Mänskligheten

Du som sökte dig hit idag med söktermen "kan man dopa sig med alzheimers medicin", du behöver hjälp.
Kanske lika mycket som du som kom hit efter orden "knullad av moster".

Andra bloggar om: google, bloggosfären, söka

Back to the 80's

Serien Paper Dolls eller "Modedockorna" sändes nyligen i Sverige på kanal 9. Serien gjordes 1984 i USA och las ner efter bara 14 avsnitt. Kanske inget mästerverk, men jag bara måste lyfta fram vinjetten som är helt fantastisk. Stilig, chic och så galet tidstypisk att man inte vet om man ska skratta eller hämta hårsprayen.
Dessutom är den 2 minuter lång, bara det! Såna vinjetter ser man sällan nu för tiden. (Du kan också hålla ögonen öppna efter en ung Desperate Housewife som dyker upp i rollistan...)



Andra bloggar om: nostalgi, tv, mode, 80-tal, vinjett.

Kiss my naked...

Runt tio miljoner kronor kostar det att visa en naken kvinnorumpa före klockan 22 i amerikansk TV. Det fick människorna bakom NYPD Blue, "På spaning i New York" nyligen erfara. I ett avsnitt av nyss nämnda serie vintern 2003 gjorde nämligen en kvinna sig redo för att kliva in i en dusch - varvid hennes bakdel syntes i TV-rutan. Men vet hut, så får det inte gå till! Kontrollorganet FCC ger ABC en böteslapp på 1.43 miljoner dollar för att skydda de amerikanska barnen:

"Our action today should serve as a reminder to all broadcasters that Congress and American families continue to be concerned about protecting children from harmful material and that the FCC will enforce the laws of the land vigilantly". Citat hämtat från Hollywood Reporter.

Ja, för att visa barn hur en kvinnas rumpa ser ut, och dessutom i en så onaturlig nakenmiljö som innan hon ska duscha - det vore ju en ren katastrof. Hu, snälla nån, bevara moralen!

Andra bloggar om: stjärt, rumpa, tv, moral, censur, usa

En Vendela från förr

Apropå Project Runway så finns det en norsk variant också - Designerspirene heter den och har sänts i en säsong (smakprov ur premiärprogrammet här). Programledare var Vendela Kirsebom Thommessen.
En stilla undran: Hur får hon de här jobben? Finns det verkligen ingen bättre? Nu har jag inte sett Designerspirene, men hennes insats i svenska Top Model var rätt bedrövlig, och det är nästan så att jag inte hämtat mig ännu från hennes stelbenta uppsyn bredvid Anders Lundin i Melodifestivalen 1999.



Andra bloggar om: project runway, norge, mode, programledare

Happy Birthday Ellen

En av mina favoriter: Ellen DeGeneres fyller 50 år idag.
Grattis Ellen!

Läs Ellen - the woman, the myth, the concept.

Film är bäst på bio

SVT:s Filmkrönikan tar en paus. Föga förvånande. Publiken har svikit, och än en gång mumlas det i leden: Hur svårt kan det egentligen vara att göra ett bra filmmagasin?
Programledaren betyder förstås mycket. Orvar Säfström var bra, Helena von Zweigbergk sämre. Vad Andrea Reuter och Navid Modiri gjort med programmet låter jag bli att kommentera, eftersom jag inte sett tillräckligt mycket för att bilda mig en rättvis uppfattning. De har hur som helst otvetydigt misslyckats med att locka tittare.
Fossilen Nils-Petter Sundgren tycker att programmet inte lyckats bestämma sig för vad det vill vara, och jag är böjd att hålla med.

Det känns ändå tråkigt, Filmkrönikan är trots allt Sveriges äldsta program in action. Så här kunde det se ut 1983:


Fredag hela veckans alldeles egen version av Filmkrönikan med Andrea och Navid:

Aftonbladet skriver om beskedet.

Lästips

Den amerikanska TV-gurun Michael Ausiello sörjer Heath Ledger med ett personligt och fint inlägg.

