MacGyver - men sen då?

Ah, en sån klassiker. Hockeyfrillan med sin schweiziska armékniv och förmågan att alltid bli instängd på märkliga platser som lägligt nog innehöll alla de mystiska ingredienser han behövde för att ta sig ut. Vi minns hans efternamn: MacGyver. Samma namn som på serien om hans äventyr som sändes i USA 1985-1992. Men vad hette han i förnamn? Minns du? Vet du? Gissa! Okej, jag säger det, håll i hatten: Angus. Angus MacGyver. Jepp, det är sant. Skådespelaren som gestaltade hobbyhjälten heter däremot Richard Dean Anderson och har nu hunnit bli 57 år. Efter MacGyver jobbade han en del med komediserien Legend som bara sändes i 12 avsnitt. Men han hoppade också på en roll som skulle bli lite mer av en långkörare: General Jack O'Neill i Stargate SG-1. I Sverige kan vi se serien och Richard Dean Anderson varje vardag kl 18.00 i TV 6.
Här är hans officiella hemsida. Här är en lista på MacGyvers finurliga byggen, bomber och problemlösningar.
Han har aldrig varit gift men fick en dotter 1998 med Apryl Prose. Han har också varit tillsammans med Sela Ward (som nu spelar Dr Houses stora kärlek), Lara Flynn Boyle, Teri Hatcher och Katarina Witt (!).
Anderson är ett stort Simpsonsfan och medverkade förra året själv i serien när han blev kidnappad av Marges systrar.

MacGyvers ständige kompanjon Pete Thornton spelades av Dana Elcar. Han hade en skådespelarkarriär som innefattade runt 40 filmer, men blev ändå mest känd från MacGyver. I slutet av serien drabbades Elcar av en ögonsjukdom som långsamt skulle göra honom blind. Sjukdomen skrevs in i serien så att också Pete Thornton drabbades av samma öde. Efter MacGyver dök Elcar upp i gästroller som blinda karaktärer i bland annat Law & Order och ER. Dana Elcar dog 2005 av komplikationer från en lunginflammation. Han blev 77 år.

Av alla de gästskådisar som dök upp i MacGyver kan man till exempel nämna Teri Hatcher, Cuba Gooding Jr och Mayim Bialik (Blossom).

Läs också om: The Wonder Years och Alf.
Andra bloggar om: macgyver, kult, hockeyfrilla

Lite nostalgi har väl ingen dött av

Veckans video: Julkalendrar 1979-1989. Collage ur Söndagsöppet från 1995.


Tack erikbe99.

Sagan om de rädda trollen i Polen

Men snälla nån.
Kära barn, lyssna nu riktigt noga så ska tant saom berätta en saga:

"Det var en gång ett magiskt land, som låg långt långt bortom horisonten, östan om sol och västan om Vitryssland. Landet hette Polen, och styrdes dels av glada polacker och dels av rädda troll. De glada polackerna var snälla och vänliga och ville att folket i Polen skulle vara lyckliga, men de rädda trollen var så väldigt väldigt rädda för allt möjligt, ja de var så rädda att de glömt vad det var de var rädda för, och därför ville de domdera och bestämma så mycket de bara orkade, så att de skulle kunna känna sig lite lite mindre rädda.
Folket i Polen tyckte väldigt mycket om grönsaker. Oj, så de gillade grönsaker. Många åt majs, mängder med majs, medan andra föredrog kronärtskocka eller selleri. Det här tyckte de rädda trollen var lite otäckt, att alla inte åt samma mat. De flesta troll åt mest majs, även om de ibland kunde tänka sig att snaska kronärtskocka, men då i hemlighet. Så en dag bestämde de rädda trollen att folket i Polen bara fick äta majs. Det blev förbjudet att bjuda barn på kronärtskocka eller selleri, ja förbjudet att ens visa ett barn en liten liten grönsak som inte var majs.
Barnen i Polen tyckte, som alla andra barn, att det var trevligt att titta på TV. Vid den här tiden sändes ett barnprogram i Polen med en liten lila figur i. Den lilla lila figuren hade en krona på huvudet, och då blev de rädda trollen så rädda så rädda som de aldrig blivit förr och tänkte att det skulle kunna tolkas som att den lilla lila figuren egentligen föredrar kronärtskocka. Så då anlitade de rädda trollen en ännu räddare trollpacka, för att se om även den lilla lila figuren kunde förbjudas.
Men då tänkte de glada polackerna, och folket i Polen, och barnen i Polen, och människorna i alla länder i hela världen, att hur löjligt är inte det här? Vad är det som säger att en liten lila figur gillar kronärtskocka för att den har en krona på huvudet? Och varför skulle de TV-tittande barnen börja gilla kronärtskocka för att de ser den lilla lila figuren? Och vad är det egentligen för fel på kronärtskocka? Och som alla vet så är det ju så att när de glada polackerna, och folket i Polen, och barnen i Polen, och människorna i alla länder i hela världen tänker såna tankar så växer solen och blir så stor och varm.
Så det gjorde den, den svällde upp som en ballong och blev hetare och soligare och ljusare än nånsin. Och som alla också vet så spricker rädda troll när de kommer ut i solen. Så alla rädda troll sprack, och det blev fritt fram igen att äta alla grönsaker folket i Polen kände för att äta. Så levde de lyckliga i alla sina dagar."
Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Fast just ja, det här är ju verkligheten. I verkligheten har polska myndigheter påbörjat en rad åtgärder för att förbjuda spridning av homosexualitet bland barn. I verkligheten har Polens barnombudsman bett psykologer om råd för att utröna om Tinky Winky och de andra i Teletubbies sprider homosexualitet och därför bör förbjudas. (Läs mer här).

