Bara vara vänner
Efter att ha vältrat mig i romantiska TV-ögonblick och klagat lite på Scarlett och Bills slutkyss i Lost in Translation känner jag att jag vill uppmärksamma vänskap lite mer.
Fem sköna vänskapsband i TV-serier:
- Mor-dotterrelationen i Gilmore Girls. Kärleksfullt och trovärdigt skildrad vänskap som visar upp en nära föräldrarelation med alla sina för- och nackdelar. Fint ögonblick: När Lorelai och Rory äntligen återförenas efter en galet lång och fånig separation.
- Kompis-kvartetten i Sex and the City. Vänner som säger till när de tycker att man är på fel spår, men samtidigt vet när det är läge att hålla tyst och inte fingerpeka. Fint ögonblick: När Carrie kommer hem i det allra allra sista avsnittet.
- Självklart våra sex favoritvänner. Det bästa exemplet på vi-blir-vuxna-tillsammans-och-är-varandras-familj. Fina ögonblick finns i hundratal, till exempel när Chandler lägger sig i en låda för att bevisa hur mycket hans vänskap med Joey betyder. Vackert på skruvat sitcomvis.
- Syskonen i Ensamma hemma. Syskon som förut bara varit syskon blir plötsligt en egen liten självständig enhet, beroende av varandra på helt nya plan än tidigare. Fint ögonblick: När minstingen blir sjuk i första säsongen och en splittrad syskonskara plötsligt glömmer allt groll.
- Joey och Dawson från Dawsons Creek. En puppy love som aldrig riktigt försvinner, en typisk vi-är-kanske-inte-gjorda-för-att-vara-tillsammans-men-kommer-alltid-att-finnas-i-varandras-liv. Fint ögonblick: Allra sista avsnittet, när man får se hur deras relation till slut "blev".
Bubblare: Vännerna i Kalla Fötter, Far-sönerrelationen i Frasier, Vincent och Catherine i Skönheten och odjuret (fast det räknas inte riktigt eftersom det utvecklas till en kärlekshistoria), Buffy och hennes stöttepelare, Uno och Joker i Rederiet, President Bartlet och Charlie i Vita huset, Cage och Fish i Ally McBeal och Will & Grace i serien med samma namn.
Vilka är dina favoritkompisar?
Andra bloggar om: gilmore girls, vänner, sex and the city, dawsons creek, ensamma hemma
Inlägg
19 kommentarer:
I TV-världen är mina favvo-vänner just Vänner. Kan skriva under på hela din lista, förutom Vita Huset, för den serien har jag aldrig sett...
Denny Crane och Alan Shore i Boston Public! Så olika men ändå så lika! Deras balkongsamtal ger serien det där lilla extra som gör att man faktiskt MÅSTE titta på det vareviga natt.
Skulle vilja vara med i ett gäng, som Beverly Hills gänget :) Käka paj på Nat's och bara ha kul! Och stötta varandra.
Och med Boston Public menar jag förstås Boston Legal! En skamlös miss av undertecknad!
s: Haha, jag reagerade inte ens på det för jag läste automatiskt Boston Legal! I Boston Public finns ju för övrigt den söta vänskapen mellan rektor Steven Harper och Scott Guber.
annen: Vet hur det känns! Vet inte hur många gånger jag önskat att jag kunde kliva in på Central Perk och köpa kaffe av Günther. :)
Jag gillar verkligen inlägget och observationerna.
Apropå vi-blir-vuxna-tillsammans-och-är-varandras-familj så är jag del av ett litet gäng som växt till att ha det lite så. Kanske är det inspirerat av dessa serier - mina vänner i kärnan av det hela älskar Gilmore Girls och Kalla fötter, as do I - men mest tror jag att det utvecklats från att vi inte riktigt haft möjligheten eller viljan att hitta en partner att luta oss mot. Visst har vi flera par som kommer och går in i våra middagar och träffar, men de i kärnan är ju vi som mest varit singlar. Jag tror också det betyder en del att några i kärnan är mindre kärnkraftverk av karisma. :)
Relationen mellan President Bartlett och Charlie kändes alltid lite "off". Lite fel. Antagligen pga dålig kemi mellan skådespelarna.
