BÅDE onanist och vegan minsann!

Via stationsvakt hittade jag ett annat roligt test, Är du kristen?

Mitt resultat: Satanisten: Du lever i synd och du är dessutom stolt över det. Enligt dig finns inte Gud och om han finns är han helt onödig. Vi är alla gudar och det finns inget rätt eller fel. Du är onanist såväl som vegan - du njuter av pornografi och allt som är fel.
På den yttersta dagen kommer Satan att välkomna dig med öppna armar och det är först då du kommer att förstå att du har valt fel Herre. Vi ber för dig och om du vill försöka att förändra ditt syndiga leverne så är du hjärtligt välkommen att kontakta oss.

Oroade mig i en halv sekund för mitt otäcka öde, men sen såg jag att det var Svensk-finska församlingen i Sundsvall som stod bakom testet. Puh.

Andra bloggar om: satanism, kristendom, fejk

Har du rätt jobb?

På allmän begäran: Här hittar du ett test som ska avgöra i vilken yrkeskategori du passar in. Jag är lite skeptisk eftersom jag först blev polis och sen lärare, och känner inte riktigt igen mig i det. Fast polis-motiveringen var egentligen klockren: "Du drivs av nyfikenhet och upptäckarlusta och har lätt att sätta dig in i andras problem."

Hittat via The Anton.

Blogghemligheter avslöjas

Bruden kommer ut! Så äntligen har vi fått ett ansikte och ett namn till Bruden med det fantastiska språket och de vassa berättelserna. Jag säger "äntligen" med en viss sorg, eftersom hennes blogg nu inte kommer att vara som förr, oavsett vad hon säger, och jag är glad över att jag hann läsa allt hon skrivit innan det nu omfriserats och censurerats. Bruden kommer ut i nya numret av QX som du kan ladda ner som pdf här.

I Wendelas world avslöjar Sissela Benn att det verkar bli en ny säsong av Robins med Filippa Bark som sidekick. Och - Filippa kommer att dyka upp i Melodifestivalen! Can't wait.

Någon mer som vill avslöja en hemlighet?

Internet är fantastiskt

Tänk att YouTube blev så stort. Tänk att varannan kotte nu sitter hemma och snickrar ihop egna små videos att visa upp för världen. Har ni sett så många hyllningsfilmer det finns? Egenklippta små musikvideos dedikerade till en speciell artist eller skådis eller kärlekspar? Det finns hur många som helst. Oftast är de bara irriterande, eftersom de dyker upp när man själv söker efter orginalet. Vill jag ha en liveversion av Rascal Flatts I'm movin on så blir man ganska trött när man hittar den sjuttonde varianten av tonåring som klipper in truliga bilder på sig själv, och har skrivit rulltext som rullar över hela bilden.
Samtidigt är det självklart intressant. Ta till exempel filmen Brokeback Mountain. (Jag har tidigare skrivit om den här.) YouTube svämmar över av hyllningsfilmer till Jack och Ennis.
En sucker som jag är för bildmediet och berättartekniker så är det spännande att se vilka olika stämningar som kan skapas enbart med musik och klippning.
Samma bildmaterial - olika historier.
Signaturen Frog123 har till exempel publicerat 38 musikvideos enbart baserade på Brokeback mountain. 38 filmer baserade på samma material. Och Frog123 är långt ifrån ensam.




Varianterna sinar aldrig. Vissa sämre än andra, men gillar man att grotta ner sig i kärlekshistorien Jack och Ennis och se vilken låt man själv tycker passar dem bäst - ja då har man sysselsättning ett tag.

Grammiskväll

Grattis Anna Ternheim till Årets kvinnliga popartist och Årets textförfattare!

Är blomkål (4569) skönare än färskpotatis (4833)?

På härliga Konsumbloggen förs just nu en livlig diskussion om PLU-koder. Underhållande. Navelskådning när den är som bäst, och med en minikarriär som kassabiträde bakom mig är igenkänningsfaktorn hög.
Det är de små sakerna i vardan som engagerar mest.