UPPDATERING: Nu backar trollpack... eeh den polska barnombudsmannen om Tinky Winky.
- En ledande sexologs bedömning, att programmet inte har någon negativ psykisk inverkan på barn, är fullständigt övertygande, säger hon. Läs mer här eller här.

Andra bloggar om: homofobi, hbt, homosexualitet, homosexuella, polen, teletubbies, gay

An android, a robot and a punchdrunk boxer

Är du trött på fantasilösa intriger och hopplöst trista storylines i TV-serier? Då är kanske The TV Show Pitch Generator nånting för dig. Folket bakom generatorn har tröttnat på att kostymgubbar på de stora bolagen i USA lånar och stjäl och tuggar om samma gamla TV-idéer hela tiden, och har skapat en idébank baserad på slumpen. Tryck bara på en knapp och voilà! Så kommer ett fräscht och intressant nytt förslag till TV-serie att dyka upp.

Några exempel: An android who's really a ghost marries a manchild who was raised by chimpanzees. Stars Jodie Foster and James Hetfield. Genre: Sci-Fi.

A punchdrunk boxer who pretends to be black is trapped on an island with a robot who wants to be a rock star. Stars Robert Loggia and Max von Sydow. Genre: Action

A homophobic who can turn anything into gold is sucked into another dimension along with a carpenter with a mean streak. Stars Alexis Bledel and Joe Pantoliano. Genre: Mini-Series

A neanderthal with a bizarre sexual compulsion stalks a cyclops who wrestles alligators. Stars Roma Downey and Stockard Channing. Genre: Sci-Fi

Via TV Squad.

Filmrecension - Stranger than fiction

Åh! Det känns som om jag numera börjar alla mina recensioner med "Åh", men det är de två bokstäver som bäst beskriver känslan som uppfyller hela kroppen efter att jag sett Stranger than fiction. Ett pirrigt, mycket lågmält och behagligt litet åh.
Åh! Vilken fin film.
Will Ferrell spelar Harold Crick, en mycket ensam och mycket rutinbunden man som lever via siffror och vantrivs på sitt jobb på skatteverket. Men allt förändras när hans liv en dag börjar refereras av en berättarröst. Harold förstår snart att han är huvudkaraktären i en bok som håller på att skrivas, och att han måste försöka förhindra att författaren har ihjäl honom i slutet. En skruvad intrig, minst sagt. Det är upplagt för fars, för tokroligt och lite sådär flåskäckt crazy. Men det blir det aldrig.
Will Ferrells rolltolkning är raka motsatsen mot vad han gjorde i Blades of glory - han är lågmäld och sårbar och alldeles, alldeles underbar. (Det känns enkelt att dra paralleller till vad Jim Carrey gjorde i Eternal sunshine of the spotless mind). Filmen i stort är väldigt lite en slå-sig-för-knäna-och-kikna-av-skratt-typ av komedi, och mer i den klassiska feelgood-mys-romantiska-genren. Jag får faktiskt lite Amélie-vibbar, men det ska jag nog inte säga så högt för då kan folk få konstiga förväntningar. Men skådisensemblen är imponerande: Emma Thompson! Dustin Hoffman! Maggie Gyllenhaal! Emma T, så fabulous, och Dustin H som lyckas göra hysteriskt roliga små saker i utkant av bild.
Sen skadar det inte att grafiken är snygg och soundtracket bra.
Jag lämnar filmen med känslan av att vilja ha en berättarröst i mitt liv.