Andra bloggar om: heath ledger, brokeback mountain, blogg

Sportklyschor och syskonkärlek

Jag gillar sport. Jag gillar sport på TV. Men något jag gillar lite mindre är alla dessa hundratals före match/efter match/i periodpaus/två veckor innan-intervjuer med spelare/tränare/materialare som inte säger någonting. Ni har hört det själva - bollen är rund och pucken är hård och allt kan hända och vi ska ge 100 procent och allt det där. Får jag höra ännu ett fråga-svar av typen "Varför förlorade ni? Tja, de gjorde fyra mål och vi gjorde bara två" så kräks jag.

Men det finns undantag. Förutom naturbegåvningar som faktiskt anstränger sig för att säga vettiga saker, finns också de där som ännu inte drillats in i klyschfabriken. De där som är lite yngre, lite hungrigare, som fortfarande drivs av kärleken till sporten och som försiktigt frågar: "När sänds det här då?" efter en intervju.
Som Victor Hedman, 17-årig supertalang i Modo hockeys A-lag. I en SVT-intervju för ett tag sen fick den storväxta hockeybacken frågan hur han tycker det är att storebror Oscar också spelar i Modo. Victor svarade självklart, och rätt in i TV-kameran:
- Nä, det är ju helt klart en fördel asså. Det är ju en man älskar riktigt mycket s'att det är ju absolut riktigt roligt att han är här uppe och spelar med mig också s'att han hjälper mig riktigt mycket både på och utanför isen.

Det är ju en man älskar riktigt mycket.

På bilden ser vi Ottawas "Silver Seven", som vann Stanley Cup 1905.
Andra bloggar om: modo, sport, klyschor, hockey

Vila i frid Heath

Heath Ledger är död.

Mannen som gestaltade cowboyen Ennis Del Mar i fina, fina filmen Brokeback Mountain blev inte äldre än 28 år. Han hittades livlös i sin lägenhet på Manhattan på tisdagskvällen och misstänks ha dött av en överdos.

Här är ett gammalt klipp där han besöker Ellen DeGeneres och pratar om Brokeback Mountain, Oscarsnomineringen han fick för filmen och dottern Matilda.



Mer om Heath Ledgers liv och död kan du läsa hos exempelvis DN, Aftonbladet, tmz.com, SvD, CNN, CBS eller Sky News.
Andra bloggar om: heath ledger, död, överdos, knark, droger, brokeback mountain.

Sex, lögner och tittarsiffror

Tidningarna rapporterar glatt för andra veckan i rad att Let's Dance slog På Spåret i fredags. "TV-kungen Ingvar Oldsberg är detroniserad" var ett citat som kablades ut förra veckan. Well, kul för Let's Dance, tänker man. Om det nu hade varit sant.
Faktum är att På Spåret slog Let's Dance både den här veckan och förra, under tiden 20.00-21.00 när På Spåret sändes. Under den timmen tittade drygt 300 000 fler människor på Oldsberg än på TV4. Sen hade förstås Let's Dance ytterligare över en timme på sig att, utan större konkurrens, håva in tittare.
Så jag tycker nog det är lite hårt att "detronisera" Oldsberg baserat på de här siffrorna. Det är ju lite svårt för honom att konkurrera med TV4-dansarna när han inte ens syns i rutan.

(Den verkliga frågan i det här är väl: Har svenska folket inget bättre för sig på fredagkvällarna än att sitta och glo på folklig familjeunderhållning på TV? Slår man ihop siffrorna för de två programmen blir det nästan skrämmande.)

PS 1: Med "tidningarna" menas till exempel Dagens Media och Expressen.
PS 2: Hur som helst är det fina siffror för Let's Dance, så de kan vara glada.
PS 3: Inget av programmen är något jag bänkar mig i soffan för. Båda kan vara småroliga att zappa sig in och ut ur. Måste jag välja vinner nog På Spåret, lite beroende på vilka som är veckans tävlande.
PS 4: Jag har väl egentligen ingenting alls emot folklig familjeunderhållning på TV, men lite läskig tycker jag nog den här likriktningen är.
PS 5: Det är inte så mycket sex i det här inlägget, men jag tyckte det passade fint i rubriken ändå.

