är serien snygg. Snyggt foto, snyggt klippt, snygg grafik. Det känns också som en hyggligt ärlig inblick i en niondeklassares liv.
Själva experimentet - och målet med experimentet - tillåts inte överskugga skildringen av eleverna och deras skolmiljö, och det är bra. Experimentet känns sekundärt. Förmodligen kommer de att höja sig, studier visar att ny pedagogik ofta ger bra resultat i början. Det kommer av nyhetens behag och entusiasm hos elever och lärare. Följs allt av ett TV-team så att eleverna vet att allt det gör kablas ut över Sverige, ja då kan man anta att ansträngningsnivån höjs ännu ett litet snäpp. (Det diskuteras också en del om hur dåliga eleverna egentligen var från början - det beror förstås på vad och hur man mäter.)
Autenticiteten i experimentet är hur som helst inte det viktigaste. Att undra över om de lyckas bli en av Sveriges bästa klasser är spännande men inte mer. Det viktigaste är vägen dit, och att få följa ungdomarna under tiden.
Berättarrösten pratar lite för länge på vissa ställen och är lite för corny på andra. Upplägget blir aningens högtravande i sitt försök att utmåla den svenska skolan idag som helt havererad. Lärarna blir ibland lite för mycket tjenis och klapp och kram och pinsamma försök att använda "rätt" ungdomliga uttryck och gilla rätt musik. Men som helhet är det en av de mest genomarbetade dokumentärserierna på länge, och Ala, Tova, Nadja, Johan och deras kompisar är jag glad över att få lära känna.
Serien sänds i 13 delar och inleds ikväll med ett extralångt premiäravsnitt.
Klass 9A SVT1 tisdag 21.30.
Sydsvenskan har skrivit om serien, DN likaså.
Andra bloggar om: klass 9a, svt, skola, dokumentär
Scen: Kvinna, ca 27, vi kan kalla henne Saom, bevittnar Melodifestivalens första deltävling tillsammans med sin mor, sin mors livskamrat Ess, sin bror och sin sambo. Stämningen är god. Så kommer bidrag nummer åtta.
Saom: Åh, nej.
Bror: Herregud.
Saom: Åh, NEJ.
Sambon: Åh fy fan.
(förfärad tystnad)
Ess: Han kommer att få tanternas röster.
Mor: Nej! Han är det mest obehagliga...
Mor ryser och vänder bort huvudet från TV:n.
Saom: Han går aldrig vidare. Jag kan inte tro det.
Ess: Det tror jag.
Saom: Aldrig. Det kan inte hända.
Sambon: Den där versen... Det låter lite som...
Sambon nynnar för sig själv.
Saom: Flaggor på kjolarna? Flaggkjolar?
Mor (fortfarande med huvudet bortvänt): Mormor tål honom inte heller. Inte hon och inte jag.
Saom (förundrad): Som en kliché i sångformat.
Sambon: Det låter som... Ni vet... på Roy och Rogers mack.
Senare under kvällen presenteras omröstningsresultatet. Den samlade familjen tappar gemensamt och ögonblickligen sin tro på mänskligheten.
Angående till exempel det här eller det här eller det här. Eller varför inte det här.
Just nu visas roten till all förundran i repris på SVT1.
Andra bloggar om: melodifestivalen, christer sjögren, chock, musik, i love europe, schlager.
Du kan numera e-posta till mig. Om det nu skulle vara nödvändigt. Adressen är alskadedumburk(at)spray.se. TV-tips och glada tillrop uppmuntras, okvädesord och allsköns spam undanbedes.
Gossip girl är en av de hetaste serierna just nu. Även livligt omdebatterad. Hos Fokus skriver exempelvis Johanna Koljonen om Serien som styr din dotter.
"Moralpanik och förbud skulle knappast göra böckerna mindre populära. Men kanske din dotter och min lillasyster förtjänar kompletterande konsumentupplysning. En liten röst före nästa avsnitt av »Gossip Girl« som säger »detta tv-program är en reklam för en serie böcker som i sig själva är reklam. Håll huvudet kallt. För det är du värd.«"
Teresa Axner på Weird Science har istället riktat in sig mot det sociala arvet.
"Gossip Girl protesterar nämligen precis som Friday Night Lights mot den glättiga fiktion som sprids i high schoolfilmer såväl som vuxendramer: att tonårstiden skulle vara en bubbla av relativ oskuld, avskild från vuxensamhällets cynism och ekonomiska krav. Det klagas till höger och vänster på att ungdomarna i serien har designerkläder och dricker coctails, men det mest påfallande i mina ögon är att de här 16-åringarna inte bara utgör en del av ett ekonomiskt system utan också tar ett icke föraktligt ansvar för det."
Själv har jag inte bildat mig en uppfattning ännu eftersom jag inte sett programmet. Jag har inte känt mig det minsta intresserad, vilket är lite märkligt med tanke på hajpen och med tanke på hyllningarna från flertalet personer vars omdöme jag litar på. Kanske beror det på att den jämförts för mycket med OC. Det känns bara inte som om jag behöver fler såna serier i mitt liv. Kanske ändrar jag mig, kanske kommer jag om ett par veckor att falla in i lovsången. Den som lever får se.
