Borttappade William i byråkratin

Läser Williams pappas ord och kan inte låta bli att bli upprörd över att det ska vara så jävla besvärligt att vara sjuk i det här landet. Har varit med om detta med flera i min närhet också - att man plötsligt i sin svagaste stund måste ta tag i den svåraste av byråkrati. Att man som sjuk förväntas uppbåda all den energi det tar att sätta sig in i diverse sjukförsäkringsregler, fylla i alla dessa blanketter, läsa på för att få veta vilka rättigheter och skyldigheter man har för att inte bli helt lurad och gå miste om ersättningar och rehabiliteringsalternativ. Så tröttsamt.

Det ska väl också sägas att det säkert inte är lättare att vara sjuk i de flesta andra länder, och att vi i grunden ändå har ett bra och tryggt system i Sverige. Byråkrati behöver inte i sig självt vara dåligt, utan kan också vara nödvändigt. Men just i såna här fall är det oftast allt för omständligt, och försäkringskassan som ska hantera det klarar banne mig inte av nånting. Jag och mina närmaste har haft så usla erfarenheter av försäkringskassan att här känner min frustration inga gränser. Jag tror säkert att det finns skickliga och medkännande handläggare som jobbar där också, men deras resurser är galet för små och deras arbetsmetoder under all kritik.
Det är faktiskt människors liv man bollar med, lägger på ett papper i en hög eller tappar bort i datasystemet. Skandal.

Rörande är i alla fall bloggvärldens uppror. Sigge skriver om mobiliseringen, Linda har startat en insamling, Alter Ego hakar på. Det måste vara värmande för Williams familj, och säkert får de in en rätt hygglig extraslant också. Det blir en väldigt speciell gemenskap i den här bloggosfären...

Andra bloggar om: William, politik, bloggosfären