Andra bloggar om: let's dance, på spåret, oldsberg , tittarsiffror, statistik.

Hej

Är det bara jag som älskar den senaste reklamfilmen för mobbningsmotståndarna Friends? Ni vet den med killen som har ryggsäcken, pojkrummet och hjärtat fullt av svarta, hårda glåpord? Och som en dag kommer hem med ett rött och fint litet "Hej" som han omsorgsfullt placerar på skrivbordet? Bedårande. En av mycket få reklamfilmer jag faktiskt ser, och inte bara automatiskt zappar mig bort ifrån.
Har du missat den önskar jag att jag kunde visa den här, men jag hittar den inte. Alla andra Friends-reklamfilmer kan du däremot se här. De flesta är fina, och reklambyrån har verkligen fingertoppskänsla när det gäller musiken.



Musik: Granada med Calm as calm can be och Amazing it seems.

Andra bloggar om: reklam, friends, mobbning

Make it work

Project Runway utsågs nyligen av er bloggläsare till den bästa talangsåpan just nu. Jag kan inte göra annat än hålla med. Verkligen, verkligen sjukt bra. Och dessutom aktuell på fyra håll för tillfället! Eller, tre i alla fall. Den kanadensiska varianten avslutade nämligen i december sin första säsong, ledd av Iman. Du hittar hela Project Runway Canada här.

Den brittiska versionen, Project Catwalk, startade sin tredje säsong för drygt en vecka sen och leds även i år av Kelly Osbourne. Den amerikanska förlagan har dundrat in på sitt fjärde varv och pågår för fullt. Här är en Youtube-användare som lägger ut serien allt eftersom. Titta efter nya avsnitt varje fredag, om du har tur redan torsdag kväll. Åtta avsnitt har sänts hittills, avsnitt som innehållit allt från spottmärkningskupper, ansiktssvullnadskriser, bröllopsklänningschocker och ett gästspel av Sarah Jessica Parker.

Dessutom har auditions precis hållits för Project Runway Philippines! Planen är att börja sända där under våren.

Andra bloggar om: project runway, project catwalk, iman, sarah jessica parker.

Vad är en människa?

Den frågan kommer Fredrik Lindström att söka svar på i sitt nya TV-program som startar i Kunskapskanalen i februari. Kunskapskanalen kan kännas som en kanal i periferin, men vill nog stärka sin position med en del starka kort framöver.

Det nya programmet Vad är en människa? kommer att göra alla som saknat det goda samtalet glada. De som tycker att det inte längre ges plats i TV för en redig pratstund mellan människor. Avsnitten är nämligen timslånga och ska bestå av just ett enda sammanhängande samtal, som inte avbryts av några bandade inslag. Ett alternativ för den som tröttnat på den allrådande snuttifieringen och stressat tempo à la Carin 21.30 alltså.

Fredrik Lindström tänker bjuda in hjärnforskare, idéhistoriker och författare och resonera kring frågeställningar som: Vad skiljer människan från andra djur? Kan man vara egoistisk men ändå god? Skulle något annat djur än människan kunna leva efter regeln "man ska gå när det är som roligast"?
- Det här ett program för alla som är intresserade av människan och intresserade av varför man är intresserad av människan, säger Fredrik Lindström själv i ett pressmeddelande.

Jag gillar Fredrik Lindström. Och det här känns som ett format som verkligen passar honom. I Världens modernaste land var han ibland fantastisk, och ibland aningens för förtjust i sin egen röst och sina egna teorier. Han är ju inte direkt programledartypen som ställer sina frågor och väntar på svar, utan broderar istället gärna ut sina egna tankevindlingar. Risken att en timmes djupdiskussion av det här slaget känns pratig, tjatig eller långtråkig är förstås uppenbar, men är det nån som ska få det att funka är det väl Fredrik Lindström.

Vad är en människa? Premiär i Kunskapskanalen onsdag 20 februari kl. 22:00.
Tidigare skrivet om Fredrik Lindström: Låt oss dansa negerjazz, Tack Hjalmar och gänget och navelskådning.
Andra bloggar om: fredrik lindström, kunskapskanalen, vad är en människa.
Bilden föreställer målningen Vad är sanningen? av Nikolaj Nikolajewitsch Ge.