Min underliga avvikelse-lista

Saker jag inte gillar som andra verkar gilla:

1. När folk säger prosit när man nyser.
Märklig artighetsrit som jag skriver mer om här där jag erkänner mina nojor.
2. Att sätta sig på en varm toasits.
"Åh, uppvärmd! Åh, vilken lyx, nån har redan suttit här!" Nä, jag fattar inte. Värme på en toalettring är någon annans kroppsvärme. Det betyder att det ganska nyligen har suttit en annan stjärt på samma toalett. Om jag sätter mig på en varm ring tänker jag automatiskt på den andra stjärten och vad den gjort. (Plats ett och två på den här listan är nog besläktade. Vet inte varifrån dessa kroppsvätsketabun kommer ifrån men jag är tydligen mer pryd än jag tror... I alla fall när det gäller kroppsöppningslämningar av olika slag.)
3. Somna till musik.
Kan inte. Då somnar jag inte helt enkelt. Lyssnar jag på musik så lyssnar jag, då sjunger jag kanske med i huvudet eller nynnar lite tyst för mig själv. För att jag ska somna ska det helst vara knäpptyst.
4. Läsa innan sängdags.
Hör lite ihop med det föregående. Om jag börjar läsa en bok i sängen måste jag läsa ut den innan jag kan somna. Det går inte att lägga ifrån sig den, då finns det nåt som känns oavslutat och det är omöjligt att få ro. Möjligen om det är en sanslöst tråkig bok, men då finns det väl ingen anledning att läsa den över huvud taget?
5. Äta honungsmelon.
Perfekt sommarsnacks? Jag förstår verkligen inte. Det smakar jättekonstigt. Vissa andra meloner kan jag glatt stoppa i mig, men honungsmelon är äckligt. Och det är det inte mycket som är. Det enda som är lite vidrigare är melonglass på plastigt melonkoncentrat.

Finns det då något jag gillar som andra inte verkar gilla?

Jo, till exempel att noppa ögonbrynen. Yes. Pain is pleasure. I alla fall i det här fallet finner jag nån slags märklig tillfredsställelse i att tillfoga mig smärta. Kan även rycka bort håret från benen med pincett ibland för nöjets skull.

Var känner du att dina bagatellupplevelser avviker från normen?

Veckans TV-tips

Axplock av veckans TV-godbitar på våra största kanaler.

Tisdag:
TV4 20.00 Grammisgalan 2007. Leds i år av Sanna Bråding och min lovergirl Carina Berg.
Kanal5 20.00 Ugly Betty.
Kanal5 21.00 Grey's Anatomy.

Onsdag:
TV4 20.00 Poirot.

Torsdag:
SVT2 22.30 Eddie Izzard: Circle. Eddie Izzard i en föreställning från New York 2000. Kvällens program innehåller bl.a. det klassiska numret "Death Star Canteen" där Darth Vader förgäves försöker beställa en portion "penne all´arrabbiata" i personalmatsalen. (Foto: Dave Morris)
Kunskapskanalen 20.00 Världens språk och språkens värden. Dansk dokumentär. Många av världens språk är utrotningshotade. Varje år försvinner ett antal av våra språk, när den näst siste i en språkkrets dör, har den siste ingen att tala med! I denna ambitiösa dokumentär har det danska filmteamet letat sig fram över hela världen och sökt hotade språk och ställer sig frågan - vad förlorar vi när ett språk dör? Ett språk betyder kunskap, erfarenhet och tanke. När ett språk dör blir världen fattigare. Kunskapskanalen brukar ha starka dokumentärer.

Fredag:
SVT2 21.30 Little Britain.
SVT2 22.30 Vita Huset.
TV4 21.30 Hjälp! Fyrans nya humorsatsning bjöd inte på ett lysande första avsnitt, men lovande. Rollistan är imponerande och vissa scener var klockrena. En serie som säkert kan växa hos en.

Lördag:
SVT1 20.00 Melodifestivalen 2007. Nu börjar festen!
SVT2 22.15 Amelie från Montmartre.
TV3 12.50 Top Model Sverige. Varje helg kör TV3 alla avsnitt av en dokusåpa i två block, ett på lördan och ett på söndan. Ett perfekt sätt att avnjuta en sliskig såpa på om man inte har nåt bättre för sig.

Söndag:
SVT2 20.00 Agadir - here we kommer. Ny film av Guldbaggenominerade Rebecka Rasmusson. När vintern kommer lastar de sina husbilar och kör 500 mil genom Europa till Marocko. Barbro 79, Alfons 89 och Jan 71 är tre starka, självständiga och fullständigt olika personer men med en sak gemensamt; Afrika! Rebecka Rasmussons film handlar om tre pensionärer som vågar trotsa den svenska normaliteten och bejaka sin längtan efter oberoende och frihet. Ej sett men låter lovande.
SVT2 21.20 Life on Mars.
TV3 12.50 Top Model Sverige forts.