När hon klev ut på trappan slog det henne att det varit en perfekt kväll. Hon vinkade av vännerna, och det var då hon såg fladdermusen. Den cirklade över deras huvuden i en otålig, ryckig dans. Tack för att du äter upp myggen, viskade hon till den. Den svarade inte, utan fortsatte göra det fladdermöss gör, vad nu det är. Fladdrar, antar jag.
De hade just börjat köra in mot stan när en räv sprang över vägen, precis i utkanten av vad strålkastarljuset kunde skönja. Först en fladdermus och sedan en räv. Det var kanske då hon borde stannat upp och funderat över livet - och över döden - och över världen. Men det gjorde hon inte.

Andra bloggar om: film, stranger than fiction, will ferrell

Noterat

Men Dagens Nyheter då. "Homosexfientliga ryssar slog och sparkade gaydemonstranter så blodet rann i Moskva på söndagen." Homosexfientliga?
Jag trodde vi hade kommit överens om att prefixet homosex- inte är nåt vettigt ordbruk att ägna sig åt. Det känns sååå last year.

Om själva grejen? Ja vad säger man. Det känns sååå last century. Eller nej, men det borde göra det. Jag håller med Freddi: Homofober i alla länder, skämmes tamefan!

Andra bloggar om: hbt, homofobi, homosexualitet

Åh, Gösta

Fin intervju med Gösta Ekman finns att läsa i DN idag. Kurt Mälarstedt har fått fem timmar och tjugo tusen tecken på sig att måla upp en bild av den numera 68-årige Ekman. Gott om utrymme skulle det vara för de flesta, men i det här fallet känns det ändå som en snuttifikation. Vilken levande legend. Nu längtar jag än mer efter Hasseåtage-revyboxen jag beställt.

Ur Picassos äventyr (1978):


Jag har skrivit om Gösta Ekman i Big TV, Svenska ord och legender och Love you forever (or at least most of the 90's).

Japaner japaner japaner

Skickligt. Mycket skickligt. Särskilt den där delen när de spelar upp allting baklänges... Japanese human art när det är som bäst:


Via Videofeber.

En härlig tid - men sen då?

Vad hände sen? Del 2:
Ungefär samtidigt med Alf sändes The Wonder Years, eller En härlig tid som serien fick heta på svenska. Den gick i USA 1988-1993 (men utspelades 1968-1973) och handlade om unge Kevin Arnold och hans vedermödor.

I huvudrollen såg vi Fred Savage som Kevin Arnold - även om Kevins vuxne berättarröst tillhör Daniel Stern. Efter The Wonder Years, gjorde Fred Savage mest gästroller och biroller som i Boy Meets World (där hans bror Ben var med), i The Rules of Attraction där han spelade knarkare och i Austin Powers in Goldmember som "Number Three". Brorsan Ben jobbade han också tillsammans med i Little Monsters (1989). Savage har även sysslat en hel del med att göra röster till tecknade karaktärer. De två huvudroller han hade efter The Wonder Years var i de inte särskilt populära komediserierna Working och Crumbs.
Han har istället börjat regissera, och långfilmsdebuten som regissör heter Daddy Day Camp och har premiär i höst. Huvudrollen spelas av Cuba Gooding Jr.

En stor del av serien ägnades åt romansen mellan Kevin Arnold och Winnie Cooper, som spelades av Danica McKellar. (Winnie Cooper försvann lite från serien ett tag, när Winnie och Kevin hade en fnurra på tråden, men orsaken till det var egentligen att Danica McKellar skjutit i höjden och vuxit ifrån den redan kortare Fred Savage, så att producenterna inte tyckte att de var ett passande par längre. Romansen återupptogs när Fred hunnit växa ikapp en aning.)

