Amina och jag i oljecisternen

Till alla Eurovision-fans där ute: Minns ni ESC 1991? Carola sjunger Fångad av en stormvind, får lika många poäng som Frankrikes bidrag, sen följer en förvirrad stund när det konstateras att de har lika många tolvpoängare - och sen vinner Carola på fler tiopoängare? En riktig rysare. Det franska bidraget hette Le dernier qui a parlé och sjöngs av den fransk-tunisiska stjärnan Amina.

Samma Amina stod häromdagen inuti en övergiven oljecistern och sjöng för mig så att nackhåren reste sig. Vem kunde tro att en gammal cistern skulle ha akustik och efterklang som slår alla Europas katedraler med råge? Aminas röst lät som en hel kör när tonerna studsade fram och tillbaka och virvlade längs väggarna. Själv vågade jag knappt andas eftersom varje litet ljud växte och dallrade kvar under takbjälkarna.
Obeskrivligt vacker var hon och dessutom genomsympatisk. Vi gjorde upp eld utanför cisternen, sörplade kokkaffe och delade på en filt för att få upp värmen i höststormen.

Ibland är det här jobbet inte så dumt ändå.