Scully och Mulder i "Arkiv X" hade ju en intressant dynamik i deras förhållande. Äkta omtanke som växt fram ur en professionell jobbrelation och en passion för ett gemensamt mål.
Angående stamställen som central perk så har jag alltid tyckt att det känts lite konstruerat, lite pretentiöst. Iallafall när jag sett det här i vasastan, typ det där lilla caféet på Rörstrandsgatan. Men så kommmer jag från landet också, så sånt där förstår jag kanske inte.
Hur slutar Dawsons Creek? Jag slutade kolla säsong 3/4...
Sen så bara MÅSTE jag lyssna på lite Jakob Hellman bara för din rubrik... :)
ulf: Du ska vara glad åt ditt gäng! Hoppas det varar.
mattias: Jag har inte heller sett så mycket av de senare säsongerna av Dawsons Creek, men råkade komma in i nåt som måste varit sista avsnittet. *VARNING SPOILER* Det slutar jättesorgligt med att Jen (Michelle Williams) dör och lämnar efter sig sin lilla dotter. Joey och Pacey hittar tillbaka till varandra och blir ett stabilt par, med Dawson som gemensam bästis. Dawson satsar på sin karriär och slår igenom som regissör. Typ så fattade jag det som.
Vilken kul blogg! Här blir jag definitivt kvar ett bra tag! I tv-världen är mina favoritvänner Alice och Dana i the L word...eller egentligen hela gänget. Fast jag håller med dig om hela din lista som du gjort, speciellt Gilmore-tjejerna :)
Åh, ny favvo-blogg ;) För att bidra till vänskapsdiskussionen - vad säger ni om den mellan Alf (utomjordingen!!) och Brian som är sonen i familjen? I like ;)
chrisse: Ah, självklart L word-tjejerna, dom måste tillfälligt fallit ur hjärnan när jag gjorde listan!
pauline: Haha, den är ju klockren! Hade jag aldrig kommit på. Får mig att minnas Kevin (Fred Savage) och hans kompisar i En härlig tid.
Den mellan yrkesmördaren Ghost Dog och glassgubben Raymond i filmen Ghost Dog är extremt vacker. Bästa vänner utan att prata samma språk, det är nästan så tårarna vill komma.
Sen skulle jag vilja slå ett slag för syskonrelationen mellan Earl och Randy i My Name Is Earl.
Jag gillar även relationen mellan de där tanterna i Gilmore Girls, kommer inte på vad de heter bara.
Och just ja! Höll nästan på att glömma Carl & Lenny i Simpsons. Otroligt kul de gånger de är arga på varandra.
storey: Om vi nu ska sidsteppa in på filmer och yrkesmördar-vänskaper så tar väl Leon och Mathilda alla priser.
Jag vet inte vilka du menar med "tanterna" men Babette och Miss Patty kanske?
Visst är det så, man vill ha räkningarna betalda. :)
Riktigt trevligt att du kommenterade min blogg för nu hittade jag ännu en blogg som är värd att bevaka. :)
Jag gillar relationerna i desperate housewifes, något händer och alla ringer runt till varandra som värsta skvallerkärringarna. :)
anna: Jag hade faktiskt husfruarna i tanken, det finns ett fint ögonblick där Lynette erkänner att hon missbrukar barnens medicin och de stöttar henne allihop...
Det var så schyst för man förstod att det liksom finns en äkta vänskap där under all ytlighet.
Hur kan Kalla fötter bara vara bubblare, den är ju bäst! Sen älskar jag den engelska serien med advokaterna som bor i ett hus tillsammans. Engelsmännen kan verkligen! Men jag är svag för gilmore girls också
Åh..tänk om man ens hade en tv hemma.. =/
anonym: Ja, dom är inte så noggrannt rangordnade. Dom fem jag nämner är till exempel inte riktigt i ordning, det kändes bara trist att ha Vänner etta på ännu en topplista. :) Jaja, ni har fattat nu, liksom.
Är det livet kan börja du menar? Fantastisk serie!
lari: Ja, en TV är bra. Fast riktiga vänner är bättre.
jag gillar Scrubs: JD, Turk, Elliott och Carla!
och vänskapsrelationenrna i Mitt så kallade liv om det är någon som minns den fantastiska tv-serien.
Skicka en kommentar