Veckans ordstäv - få sina fiskar varma

Tidigare har vi fått förklaringen på skita i det blå skåpet och saken är biff. Den här veckan tittar jag närmare på uttrycket: Att få sina fiskar varma.
Wiktionary översätter frasen "att få sina fiskar varma" som att få ovett, det vill säga få skäll eller bannor.
Förr i tiden benämnde man populärt stryk med namn på maträtter. Att få sina fiskar varma är ett flera hundra år gammalt uttryck. Andra våldsbegrepp som har med kök och matlagning att göra är “ett kok stryk” och “munfisk” som är det samma som en örfil.

Ur svensk etymologisk ordbok från 1922: "Få sina fiskar varma, A Oxenstierna 1647: 'troo wist at Salvius j sin tijdh fuller fåår sine fiskar warma', Kolmodin 1732; ett av de många äldre uttr., där 'stryk' o. d. betecknades med maträtter; jfr munfisk o. förf. 1600-t:s sv. s. 60."

...and then the don'ts

De lite sämre talkshowvärdarna just nu:

1. Tyra Banks. (Foto: Rita Molnár)
Denna vackra modelldiva fungerar utmärkt i beroendeframkallande Top Model, men borde hålla sig mer till sitt rätta element. Som programledare i The Tyra Banks Show verkar hon mest kall och forcerad och har svårt att få kontakt med sina gäster. Enda gångerna det funkar någorlunda är när ämnet rör det hon kan - modellvärlden, men det är svårt att bygga en hel programserie på det.

2. Jerry Springer. Nej. Jag förstår att detta var det galnaste man kunde se på TV när det kom, och visst kan det finnas ett nöje i det oförutsägbara, men nej. Jag kan bara inte titta på denne man och hans gäster. Det går inte. Då måste det tillverkas skämskuddar med tillhörande öronproppar först.

3. Martha Stewart. En prydlig och präktig dam som jag kräkts lite över tidigare, till exempel här, så jag behöver kanske inte motivera det så mycket mer.

Tack Hjalmar och gänget

Åh vilken bra avslutningsmonolog av Fredrik Lindström förresten, i sista avsnittet av Världens modernaste land. Passar som en smäck som replik till par example såna som Stefan Helgesson.

Fredrik Lindström berättar om en fråga som kommit in till programmet: Är det inte väldigt svenskt att göra ett program om svensk mentalitet? Och svarar:

"Urban, din fråga är väldigt svensk. Det är svenskt att fråga sig om det inte är svenskt att göra ett program om svensk mentalitet.
Ja, i de flesta länder skulle man komma undan ganska lätt med att göra program om den egna mentaliteten. Men vi är inte riktigt säkra på att det är såna vi vill va. Såna som gör program om oss själva. Är det inte nånting osunt navelskådande över det där? Vi är mycket mer rädda för att vara rasister i Sverige än vi är måna om invandrarna. Och de flesta invandrare skulle nog trivas betydligt bättre i ett Sverige där svenskarna är lite mindre självkritiska, men lite mer öppna för att kritisera det svenska samhället. "

Tack för den här säsongen, Världens modernaste land. Se alla Fredrik Lindströms snygga tidsresor här.

Andra bloggar om: svt, fredrik lindström, världens modernaste land, tv

Säljteknik

Blir man inte sugen på en ny bil?

Största talkshow-stjärnorna just nu

SVT håller som bäst på att utveckla fram regionala talkshows. Projektet är i sin linda och det ska bli mycket spännande att se vad det mynnar ut i. I väntan på det kan vi kasta ett öga på de goda exemplen i talkshowvärlden - och då tänkte jag mest koncentrera mig på huvudpersonerna, profilerna, programledarna. För let's face it, de flesta bra talkshows bygger på en programledares charm.
Här kommer min topplista över de bästa amerikanska talkshowvärdarna just nu:
(Varför de amerikanska? Ja, dels för att de bästa pratshowerna kommer därifrån, men mest kanske för att de flesta pratshowerna i svensk TV kommer därifrån).

1. Ellen DeGeneres. (Foto: Alan Light)

The Ellen DeGeneres Show är en gemytlig, smygurflippad och skön talkshow, helt och hållet baserat på Ellen själv. Här hittar du alla de hetaste gästerna, som får gott om tid på sig för samtal och ofta nåt udda uppträdande också. Utan någon som helst märkvärdig programidé får hon mötena att bli spännande och intressanta. Hon är definitivt inte vassast i branschen, men visar ändå ofta upp sina gäster i ett nytt ljus, eftersom de känns personliga och avslappnade i hennes sällskap. Har också mystiska hyss för sig som att ringa hem till folk, intervjua underliga barn och droppa dräpande kommentarer helt apropå. Love her.