Danica McKellar läste matematik på UCLA efter TV-serien och bevisade bland annat ett matematiskt teorem som nu bär hennes namn. När hon sen återvände till skådespeleriet fick vi bland annat se henne i The West Wings fjärde säsong. Hon gästade också "NYPD Blue" (1993), "Jack & Bobby" (2004), "Eve" (2003), "Navy NCIS" (2003), och "Strong Medicine" (2000). Hon har Erdos-Baconnumret 6 och är fortfarande väldigt bra kompis med Fred Savage. Om hennes nya projekt Inspector Mom och matteboken hon håller på att skriva kan du läsa på hennes officiella hemsida.

Ni minns väl de andra också? Kevin hade en besvärlig bror som hette Wayne, spelad av Jason Hervey, och så syster Karen, spelad av Olivia d'Abo. Bästa kompisen var nördige Paul, som inte spelades av Marilyn Manson, trots att ett envist och av många betrott rykte säger så... Skådespelaren heter Josh Saviano. (Se bilden)
Nämnas kan också mamma och pappa Arnold som spelades av Dan Lauria och Alley Mills.

Läs också: Alf - men sen då?, Golden sitcoms och Big TV.

Spoilerhell

Åååhhh nej inte i år igen! Att det ska vara så omöjligt att hålla sig ifrån att få veta vem som vinner American Idol. Förra året var det Aftonbladet som avslöjade vinnaren - med bild och allt - och i år är det när jag ögnar DN som en rubrik ger mig svaret.
Gaah.
Själv har jag följt serien via TV-links, som varit dåliga på att uppdatera, och jag har sett till topp fyra. En TV-blogg hade redan avslöjat topp tre för mig, men nu vet jag alltså vem som vann hela rasket. Jahapp.
(Det var roligt i alla fall, för det var min favorit ända från början. Och jag ser det väl ändå, även om det inte varit nån höjdarsäsong.)

Bilden visar för övrigt Taylor Hicks, förra årets vinnare som Simon liknade vid "a drunk dad at a wedding", inte helt oförtjänt.
Jag undrar vad TV4, som sänder tävlingen i Sverige, tycker om att tidningarna basunerar ut vinnaren många veckor i förväg? (Okej, basunera ut kanske var lite starkt i år, jag hade väl lite otur, men förra året låg alltså Taylors bild ute på Aftonbladets startsida i säkert ett par timmar...)

Andra bloggar om: american idol, tv4, aftonbladet

Comeback

Nej, jag har inte åkt på semester igen. Däremot har jag varit lite bortrest i jobbet, och så har jag varit fullkomligt uppslukad av det fantastiska What's my line, (se nedan) - en doft av det förgångna. Det är så häftigt att se Ronald Reagan larva sig inbjuden i sin roll som skådespelare och inget annat, att se Julie Andrews säga att hon inte är känd från filmens värld och inte har spelat i en musikal av Rodgers & Hammerstein, se Jerry Lewis förolämpa en robust dam och så vidare och så vidare. Sök efter klipp på Youtube, det rekommenderas.
Idag gratulerar vi Dr House, Hugh Laurie som får den brittiska drottningens utmärkelse The order of the British Empire. Kan det vara retroaktivt för Annie Lennox-videon?

Andra bloggar om: hugh laurie, annie lennox, what's my line

Fun in the 50's

Kanske inte så mycket ansikte-mot-skrev-humor, men likafullt hysteriskt roligt, är det här klippet från way back in the days. Från det amerikanska programmet What's my line? som hade premiär redan 1950. Det här klippet är från 1957 och en välartikulerad panel ska gissa vem som är den mystiska gästen...


Hittat hos a place for robots.

För övrigt var det här ett fantastiskt program, titta gärna på fler klipp. Det går alltså ut på att en panel med fyra medlemmar ska lista ut vad tre gäster har för yrke - två "vanliga" människor och en kändis, då panelen har ögonbindlar. Typ tjugo frågor, fast oväntat underhållande. Underhållande om inte annat för alla de vackra människorna i galakläder, och de ofattbart stora stjärnor och legender som gästade showen, både i panelen och som "mystery guests".

