Veckans uttryck - Gå bärsärkagång

Jag är inte helt konsekvent med mina språkliga utsvävningar, men nu känns det som det är dags att förklara ett nytt uttryck: Gå bärsärkagång. Är det inte ett fint gammalt begrepp som används allt för sällan?
Gå bärsärkagång (besinningslöst rusa fram som en bärsärk, gripas av bärsärkaraseri) har fornnordiskt ursprung. Ordet kommer från isländskans ber (björn) och serkr (särk). Berserkr, eller bärsärk kallades krigare klädda i björnskinn (slagskämparna använde ofta björnskinn som skydd på den tiden) och under strid kunde kämpen fattas av blint raseri och gå fram som ett vilddjur. Fornforskaren Olof Verelius berättar 1672 i sin tolkning av en medeltida isländsk saga att "Bärsärksgång (det är raseri) kom på dem ... och [de] brottades med stora stenar, och trä". (Fakta ur boken Bevingat av Hellsing, Hellquist och Hallengren).
Jag tycker det är ett sånt där uttryck som verkligen ger mig en tydlig bild i huvudet av vad det handlar om. Om jag säger att jag är så arg att jag vill gå bärsärkagång, ja då är jag vildsint-blodlysten-frustande-björnskinnsklädd-på-liv-och-död-arg. Back to basics liksom. (Sen att verkligen göra det... Det är en annan sak. Då visar man hur mycket (lite) man utvecklats sen medeltiden.)

Tidigare har jag förklarat uttrycken sätta griller i huvudet, ana ugglor i mossen, lägga rabarber på, skita i det blå skåpet, få sina fiskar varma och saken är biff.

Andra bloggar om: språk, björn, ilska