2. Jon Stewart. (Foto: Martin Monroe)

Frontmannen från The Daily Show kunde lika gärna vara etta på min lista. Jag är småförälskad. Hans styrka ligger i de personliga, politiska reflektionerna och de sylvassa konfrontations-intervjuerna. En klassiker är redan hans nio minuter långa inledningstal i det första programmet efter terrorattackerna 9/11.
En person som inte bara står för lättsam underhållning, utan även är en tung röst i den amerikanska politiska debatten.

3. David Letterman.

Hamnar på listan rätt automatiskt för lång och trogen tjänst, men håller hyggligt stilen fortfarande i The Late Show. Svårt att ignorera en så klassisk profil som influerat så många, många efterföljare. Själv influerades han av Steve Allen och Johnny Carson. Börjar tyvärr kännas lite trött och gubbig (hoppsan, som att svära i kyrkan eller?) men förtjänar otvetydigt en plats bland de främsta.

4. Oprah Winfrey (Foto: Alan Light)

Hon har tillskrivits epitet som världens mest inflytelserika och USA:s mäktigaste kvinna och är ofattbart rik. Fattiglappen från Mississippi växte upp med sexuella övergrepp, blev gravid som 14-åring men har jobbat sig till den absoluta toppen. Det måste respekteras. The Oprah Winfrey Show är en genomarbetad, superproffsig produktion och kan vara briljant när hon gör det hon gör bäst. Dessvärre går det ibland överstyr och hon blir översentimental, masshysterisk och kall-kommersiell.

5. Jay Leno

Har för mig alltid känts som en outsider gentemot Letterman, trots att Lenos The Tonight Show generellt sett haft bättre tittarsiffror än The Late Show sen 1995. Mannen med jättehakan och skunkfrisyren har i alla fall skickligt etablerat sig som ett meganamn i TV-världen. Börjar tyvärr också kännas lite trött och gubbig, och har inte samma digra klassikerproduktion att falla tillbaka på som Letterman.

Bubblare: Conan O'Brien. Har länge retat mig på denne oförskämde, egocentrerade rödtopp, men börjar långsamt ändra uppfattning. Han är definitivt fräschare och fräckare än kollegorna Jay och Dave, men med en humor som fallerar för ofta för att programmet ska vara en must-see för mig. Hysteriskt rolig i sina bästa stunder, men alltför ofta bara hysterisk.

Av de icke-amerikanska är Michael Parkinson kungarnas kung. Jag gillar också Fredrik Skavlan och Annika Lantz. Nämnas bör också Luuk och Haag (för Knesset), och min darling Carina Berg även om hon nu inte är talkshowdrottning i ordets rätta bemärkelse.

Vilka är dina favoriter?

Andra bloggar om: tv, talkshow, ellen degeneres, dave letterman , jon stewart , oprah , jay leno

Är du en katt bland hermeliner?

Stämmer din livsstil in på din omgivning? Hos teleadress kan du knappa in var du bor och få reda på vilken livsstil som dominerar där.
Där jag bor tillhör de flesta typ: C08 Studentliv
Utmärkande drag:

- Unga
- Universitetsstuderande
- Singlar
- Mycket låga inkomster
- Studentlägenheter
- Nöjesintresserade
- Förändringsbenägna

Det stämmer väl... sådär. Ung och nöjesintresserad är jag ju i alla fall.
Hittat via Språkmakargatan.

Tänk efter 20 år - eller 65

Jag respekterar människor som kan ta sig an projekt med långtidsperspektiv.
Noah tar ett foto på sig själv varje dag - här är de första sex åren:



Finns en hel hög liknande filmer out there in cyperspace, men det var nåt med de här ögonen som hypnotiserade mig.

Veckans bloggtips

Jonas Gardell

"Min dagbok här har jag i syftet att tvinga mig själv att börja skriva igen. Det är snart två år sedan jag skrev någon skönlitterär prosa."

"Kärleken är evig, sjunger Lena Philipsson. Men hon sjunger det bara i tre minuter. Så lång som en schlager är. Men läs gärna min dagbok. Jag ska alltid skriva. Jag ska alltid finnas. Och om jag skulle dö idag kommer de orden stå kvar i presens så länge ingen släcker ner min sida: Jag ska alltid skriva. Jag ska alltid finnas. Att tala sanning är att ljuga så att folk tror en. "

Henrik Schyffert

"Jag var illa förberedd och drog i panik väldigt mycket sexreferenser. Barnen skrattade glatt men jag fick iskalla blickar från klassföreståndarna på parkeringen efteråt."

