Ellen - the woman, the myth, the concept
Kajen ställde frågan "Vad har hänt med Ellen Degeneres?" i en kommentar och ska jag ge ett vettigt svar på det krävs ett eget inlägg. Så här skriver han:
"Har börjat frilansa nyligen och också blivit bekant med det dagtidstittande du beskriver. Men vad har hänt med Ellen? Har hon alltid varit sådär otroligt käck och stereotypt vit-hetero-medelklass-kvinna a la Martha Stewart? (trots att Ellen inte är hetero senast jag kollade) Hade högre förväntningar faktiskt..."
Frågan har väckts förut, och jag har full förståelse för åsikten. Min favoritbloggarbrud har till exempel ondgjort sig över Ellen och hennes förmodade anpassning till heterovärlden både här och där. Men en jämförelse med obehagliga husmodermoraltanten Martha Stewart? Please! Jag 
ryser vid blotta tanken och känner mig nödd och tvungen att rusa till Ellens försvar.
Mitt svar på frågan "Har hon alltid varit så där?" skulle bli ett tydligt och klart, rungade: Ja - och nej. Tycker du inte att det svaret är utförligt nog så kommer här lite Ellenhistorik:
Efter att ha hankat sig fram som ståuppkomiker, slagit igenom hos Johnny Carson i The Tonight Show och fått sin egen sitcom på nittiotalet chockade hon hela TV-världen när både sitcomkaraktären och hon själv kom ut som homo 1997. I samband med "The puppy episode" som det klassiska avsnittet hette, gav Ellen intervjuer där hon försäkrade att serien inte skulle förändras på något sätt. Hon verkade besvärad vid tanken på sig själv som lesbisk förebild och backade från diskussioner om engagemang i politiska frågor.
Ur Time-intervjun från 1997: “I never wanted to be ‘the lesbian actress.’ I never wanted to be the spokesperson for the gay community. Ever. I did it for my own truth.”
Intervjuad av Diane Sawyer i april 1997: "The main reason I never wanted to do this was that I don't want to become political and I don't want to become some gay activist".
Se klipp:
del 2, 3, 4 och 5 av intervjun.
Men - tiden skulle visa annorlunda. Serien "Ellen" fick en säsong till efter klivet ur garderoben, men lades sedan ner. En majoritet av avsnitten den sista säsongen rörde trots allt Ellens karaktärs kärleksliv och många ögonbryn höjdes över flathångel på bästa sändningstid. Kritiken var massiv, från homofober självklart, men också från mainstreammedier och till och med inom HBT-kretsar. Serien var "för lesbisk", och plötsligt sågs Ellen som en rabiat flata som tagit tillfället i akt att proklamera ut sin sexuella läggning. Flera avsnitt stämplades som så olämpliga att de fick förses med en varningstext i inledningen. Ellen slog naturligtvis bakut.
Diane Sawyer träffade Ellen igen, ett år efter den första intervjun:
Diane: "You said a year ago that the show was not going to be political, that it's not about showing two women kiss... "
Ellen: "I meant every word I said. I didn't have an agenda, think that I was going to sneak that in and then I'm going to be as gay as possible!"
Diane: "What changed?"
Ellen: "I changed! I grew up."
del 2 av intervjun från 1998.
Uppmärksamheten kring nedläggningen av serien, hennes person och hennes privatliv blev enorm. Särskilt i och med att hon inledde en relation med skådespelerskan Anne Heche (numera Men in Trees-stjärna). Ellen och Anne jagades av journalister i alla möjliga gaysammanhang och fick bära stora delar av den amerikanska HBT-rörelsen på sina axlar.
År 2000 gjorde Ellen efterlängtad comeback med stand-up-showen The beginning. Där tolkade hon hysterin och de svåra åren på Ellen-vis: Via konstdans.
Trots att hon skrivit historia som den första öppet homosexuella skådespelaren som spelat en lesbisk karaktär på TV och trots att hon och hennes partners varit bland de största gayförebilderna i USA har Ellen länge brottats med kritik om att hon inte är tillräckligt politisk. Att hon inte tar tydligare ställning och gör fler officiella uttalanden i HBT-frågor. Särskilt då i den egna talkshowen.