Filmrecension - Blades of Glory

Åh, så fånigt. Åh, så larvigt. Åh, så töntigt.
Åh, så roligt!
För det är ju roligt. Chockerande förutsägbart, men roligt. Prutt- kiss- och bögskämt, men roligt. So shoot me for laughing.
Jag är ändå lite smygbesviken på Will Ferrell. Det här är en drömroll för honom, ett riktigt öppet mål att bara sparka in. Jag menar, upplägget är alltså en film om två rivaliserande konståkare som skämmer ut sig, blir avstängda på livstid bara för att göra comeback som historiens första enkönade konståkningspar. Det är glittertrikåer, ansikte-mot-skrev-positioner, skogstokiga fans, psykopatiska motståndare, guldkåta tränare, tävlingsgalna föräldrar, VM i sportfilmsklyschor - går det ens att misslyckas? Och visst är han rolig, men det kunde varit bättre. Han är lite för uppenbar, lite för platt, lite för ointressant. Men what the hell, han är ändå Will Ferrell.
Vi får också njuta av Officeklippan Jenna Fischer, så ljuvlig att jag bara vill krama henne, och SNL-Amy Poehler, stabil som alltid.
Men vad du tycker om filmen beror nog ändå mest på inställning, humör och sällskap. Jag var ovanligt mottaglig och småfnittrade lite här, storgarvade lite där. Lämnade ändå bion med en känsla av nåt som hade kunnat bli historiskt, men som inte nådde ända fram.

Så här tyckte några recensenter: Moviezine, SvD, DN, GP, ciné.se, Expressen och film.nu.

90-tals-freakshow

Oj oj oj, vilken nostalgichock! Metro dammar av den gamla klassiska hysteritidningen En ding ding värld och jag förflyttas raskt tillbaka till 90-talet. Vem kan glömma storys som Päron-ufo besköt polishelikopter eller Den spegelvända vampyren äter sitt eget blod? Grundaren Hans Hatwig jobbar nu som chefredaktör för Veckans nu och Royal och har inga planer på att starta upp En ding ding värld igen. Behovet är liksom inte lika stort, såhär i internetåldern...

Andra bloggar om: en ding ding värld, nostalgi, 90-tal

Ett skepp kommer lastat med...

...författardrömmar! Imorgon, den 16 maj, ska ditt bidrag vara inskickat om du vill vara med och avsluta en novell i SVT:s kulturprogram Slutet på historien. Så har du inte fått iväg nåt än är du ute i sista sekunden. Fast det verkar du inte vara ensam om - jag hörde att det bara idag anlände 450 bidrag till redaktionen!
Misströsta inte för det, jag råkar veta att det är ganska stor skillnad i popularitet mellan författarna, så har du valt "rätt" författare kanske konkurrensen inte är fullt lika stor...

Andra bloggar om: svt, slutet på historien, författare

To bee or not to bee

Apropå Spielberg. I november i år kommer Dreamworks Bee Movie, en animerad film producerad och skriven av Jerry Seinfeld, som också ger röst åt filmens huvudfigur Barry B. Benson. Stjärnspäckat är väl ordet, med övriga namn som Renée Zellweger, Matthew Broderick, John Goodman, Chris Rock, Alan Arkin, Kathy Bates, Megan Mullally, Eddie Izzard och Oprah Winfrey bland andra. Två minst sagt påkostade trailrar har släppts, som visar prov på ... eh, nytänkande kan man väl säga.
Hysteriskt roligt. Fast det är förstås svårt att misslyckas med Jerry Seinfeld i bidräkt.



Uppdatering: Fjärrkontrollen uppmärksammar mig på att planen är att göra 20 korta bakom-kulisserna-filmer i en serie som ska sändas på NBC som PR för Bee Movie. Comeback för Jerry på NBC alltså, som ju visade Seinfeld.
I en intervju om detta i Los Angeles Times passar Seinfeld på att skicka en känga till dokusåpa/reality-TV-industrin genom att säga att han inte var villig att komma tillbaka i en heltidsserie, särskilt inte om det innebar att äta mask (en Fear Factor-referens).
"Sometimes I feel like the whole industry just picked up and joined the circus", säger han.