"Så ikväll satt jag och tusen andra personer på Park i Stockholm och tittade på en 30 minuter lång reklamfilm som jag… eh.. inte gjort.Det var väldigt absurt. Har folk skaffat barnvakt för att se det här? Jag hoppades innerligt att jag inte skulle bli ihjälslagen på vägen ut.Filmen var helt ok. Det var ett försök att göra reklam på ett lite annorlunda sätt och även om jag personligen nog gjort något annorlunda så fanns det delar som jag faktiskt tyckte var rätt roliga. Men det kändes verkligen lite som om jag hade varit med och blåst folk som hade gjort sig fina och tagit sig ner till Humlan i minusgraderna."

Andra bloggar om: bloggosfären, bloggtips

Varför homosar inte borde få gifta sig

Top Ten Reasons to Make Gay Marriage Illegal

01) Being gay is not natural. Real people always reject unnatural things like eyeglasses, polyester, and air conditioning.
02) Gay marriage will encourage people to be gay, in the same way that hanging around tall people will make you tall.
03) Legalizing gay marriage will open the door to all kinds of crazy behavior. People may even wish to marry their pets because a dog has legal standing and can sign a marriage contract.
04) Straight marriage has been around a long time and hasn’t changed at all like many of the principles on which this great country was founded; women are still property, blacks still can’t marry whites, and divorce is still illegal.
05) Straight marriage will be less meaningful if gay marriage were allowed; the sanctity of marriages like Britney Spears’ 55-hour just-for-fun marriage would be destroyed.
06) Straight marriages are valid because they produce children. Gay couples, infertile couples, and old people shouldn’t be allowed to marry because our orphanages aren’t full yet, and the world needs more children.
07) Obviously gay parents will raise gay children, since straight parents only raise straight children.
08) Gay marriage is not supported by religion. In a theocracy like ours, the values of one religion are imposed on the entire country. That’s why we have only one religion in the world.
09) Children can never succeed without a male and a female role model at home. That’s why we as a society expressly forbid single parents to raise children.
10) Gay marriage will change the foundation of society; we could never adapt to new social norms. Just like we haven’t adapted to cars, the service-sector economy, or longer life spans.

från StopGeek.com

Andra bloggar om: hbt, homosexualitet, bög och flata

Att vilja vara vanlig och extraordinär på samma gång

Aftonbladets medelsvensson-test tror jag inte ett dugg på. Jag hamnade i den minst genomsnittliga kategorin. Jag är ju jättevanlig.
Fast det där med "vanlig" och "normal" är ju en historia för sig.
Jag googlade "är jag normal?"och fick tjugoentusenfyrahundra träffar. Men inget svar.
Förutom det här:

You Are 55% Normal

While some of your behavior is quite normal... Other things you do are downright strange You've got a little of your freak going on But you mostly keep your weirdness to yourself

How Normal Are You?

Långt ner i halsen XIV

Jag har aldrig fått ut något av att läsa så kallade "sexbloggar", har varit ganska likgiltig inför fenomenet och gav mig heller aldrig in i debatten när den virvlade runt som mest här förleden. Ett undantag är sexkulturbloggen som förtjänar ett besök då och då.
Där resoneras bland annat kring titlar på porrfilmer, och den sällsynta kreativitet som anas bakom namngivandet. (Synd att det av samma kreativitet inte syns ett spår i själva filmen).
Anyway, jag måste bara få citera några av exemplen som tas upp.

Ofta blir det ju extra roligt på svenska, det finns något sorgligt men samtidigt otroligt komiskt i den krystade porrigheten i titlar som "Bruna jättebomber i latex", "Över 40, kåt som 17", och min personliga favorit: "Wow vilka ollon, sa flickan". Alltså meningen måste ju någonstans vara att folk ska se titeln i hyllan eller på websidan och känna ett stygn av upphetsning, men blir folk verkligen upphetsade av titlar som "Svarta stakar i svarta bakar", eller "Saftiga lökar"?