I Stand-up-föreställningen Here & Now från 2003 vänder sig Ellen till publiken i inledningen:
"We all have one thing in common. We're all gay. (massivt jubel)
Now there are people out there goin': 'Do they think we're gay because we're here? Do we look gay? I told you this would happen, we're not gonna understand a word of this!'
No, that's my one obligatory gay reference. I have to say something gay otherwise some people might leave here tonight goin: 'She didn't do anything gay - she's not our leader - WHAT HAPPENED TO OUR LEADER!'
(paus)
Seriously though, if you're here you're probably gay."
Here & Now del 1
I Out Magazine 2004: “I don’t understand what people would want me to do—the people who say I’m not gay enough. Gay people, we just eat our own. We do not support one another nearly enough. It’s really a shame.”
Vad gäller kritiken mot talkshowen, The Ellen DeGeneres Show, att den ska vara så superhetero, så håller jag inte riktigt med. Visst finns det exempel på sitationer där det verkar som hon sopar homoreferenserna under mattan, men det finns också exempel på motsatsen: Ellens inledande monolog om att hon glömt sin flickväns födelsedag, T.R Knight om faggot-bråket, T.R Knight om att komma ut, Eddie Izzard om könsidentitet och att vara en wannabe-lesbian, Ellen skojar med Justin Timberlake om Britney-Madonnakyssen: "I was just as disgusted as you were" och "I can't imagine havin' such a public break-up!" (Det sista anspelade på Anne Heches uppbrott med Ellen som blev hysteriskt uppmärksammat av flera skäl men det är en helt annan historia.)
Så, jag skulle alltså vilja svara ja och nej på kajens fråga. Ja, hon har alltid varit som hon är. Opolitisk, oproblematiserande och med en attityd som kan misstas för kärnfamiljskäck. Normativ, oavsett om det handlar om hetero- eller homonormativitet. Men nog har hon stått på barrikaderna. Och för homosexualitet i amerikansk TV har hon betytt enormt mycket. Här kan du höra Will & Grace-folket säga att de aldrig skulle sänts om det inte varit för Ellen. (Från en presskonferens 1999 där Ellen för övrigt inte alls backar från politiska uttalanden.)
Däremot kan man alltid önska sig mer. Ellen är en maktfaktor i den amerikanska medievärlden och med det följer ett visst ansvar. Det är därför inte så konstigt att det efterfrågas tydligare ställningstaganden av henne i talkshowen. Även jag kan tycka att hon är mesig ibland, men det är nog helt enkelt hennes personlighet. Hennes humoristiska och familjära ton har gjort henne extremt omtyckt i Hollywood, och är också nyckeln till framgången med programmet. (Vars målgrupp för övrigt rent krasst förmodligen är vita medelklasskvinnor - titta på studiopubliken, den är skrämmande homogen.)
Visst vore det roligt att se Ellen i ett vassare, mer alternativt sammanhang också, men jag tror hon trivs rätt bra i mys-daytimegenren.
Andra bloggar om: ellen degeneres, homosexuella, lesbisk, talkshow, hbt
Inlägg
10 kommentarer:
Tack för den långa och intressanta sammanställningen om Ellen och hennes bakgrund! Jag gillar hennes TV-serier jättemycket, och har sett några avsnitt av hennes show. Visst, man kan tycka att hon är litet för tam, men jag kände också att det här förmodligen *är* hennes personlighet, så varför skulle hon behöva ropa GayGayGay hela tiden? Du har en poäng i att hon har en maktposition hon gärna kan få utnyttja. Ändå, att hon finns och syns och får vara 'normal' och inte bara en symbol känns helt rätt.
Absolut! Jag tror hon har påverkat otroligt många amerikaners syn på homosexuella bara genom att vara sig själv. På det viset blir hon ju också så mycket mer lättillgänglig, även för dem som kanske har den mest inskränkta attityden.