Andra bloggar om: spielberg, seinfeld, bee movie, film, eddie izzard, chris rock

En serb, ett dreamteam och så lite kräks

På fredag kommer serbiska schlagervinnaren Marija Serifovic till Sverige för att bland annat vara med i Bobster (SVT1, kl 19.00-19.30).

Steven Spielberg och Peter Jackson slår sig samman för att regissera och producera tre Tintinfilmer. DN vet mer.

Vi är så trötta på inredningsprogram på TV att vi vill spy. Det blev resultatet av omröstningen som hölls här på bloggen för en månad sen. Med 45 procent av rösterna vann alternativet "Jag vill spy på den där genren", tvåa kom "Roomservice är fortfarande bäst" (26 procent) före "Min favorit är ett annat program" (25 procent). Bara 4 procent av er läsare tyckte att Design: Simon och Tomas tar över tronen som bästa inredningsprogram just nu.

Andra bloggar om: marija serifovic, bobster, spielberg, peter jackson, inredning, design, simon och tomas

See you in Stars Hollow

Det känns som om jag borde skriva något om Gilmore girls, nu när det är officiellt att slutet är här. (Imorgon, 15 maj, sänds det allra sista avsnittet i USA). Men jag vet inte riktigt vad. Gilmore girls har varit en av mina absoluta favoritserier, och jag planerar att införskaffa alla säsonger på DVD för att kunna njuta fullt ut. Men om jag säger så här, det är nog inte den sista eller ens den näst sista säsongen som kommer att snurra på repeat hemma hos mig. Serien har helt enkelt tappat så mycket den senaste tiden.
För mig har det alltid handlat om förhållandet Emily-Lorelai-Rory. The Gilmore girls helt enkelt. Det är det som varit grejen, varit grunden, gjort serien. Jag minns en klassisk scen från första säsongen, när Rory somnat ute med Dean och mamma och mormor varit utom sig av oro. Minns ni? Först är det ett långt gräl mellan Lorelai och Emily, när Emily går kommer Rory - och Lorelai byter roll på en halv sekund från dotter till mamma, och från att ha försvarat dottern när hon inte var där skäller hon ut henne... Underbar scen.
Well, det känns inte som att det finns så mycket sånt kvar.
Tack för det som varit i alla fall, tack för sällskapet och skratten. Vi ses på DVD.

Här kan du läsa en lång farväl-intervju med Lauren Graham (Lorelai).
Tidigare har jag skrivit om Gilmore girls i till exempel Some romance for Valentine's day, Äntligen tisdag, nyfiken grön och the (not so great) love stories.
Andra bloggar om: gilmore girls, lauren graham, alexis bledel

Schlagerchock

Så här i schlagerfinalens efterdyningar måste jag bara visa ett klipp som Bump hittat (grattis på födelsedagen!) från Jonas Gardells show "Livet" från 2001. Det här klippet är nämligen fyllt av små luriga schlagerreferenser, titta bara:
- Låten heter "Aldrig ska jag sluta älska dig" och skrevs till filmen "Livet är en schlager", som handlar om Melodifestivalen och innehåller en mängd av våra största schlagerstjärnor (Carola tex).
- Jonas Gardell framförde själv låten under Melodifestivalen 2003 när han och Mark var programledare.
- Låten har också sjungits av schlagerveteranen Lotta Engberg och... The Ark!
- Känner du igen körtjejerna? Den ena är Nana Hedin, som körat i Melodifestivalen ett par gånger (bland annat bakom E-type) och som var med som soloartist 2005. Den andra är ingen mindre än en blott 20-årig Sarah Dawn Finer!



Mer schlager än så här blir det liksom inte.
Med det säger jag adjö till vecka ut och vecka in av årets musikspektakel.
Vi ses igen nästa år.
Andra bloggar om: schlager, jonas gardell, sarah dawn finer

ESC 2007 - finalen

Grattis Serbien!