Allra roligast blir det förstås när porrbranschen gör sina egna versioner av kända filmer, i den kategorin tar "Shaving Ryan's Privates" definitivt hem priset. Men man ska inte underskatta klassiker som "Gang Bang of New York", "Butt Pirates of the Carribbean" och "Natural Born Fuckers". Idén att göra porrfilmsversioner av kända filmer ligger rätt nära idén att göra porrfilmer som anspelar på kändisar, och som av en slump läste jag på text-tv igår att en av birollsinnehavarna i den stora succén "Britney Rears 3" nu ska spela huvudrollen i porrfilmen om Jennifer Lopez: "J-Ho: Jenny on the Cock".

Mohahaha. Roligt.
Och tänk så många nya googlande läsare som kommer att hitta hit nu.

Andra bloggar om: porr, språk, humor

The call of THIS day

Hajk ringde mig precis. HAJK.
Här sitter man i godan ro på jobbet, telefonen ringer för 74:e gången och jag lyfter den i slentrian.
- Hej, det är Bengt Alsterlind.
Han pratar verkligen sådär. Tänka sig.
Jag blir påmind om den där gången när jag jobbade på SR och trafikinformationskvinnan ringde. THE trafikinformationskvinna. Jag svarade och hörde den där raspiga, lite rökiga rösten som informerat mig om älgar på fel sida viltstängslet och trafikolyckor i Jönköping under alla bilresor så långt tillbaka jag kan minnas. Det var verkligen hon. Jag blev chockad och förstod plötsligt inte att det var meningen att jag skulle svara henne när hon pratade, vi hade ju under hela min livstid haft en envägskommunikation.
Jag tror jag aldrig ens reflekterat över att hon var en riktig person.
Men HAJK alltså. Stort.



Andra bloggar om: hajk, svt, bengt alsterlind

Sarah och Eddie

Apropå komiker som vi lyckades komma in på i någon kommentar här nedan, här kan du se ett skönt klipp från när Sarah Silverman gästade Conan O'Brien 1999.
Jag bjuder också på några smakprov från den oefterhärmelige Eddie Izzard:





Eddie har för övrigt en skön hemsida där man bland annat kan bilda egna meningar (till exempel "arthur covered a monkey in squeezy pants") och få honom att läsa upp dem. Prova själva i Eddie's Fridge.

Andra bloggar om: humor, eddie izzard, sarah silverman

Oscar, I love you

Lösryckta kommentarer på Oscarsnomineringarna:

- Att Jennifer Hudson skulle bli Oscarsnominerad några år senare var inget jag trodde när jag följde henne i American Idol 2004 direkt. Hon kom sjua.
- Scorsese är nominerad för bästa regi för The Departed. Inte oväntat. Men vinner han är det nog mer för lång och trogen tjänst än för filmen (som är bra, men inte så bra).
- Leonardo DiCaprio blev nominerad för bästa manliga huvudroll - men för Blood Diamond och inte The Departed. Där ser man.
- Grattis Danmark! Och Rolf Lassgård, nominerad för Efter Bröllopet i kategorin bästa icke engelskspråkiga film.
- Underbara Meryl Streep drar in sin 14:e Oscarsnominering, sjukt imponerande men ändå välförtjänt. I år får hon nog se sig slagen av Helen Mirren dock.

Mer om nomineringarna kan du läsa hos CNN, Aftonbladet, och SVT till exempel. Här hittar du hela listan.

Andra bloggar om: Oscar, film, nomineringar

The call of the day

Veckans roligaste samtal fick en kollega igår. En gubbe ringer och undrar vad pilarna på väderkartan betyder.
E - Ja, det står ju för vindriktningen.
Gubbe - Men då beror det ju på hur TV:n står vilket håll det blåser??

Som tjuvlyssnare mitt emot var det svårt att hålla sig för skratt när E spenderade säkert tjugo minuter med att försöka förklara för gubben att TV:ns position INTE hade nån betydelse för vindriktningen...

Veckans ordstäv - Saken är biff

Ny vecka - nya ord att förklara. Svårt att komma upp i samma intresseklass som "skita i det blå skåpet", men vi prövar ett nytt uttryck: "Saken är biff".
Uttrycket är faktiskt soldatslang, men har ingenting med mat eller biffar att göra. Används i betydelsen "det är klart, det är ordnat, det är färdigt". I Wikipedia kan vi läsa att det är ett svenskt idiomatiskt uttryck som tros komma från att en ansökan inom det militära, om den bifölls, förr i tiden ofta markerades med texten "bif." Texten "bif." skall så småningom ha kommit att uttalas som ordet biff. Som en ytterligare extrapolering av uttrycket har det ibland förekommit i formen "saken är Oskar", där Oskar hänvisar till biffmaträtten filé Oscar.