Gossip girl Kanal 5 tisdagar 20.00.
Andra bloggar om gossip girl, fokus, recension, tv, debatt, kanal 5
Stor TV-helg för sport- och schlagerfantaster. Skidskytte-VM dundrar igång, och likaså musikspektaklet Melodifestivalen. Sport och schlager kanske inte är den mest logiska kombination man kan tänka sig, men faktum är att det passar mig alldeles utmärkt. Skidskytte kan vara världens bästa TV-sport.
Vad gäller Melodifestivalen så tycker jag den första deltävlingen är den mest ointressanta, sett till tävlingsbidragen. Däremot ska det bli oerhört spännande att se vad favoriterna Luuk, bebis-Björn och övriga gänget hittar på med inramningen.
Proffsiga Amy Diamond kommer att gå vidare, sen får det gå hur det vill bara jag slipper se allt för mycket av Christer Sjögren. Burr.
Mer läsning: SVT:s officiella Melodifestivalsida, Allt om barn intervjuar Amy, DN betygsätter bidragen, Schlagerprofilerna bloggladdar, Aftonbladets Markus Larsson filosoferar.
Andra bloggar om: melodifestivalen, schlager, amy diamond, christer sjögren, kristian luuk, björn gustafsson, skidskytte, vm, tv.
Apropå översättningar så har det diskuterats förut i den här bloggen, med kommentarstrådar som är värda att kika på igen. Läs till exempel Abso-fucking-lutely, Schulmanmissar och Lost in translation, den senare med några helgalna Vänner-textningar.
Jag har börjat prenumerera på den nya Språktidningen. I det senaste numret kan man bland annat läsa att Jan Pedersen vid Stockholms universitet skrivit en avhandling om hur danskar och svenskar textar filmer och TV-program. Att danskar förr var lekfullare och fyndigare i sina översättningar, medan svenskar i högre utsträckning höll sig till fakta och direktöversättningar, men att skillnaderna nu planat ut i och med ny tid och teknik. (Med "lekfulla" menar jag att utländska personer och företeelser översattes till motsvarande personer och företeelser från det egna landet; Språktidningen tar upp exemplet med att den kontroversielle amerikanske senatorn Thurmond i Danmark kunde översättas till "Mogens Glistrup").
Ur sammanfattningen: The most important finding of this study is that Scandinavian subtitling norms – both technical and those relating to the rendering of ECRs – are converging or have converged. While previous research indicates that these norms differed a great deal as recently as the late 1980s, it now makes sense to talk about pan-Scandinavian norms, rather than national norms. This development is linked to advances in subtitling technology an
d to globalization.
Intressant. Generellt tycker jag väl att det gamla "danska" sättet att texta på kan vara roligt, men lämnar också förstås utrymme för fler missförstånd och personliga tolkningar. Det "svenska" blir mer korrekt, men också torrt och ibland obegripligt för den svenska publiken.
Mest fel blir det förstås i sådana direktöversättningar som i ett avsnitt av Vänner, när "my Curious George" översätts till "min nyfikne George-docka". (Curious George borde översättas till Nicke Nyfiken, då skulle också poängen - som i det här fallet rör en apa - gå fram.)
Språktidningen rekommenderar jag för övrigt för den som gillar ordvrängeri.
Bilder: Sveriges nationalvapen till vänster, Danmarks till höger.
Veckans notis: Sovande kvinna fick håret friserat.
Tidigare nedslag i lokaljournalistiken: Utryckning med blåljus, Ambulans hämtar sjuk, Fuck Bush, journalistikskoj, grå pantrar invaderade IKEA och Det blev ingen cd.
Frisyren på bilden har inget med artikeln att göra.
Andra bloggar om: journalistik, media, notis, luleå
En av mina favoritkomiker - Sarah Silverman - kan du se i SVT2 varje onsdag kväll. Sarah är vass, het, barnslig, skön, galen, snygg, och enligt egen utsago jävligt hårig. Livskamraten heter Jimmy Kimmel och har även han ett eget TV-program, Jimmy Kimmel Live. Ett program som nyligen firade 5-årsjubileum - med Sarah Silverman som gäst. Hon bjöd då på en överraskningsvideo som är bland det roligaste jag sett på länge, och definitivt den mest hysteriska Matt Damon-uppenbarelsen sen Team America.
IFMD
Hela Sarahs besök hos Jimmy kan du se här och här.
The Sarah Silverman Program SVT2 onsdagar 22:50.
Tipstack till Freddi.
Andra bloggar om: sarah silverman, jimmy kimmel, matt damon, fucking, humor, video, satir
När vi ändå pratar om vinjetter - bäst just nu är helt klart Dexter:
Grymt snygg, och lyckas klockrent med det uppdrag en vinjett har - att presentera serien och sätta stämningen. Närbilder på kroppsdelar och antydan om död verkar för övrigt vara ett stensäkert vinjettrecept. Se bara på klassikerfavoriten Six Feet Under.
Vilka favoriter har du?
Inlägg
Alla kommentarer