Undrar du vad hon sjunger om? Här är den officiella översättningen:

Prayer
Music by: Vladimir Graić
Lyrics by: S.M.Mare

I'm wide awake
An empty bed drives my dreams away
Life melts like ice
Disappears in the twinkling of an eye
I'm losing my mind,
Pushing reality out of sight
Our lips are touching softly
You're the one I believe blindly
I walk around like crazy
Falling in love frightens me
Days are like wounds
Countless and hard to get through
Prayer...
It burns my sore lips like a fire
Prayer...
Thy name is something I admire
Heaven knows just as well as I do
So many times I have cried over you
Heaven knows just as well as I do
I pray and live only for you
I can't lie to God
as I kneel down and pray
You're the love of my life
That's the only thing I can say

Mer om finalen kan du läsa hos DN, SVT och esctoday.
Andra bloggar om: esc, serbien, marija serifovic, molitva, schlager, eurovision song contest

ESC 2007 - semifinalen

Jag tycker att...

...Tjeckiens Johnny the Rocker goes growl slogs med Israels du-får-inte-stoppa-köttbullar-i-näsan-Marcus-pekoral om jumboplatsen.
...det vore roligt om Serbien och Marija skulle få vinna hela rasket. Då du, Charlotte.
...åh så många länder det är och så många låtar det är och så få det är som är riktigt underhållande (det vill säga riktigt bra eller riktigt dåliga). Det smalt snabbt samman till en enda stor smet, och då har jag ändå hört många av bidragen förut.
...kändes inte Polen väldigt mycket 90-tal? Det doftade Marky Mark om hip-hopdelen.
...förlåt Norge, men ni kommer ju med exakt samma låt som Portugal. Eller om det var tvärtom. G:son-versionen är visserligen snyggare än den bleka portugisiska versionen, men ack så slätstruket och förlegat.
...tyvärr, men The Ark har ingen chans i finalen. De är fantastiska, men hjärtat säger en sak och hjärnan en annan. (Hoppas jag har fel.)

Läs mer om kvällen i till exempel DN, Aftonbladet och esctoday.
Andra bloggar om: schlager, esc, eurovision song contest

Rapport från Agia Marina: sol, 28 grader, apelsinerna växer och frodas

Onsdag, 18.03 lokal tid:

I'm back! I alla fall lite, det kliar i fingrarna for att bryta blogguppehallet, trots att jag fortfarande har semester och skriver pa ett tangentbord utan vokalprickar. Och trots att det enda jag sett pa TV pa en vecka ar Sverige-Finland i hockey-VM. En match som avnjots i en finsk bar, bland diverse piparokande finnar, lyssnandes till YLE-kommentatorernas kulsprutesmattrande matchreferat. Men vi vann ju! (Och efter att ha jublat kanske lite hogre an vi borde smet vi ganska fort darifran.)
Men TV-abstinensen har inte varit svar alls. Svart att sakna dumburken nar dagarna bestar av sol, glass, och vila, och nar det tyngsta projektet for kvallen blir att hitta en mysig restaurang och ata gott och dricka ol. Svart att sakna nanting alls nar man umgas med manniskor man inte sett sa mycket de senaste aren, men som plotsligt i en konversation kan saga "Din favorit i New Kids On The Block var ju Jonathan, jag gillade alltid Danny battre" och sa kommer man ihag att ja just ja, de har kant mig sen jag var sex ar gammal, och sa kanns det som att komma hem. Jag kan verkligen rekommendera att resa till en grekisk o tillsammans med 31 kamrater varav flera ar kara barndomsvanner. Det har varit valdigt trevligt. (Aven om det ar ytterst bisarrt och lite obehagligt att flyga i fyra timmar och sedan hamna pa ett stalle dar alla pratar svenska och det gar att kopa kalles kaviar i den lokala affaren.)
An ar det nagra timmar kvar, sa jag far sluta nu for att lapa i mig all sol jag kan for att lagga pa lager tills jag kommer hem igen.

Semesterns basta bok: Ikarosflickan av Helen Oyeyemi.
Semesterns skonaste musik: Den grekiske gubben som holl lada med nat sorts oidentifierat stranginstrument pa restaurang Manolis (en restaurang som for ovrigt - och helt obegripligt - hade som slogan: The most quiet place).
Semesterns roligaste sprakforbistring 1: Nar F blev utskrattad for att ha anvant svengelska, nar han i sjalva verket pa helt korrekt engelska fragade servitoren vilken pasta som inneholl minced meat. De som skrattade (som inte visste vad kottfars heter pa engelska) trodde att han fragade efter minst meat... Skrattar bast som skrattar fel?
Semesterns roligaste sprakforbistring 2: "Twenty?" sa B forvanat till den finske bartendern, undrandes hur det kunde bli sa dyrt. "No", sa bartendern irriterat. "I said TWENTEEN!" (Vi vet fortfarande inte vad han menade men vi gissar pa tolv).
Semesterns trevligaste sysselsattning: Slappa och spela kort vid poolen vinner nog, tatt fore det underskattade nojet: minigolf.