Grattis Haddy

Haddy Jallow vann en guldbagge, kul! Nervösast på Cirkus men vacker som en dag. Minns att hon var med på min snyggast-just-nu-lista från början av november.

Annars var väl inte guldbaggegalan nåt att hänga i julgranen. Sissela Kyle var småkul då och då, men i övrigt såg jag inte så mycket eftersom jag var tvungen att zappa bort från alla trista tacktal och pinsamma skoj-försök.

Det där med sprängd anka kanske är en säkerhetsåtgärd

Läste ni historien om den skjutna ankan som överlevde i ett kylskåp i två dagar? När jägarens fru öppnade kylskåpsdörren tittade den plötsligt upp på henne. Frun fick panik och såg till att ankan hamnade på djursjukhus där den nu vårdas för skador på vinge och ben.
Vad säger man om det? Hej, jag skulle vilja presentera dig för min kompis dubbelmoral...?
Först skjuter de den. Sen lägger de den i ett kylskåp i två dagar. Sen tänker de (förmodligen) plocka, tillaga och äta den. Då - ett möte av blickar - vips! Iväg till dyrt djursjukhus för bästa möjliga omvårdnad.
Det får mig osökt att tänka på historien om Reinfeldt, Bush, en gris och en kalkon.

The worlds (not so) greatest love stories

Har kommit ifrån mina listor en aning sedan det var vardagsmat i julkalendern. Det är dags för en ny.
Ni vet såna där klassiska kärlekspar i TV-världen, såna där som bara måste vara tillsammans och sluta tillsammans och ser ut som om de är gjorda för att vara tillsammans? När allt bara stämmer och castingfolket har gjort ett så bra jobb att skådisarna ofta blir ett par privat också? Ah, det är härligt.
Och sen finns det de där när det inte är lika härligt. När gnistbildningen mellan karaktärerna är lika med noll, när man inte alls begriper vad den ena ser i den andra eller den andra ser i den ena. När det är skrivet som en het romans men faller platt nånstans i överföringen mellan papper och verklighet. Här kommer en topp fem TV-par som inte blev lika lyckade som det var tänkt:

1. Carrie och Petrovsky i Sex and the City.
Det är säkert lätt att svepas med av kreativ briljans, rysk charm och drömmen om det romantiska Paris, men en självupptagen gubbe? Nej, nej.
2. Betty och Walter i Ugly Betty.
Visst, han är säkert världens snällaste och ska föreställa det trygga, hemtama, jordnära. Men jag vet inte jag. Tycker mest han är gnällig, mesig och inte alls särskilt stöttande.
3. Rory Gilmore och Logan Huntzberger i Gilmore Girls.
Jag förstår vilken roll han har i serien. Och kan ana vad Rory ser hos honom. Men kemin känns tillkämpad. Och är han inte rätt tråkig?
4. Carrie och Big i Sex and the City.
Okej, nu får jag hela världen emot mig. Och kanske kommer jag att känna annorlunda efter att ha sett hela serien i ett sträck, men just nu är jag inte så imponerad av Mr Big. Visst, han är cool, han är stilig, han är sval. Men han är inte... attraktiv. (Lite Gyllenhaal-syndromet där...) Jag tycker inte det. So shoot me.
5. Ally och Victor i Ally McBeal.
Här ligger felet egentligen i föregångaren. Det går inte att komma efter Larry Paul (Robert Downey Jr). Och hur söt han än var, och hur mycket chemistry dom än hade så tänkte man ändå det är Jon Bon Jovi gud det är Jon Bon Jovi varje gång han uppenbarade sig.

Åh, det finns så många fler. Vilka är dina favoriter? Ross och Rachel, Klimax och Bimbo, Anna och Victor (från Rapport till himlen?)
Och vilka tycker du är mindre lyckade?

Schlagerheaven (and hell)

Ännu ett bloggtips: Min popkulturfavvis Oswald har tillsammans med en annan melodifestivalgalning startat Ronny och Ronneys schlagerblogg. Ett måste för den som räknar ner till årets största svenska musikspektakel. Redan nu finns en del bortglömda godingar ur schlagerns digna historia att beskåda där , och det är definitivt värt ett besök. (Ha skämskudden beredd bara...)
Yes, stämningen börjar värmas upp! Känns oerhört tråkigt att jag var tvungen att tacka nej till att sitta i melodifestivaljuryn i år, men så kan det vara.
Jurygrupperna har ju ändå alltid fel, eller hur är det nu?

