Sexiga Bon
Jag gillar Bon. Jag har tipsat om tidningen tidigare. Men med rundabordssamtalen om sex i senaste numret känns det inte som att de når riktigt ända fram.
Visst, det är smaskigt och rolig läsning. (Speciellt om man jobbat ihop med en av sexsnackarna, intervjuat en annan och är lite smånyfiken på resten.) Men avsaknaden av reflektion och analys gör att det knappast blir det "intellektuella" samtal tidningen ger sken av att bjuda på. Bilden till höger föreställer orginalet som Bon säger sig vilja återskapa, "Surrealister om sex" samtal mellan surrealister 1928-1932. Men det gjorde mig nästan sömnlös att så många intressanta tankar bara viftades bort, och så många spännande slutsatser aldrig drogs. Anyway, jag behöver inte skriva det här egentligen eftersom Marie Fjellborg på nåt mystiskt vis hoppat in i min hjärna och printat ut mina tankar i sin blogg. Läs där.
Andra bloggar om: bon, sex, blogg
Inlägg
7 kommentarer:
Ååh jag var först med den där boken jävligt länge, haha. Men ändå kul att alla andra verkar ha förstått nu! Roligast är stycket där de förklarar var de helst lägger satsen.
you and me baby! gillar du boken? har den, jag med. eller, typ. delad vårdnad. det är min snubbes egentligen.
Den är fascinerande. Men jag ska erkänna att jag inte sträckläst den direkt, den har stått i min bokhylla oerhört länge men jag har ändå mest bara bläddrat lite, skummat lite och läst lite här och där.
Men man behöver ju bara öppna den för att se att det är rätt stora skillnader mellan boken och det Bon gjorde i alla fall...
Jag tycker ändå jag har haft mer nytta och värde av Bon-texten. Surrealisterna visste man ju hade såna här galna tankar. Men det var skönt att läsa i bon att det är helt normalt för vanliga människor att till exempel runka bort en hel förmiddag. Befriande.
Den boken är härlig! Jag fick den av min dåvarande flickvän. Jag minns att jag tyckte att det var en otroligt fräck och spännande present. Kommer inte ihåg så mycket av innehållet mer än att den var, som sagt, härlig och riktigt kul.
Joel: Visst var det ett värde i Bon-texten också, (galet frispråkiga var ju vissa av dom...) det var väl mest jämförelsen med den intellektuella analysen som jag vände mig lite emot. Det är helt enkelt två olika saker. Bon gjorde smaskigt skvaller som stillar min nyfikenhet, men inte direkt nåt djuplodande samtal som dom ville ge sken av.
Eller nåt.
Ja precis så var det! Och därför tyckte jag att det var just vad Bon behövde. Och tycker framförallt det är skönt att det har debatterats så lite som det faktiskt gjorts. Sex kanske är något av de få ämnena som inte kan diskuteras på någorlunda intellektuella nivåer?
Skicka en kommentar