...and we have a pulse!

OK. Bloggen är värd en andra chans. Tack alla som kommit med uppmuntrande ord! Det värmer verkligen. (Och tack Mattias S för en extraspark i baken. Du har så rätt. Man kan inte bara sitta och vänta, dags att ta tag i det!)
Ett nytt inlägg kommer inom 24 timmar, promise.

Att blogga eller inte blogga - öppna funderingar från skrivkrampens näste

Idag är det exakt en månad sedan jag publicerade något i den här bloggen. En månad, noll inlägg. I januari i fjol skrev jag 104 inlägg. Etthundrafyra. Bara en jämförelse. Före uppehållet kan de litterära alster som skrevs ses som en patetisk mun-mot-mun-metod. Ett halvhjärtat försök att hålla liv i något som egentligen har sett sina bästa dagar, bara för att tanken på det definitiva slutet kändes för svår. Som att stå bredvid respiratorn med handen på knappen utan att klara av att trycka.

Okej, nu överdriver jag. Sätter mig på höga hästar med svulstiga jämförelser och stora ord som kanske inte är passande. Inte brukbara i denna pseudovärld, vår virtuella lekstuga. Det handlar ju bara om en blogg. En ytlig TV-blogg dessutom. En anteckningsbok för alla att se, en egokick och möjlighet att prångla ut sina åsikter till den som råkar hitta hit. Vad spelar det för roll?

Men sanningen är att den här bloggen en gång i tiden var mer än så. Den betydde något för mig. Den gav mig något. Ett unikt forum, en möjlighet att uttrycka sig, definiera sig, bygga upp en identitet. Den gav mig mycket, faktiskt. Heta diskussioner där jag fick pröva mina argument, trevliga samtal med främlingar som ibland uppgraderades till bekanta, och till och med en riktig ny vän. En stor och fin och äkta vänskap, som höll i den verkliga världen. Inte dåligt för en ytlig TV-blogg.

Så vad gör man när man tappar allt det? När inspirationen tryter, när man inte tycker att man hinner, när plötsligt alla åsikter lyser med sin frånvaro. När man till och med slutar att läsa sina favoritbloggar bara för att inte påminnas om den där gnagande prestationsångesten som ligger och pockar i bakhuvudet.
Vad gör man då?
Man gör väl som jag har gjort antar jag. Strejkar. Struntar i sidan. Loggar inte ens in på kontot. Förträngar de få "det här skulle jag kunna blogga om"-impulserna. Vägrar slarva ur sig intetsägande och meningslösa inlägg bara för att uppdatera. Vägrar lägga tid på något som förvrängts till att ge mer negativ energi än positiv.
Så plötsligt har en månad gått. Och man inser att man måste ta ett beslut. Fortsätta eller avsluta? Vad det än blir måste det göras ordentligt. Inte som så här, fega på. Ingen respirator, ingen mun-mot-mun-metod.

Det här känns som ett avskedsinlägg, som kunde ligga här och vila på resten av orden och bilderna och länkarna. En avslutning, ett tack, en förklaring, en ursäkt och ett farväl. Visst vore det fint. Och passande.

Men sanningen är att beslutet inte är taget. Mina känslor har egentligen inte alls förändrats. Jag står där fortfarande med fingret på knappen, tvekande. Känner fortfarande behovet av att blåsa syre in i den livlöst gapande bloggmunnen framför mig. Separationsångest, nostalgi, sårad stolthet, ni kan kalla det vad ni vill. Sanningen är hur som helst att jag inte känner mig redo för att skiljas från det här ännu.

Så vad gör jag? Har jag uttömt mina TV-tankar? Ska jag byta inriktning? Men vad skulle jag då skriva om? Jag är för feg för att vara personlig, för ointresserad för något annat ämne och för tråkig för att bara vara rolig. Nej, alternativen är få. Kommer inspirationen att komma tillbaka?
Vad gör jag?
Vem är jag?