Det är väl det som är grejen, så menade i alla fall jag när jag nämnde henne i någon kolumn... Att man har liksom varit med när hon kom ut, när hon gick emot produktionsbolaget, när hon bemötte retorik med retorik osv... och så hör man henne i sin talkshow fråga tonårsflickor (utan ett uns av ironi, might i add) om de har någon pojkvän än. Det verkar som om hon ändå blev bränd av alla som tyckte att hon blev för gay, och nu oftast är helt o-gay i sin framtoning. Dessutom har jag tänkt på att hennes referenser i talkshowen oftast bara uppfattas av dem som känner till hennes historia, typ "alla som var med när det hände mellan mig och anne heche förstår det här, men jag riskerar inte att bli uthängd som någon som influerar oskuldsfulla ungar som inget vet". Antar att hon kan ha blivit bränd också av själva medieuppbådet när det tog slut mellan dem, och inte vill upprepa historien genom att vara så privat med vad som pågår nu. Men det är ändå synd, för jag var en av dem som blev så sjukt berörd när hon kom ut och tog ställning.
Jag är rörd över ditt oerhört bra och utförliga inlägg. Nu känner jag mig Ellenifierad igen och har dessutom fått en historiebeskrivning av amerikansk "gay-tv". Tack!
Det är riktig bloggkärlek att lyfta en kommentar och behandla den på det här fina sättet.
Jag antar att du är ganska rejält engagerad i hbt-frågor vilket märks på engagemanget i texten. Grymt bra som sagt.
bruden: Jag förstår. Eller, det är nog det jag inte gör, jag inser nu att jag aldrig kan förstå fullt ut. Jag var ju inte med då, jag var INTE en av dem som hittade sin styrka i Ellen och som bevittnade hennes mod och kamp i realtid. En av dem som hade henne som förebild och som kanske vågade känna sig normal bara för att hon fanns. Jag antar att för de personerna känns det som om hon har förändrat sig, medan jag bara ser hur hon är nu och allt det andra i backspegeln. Jag missade hennes brandtal på barrikaderna. Det är mycket möjligt att hon blev bränd. Men - jag tror också som sagt att mycket är hennes personlighet. Att hon gick igenom allt det där andra lite mot sin vilja, bara för att det var nåt hon måste gå igenom. Men med tanke på hur sjukt stort allt blev kanske hon hellre backar ett extra steg idag. Det är jättesynd, jag håller med. Men jag har ändå svårt att klaga på henne, (även om jag gör det ibland).
kajen: Tack så hemskt mycket! Nu gjorde du mig glad.
Älskar också Ellen! Hon är rolig, bryr sig inte om vad andra tycker och hon står upp för sig själv och andra männsikor! Hon är precis som ALLA människor ska vara! Hon gör mig glad varje dag!
Jag håller fullständigt med dig, jag är ett Ellen-fan och har varit det ett tag, och hon är ingen politisk person och har aldrig riktigt varit det heller. Det man ser på The Ellen DeGeneres show, det är det som är hon. Det enda hon vill är att vara glad och göra andra människor glada och det tycker jag att hon lyckas med riktigt bra :)
Jag tyckte alltid att Ellen var skitkul i sin sitcom. Men jag tyckte faktiskt att hennes aggressive kusin var bäst, briljant (som jag kommer ihåg det) spelad av Jeremy Piven.
Ah, Spence. Jo. Det klassiska "The puppy episode" sändes för övrigt ganska nyligen på femman, som kör serien i repris nu.
Fantastisk sammanställning av Ellens karriär. Instämmer att hon inte är övertydlig med sin läggning men hon pratar om sin fru och kan visa semesterbilder osv. som andra chat show värdar skulle göra med sina hetrosexuella partners. Inget konstigt med det, och det är det som är grejen. Hon behöver inte skrika att hon är gay - eller gömma det. Det är ok. Hon är älskad av mellanamerika. Om hon måste ta ställning så gör hon det, som i det här klippet - http://www.youtube.com/watch?v=QcMEL3_YsVI
Hon säger att hon inte vill göra ett politiskt ställningstagande men ser till det humana vilket är mer effektivt.
Skicka en kommentar