Goodbye Africa?

Så har då sista avsnittet av Kanal 5-paret Johnnie och Mattias Etiopienprojekt Hello Africa visats. Jag var nyfiken på serien i början, mest för att J & M är så sympatiska och för att programtrailern bådade gott. Trailern antydde att det här nog inte var den makeoverglättiga Roomserviceserie jag kanske hade väntat mig. Och det var det verkligen inte heller. Det har varit en oväntad serie, lite ojämn och - i sina stunder - ganska ångestframkallande. Jag har inte följt den slaviskt utan missat en hel del. Men det sista avsnittet var briljant. Alla historier syddes ihop, alla godbitar repriserades. Plötsligt känns projektet som nåt av det mest nyskapande och angelägna i svensk TV i år.

På det stora hela var upplägget intressant, och greppet att involvera hela teamet och låta även reportrarna och ljudfolket medverka gjorde att det kändes mer dokumentärt än det mesta av övrig reality-TV. Det bästa av allt var att det inte kändes förenklat eller förskönat. Visst var det tillskruvat på sina ställen, och förmodligen mer genomtänkt än det ibland verkade, men det som behövde problematiseras problematiserades, och krocken i att vilja hjälpa och samtidigt vara en utomstående som tränger sig på visades ganska tydligt. Jag fick aldrig de annars så obligatoriska vita-västvärldsmän-kommer-med-räddningen-till-stackars-offer-till-afrikaner-vibbarna.

Om jag får gissa har serien lyckats cirka tjugo gånger bättre med att väcka engagemang hos de som följt den till slutet än alla pompösa stödgalor gjort tillsammans. (Det tragiska är väl att tittarsiffrorna inte motsvarar supergalornas...)
Jag förstår verkligen inte hur jag nu ska kunna titta på en kändissäsong(!) av det annars så stabila Roomservice utan att tycka annat än att det är platt, ytligt och meningslöst.

Det här är Yared Kidane. Han är 12 år och bor i Addis Abeba i Etiopien. Hans mamma är död, hans pappa har övergivit honom och han bor med sin mormor som säljer hembakt bröd för att försörja honom. Han går i skolan, tycker om att spela fotboll och hjälper till genom att springa ärenden. Han är mitt och mina vänners fadderbarn och med ett par hundralappar i månaden kanske vi gör hans liv lite bättre.
Vi hoppas på det i alla fall. Vi är faddrar via Barnfonden.

Andra bloggar om: hello africa, kanal 5, etiopien, roomservice, johnnie mattias