Vacation yeah baby!

Älskade dumburk tar några dagars semesteruppehåll.

Under tiden rekommenderar jag att ni roar er med läsning till exempel via mina länkar i högerspalten, alternativt upptäcker/återupptäcker gammal saom-skåpmat som till exempel min julkalender där du bland annat kan läsa om min snorskräck, om vilka Alex Schulman-faser man kan gå igenom, om mitt julklappsrim till Christer Fuglesang, om varför det alltid är värre att köa bakom någon som köpt ättika, om vad Goosnargh egentligen betyder, och hur man spelar konsthockey.
Andra inlägg du kanske missat är Peder Lamm-debaclet, ett avslöjande om min poetiska bakgrund, och historien om makarna Skoglund. För att nämna några, som kungen skulle ha sagt.
Apropå makarna Skoglund, här är en veckans-sötaste-låt i repris:

Att nynna på tills jag återvänder.
Annars kan du alltid ladda inför ESC, (The Ark kommer ju tydligen att vinna... Hmm, jag är skeptisk) eller spela golf eller roa dig med något annat du tycker är trevligt.
I'll be back.

We are the hair

Oh my God.
Är det SM i hårdrockarfalsksång?
Har jag dött och kommit till pudelfrilla-heaven?
Är det en parodi på We are the world, gjord av elaka komiker i den ironiska generationen?
Nej, det är Joey Tempest och Tommy Nilsson med sina kompisar i Swedish Metal Aid.



En riktig pärla från 1985 vid namn Give a helpin' hand. Låten skrevs av Joey Tempest själv, intäkterna gick till Etiopien och texten är ren magi.

Together we can save the world
Together we must try
Together we can save the world
and help us all survive

Så fint.
Hittat hos Sista resan.
Andra bloggar om: joey tempest, tommy nilsson, swedish metal aid, nostalgi, 80-tal

In bed with Ellen 2

Som Freddi W så snällt tipsar om kan du nu se Ellens sängmonolog på showens hemsida. Hon ser ohyggligt stel ut men håller humöret uppe. Under "Ellen in a minute" kan du se en glimt ur intervjun med Ryan Seacrest (klicka på tisdag). På samma sida finns också en hel del annat smått och gott, enjoy.

Andra bloggar om: ellen degeneres, ryan seacrest

In bed with Ellen

En av mina personliga TV-favoriter, Ellen DeGeneres har skadat sig allvarligt i ryggen. Olyckan ska ha skett i helgen och Ellen har fått stränga förhållningsorder av sin läkare att hålla sig sängliggande. Men, the show must go on, så idag kommer Ellen att intervjua bland annat Idol-programledaren Ryan Seacrest - från sjukhussängen. Imorgon är det Lindsey Lohans tur. Ellen har också lovat att avslöja exakt vad som hänt henne i sändning.
Arbetsnarkoman, galen, tapper eller PR-trick?

Ellen repeterar sin show från sängen - se bilder här.
Ett annat klipp med en Ellen i horisontalläge, fast då fullt frisk kan du se här.
Via TV Squad.

Boom shakalak

Jag har kommit in på nåt sorts spår här (se tidigare inlägg) och fyller på hårdhetslistorna med ännu en:
Svenska nostalgicoolingar vi minns!

- Coma i Storstad.

- Viggo, Kåkå, Jussi med flera i Rederiet.

- Bertil Enstöring i Skrotnisse och hans vänner. (Så sjukt bra!)

- Yrla i Ebba och Didrik.

- Prästen Allan i Rapport till himlen.

- Bimbo och Klimax i Tre Kronor.

- Pastor Hannes, Veiron, Sudden, Greger, Glenn Killing och många, många fler i Nilecity 105.6.