Komik-kväll

Så har man fått sig lite stand-up-comedy till livs. Jag vet inte om jag lärt mig något väsentligt av kvällen, mer än att:
- Anna-Lena Brundin pratar väldigt, väldigt fort.
- Fulla medelålders män och kvinnor som tycker dom är roliga kan vara väldigt högljudda. Och sällan väldigt roliga.
- Robin Paulsson är förnärmande ung och självsäker.
- Robin Paulsson är också förnärmande rolig.
- Stå-upp-komiker är inte ett av mina drömjobb. Jag skulle vara livrädd hela tiden.
- Människor som är på konferens och kommer stupfulla till kvällens underhållning som börjar kl 19 är ett ganska obehagligt sällskap att umgås med när man själv är spiknykter.
- Jag blir svettig av stand-up. Ibland är det roligt, ibland är det tråkigt, ibland är det pinsamt och ibland är det stötande. Och hela tiden måste man vara nervös för att konferens-skallarna bredvid en inte ska sköta sig.
- Bästa budskapet att ta med sig hem: Man ska aldrig ångra nånting.



Andra bloggar om: humor, stand-up, robin paulsson

Lika som skär

Ah, SVT Nöje briljerar igen. På senaste tiden har Carl Fredrik Holtermann spottat ur sig en träffsäker stureplan vs. kolibri-liknelse, en hisnande tanke i föreningen Carolabero, och min favorit - det identiska dubbelleendet nedan:

Statement

Jag fick en förfrågan i en kommentar om att skriva nåt om den brittiska polisserien "Life on Mars" som visas på SVT just nu. Tips är alltid välkomna, och det är nog mycket troligt att jag gör det inom en snar framtid, men tills vidare tänkte jag passa på att göra ett litet förtydligande.
Risken finns att ni är ett gäng därute som tänker "vafan, skulle det här vara en TV-blogg? Hon skriver ju om en massa annat grejs också ju! Och skitlite om de hetaste amerikanska serierna just nu!"
Ja, det stämmer. Det här är i första hand en personlig blogg, som egentligen kanske passar bäst enbart inom journalistik/media-kategorin.
Däremot skriver jag väldigt mycket om TV, eftersom jag älskar TV.
Men: Vill ni b a r a läsa om TV och veta allt om de nya amerikanska serierna, så finns det andra som gör det mycket bättre än jag. Jag kan rekommendera TVbloggen.com, Anna Thunman och Weird Science till exempel.
Jag skrev en gång en guide, "Så blir din blogg en succé" och har inte följt en enda punkt knappt. Det innebär att detta är en väldigt spretig blogg. Men det betyder inte att den inte är lysande för det.
Alltså: Läs mig, älska mig, länka gärna till mig, men bli inte sur om jag tappar tråden, kommer från ämnet eller yrar iväg ut i verkligheten någon gång ibland.

Celebrity failure

Är du trött på att få dåligt självförtroende och tänka "varför-bry-sig-när-jag-aldrig-kommer-att-kunna-se-ut-så-där" av de glittriga bilderna från Hollywoods röda mattor? Go Fug Yourself så känns det snart lite bättre.
(Titta på den här klänningen. Borde vara förbjudet att klämma ihop en stackars tutte på det där sättet.)

Världens Viggos och Carlar, förenen eder

Stackars skådisar som spelar läbbiga typer i folkliga långkörarserier och sen aldrig kommer ifrån det. Jag hörde gladlynte, sympatiske Bengt Bauler (se bilden, Foto Peter Knutsson) berätta att det under elake-Carl-tiden i Rederiet kom fram en parant dam till honom på stan en gång, smackade till honom rejält i huvudet med handväskan och gormade: "DU SKA VARA SNÄLL MOT DIN MAMMA!!"

Apropå Rederiet och skurkar, har ni sett trailern för det nya TV4plus-programmet "Vad blir det för mat?" Programledare och kock är stiliga skådespelaren Per Morberg, som man tidigare också kunnat se i programmet Jakt. Jag vet inte om det är Viggo-takterna som sitter i, eller den där skitstövelkaraktären i Så som i himmelen, eller hans uppenbarelse i Jakt, men jag tycker att han är så obehaglig. Där har jag åkt dit, där är jag tanten med handväskan.
Kanske är det det långa stripiga håret som fladdrar över maten, det faktum att han alltid skjuter djur och lagar blodiga biffar med lök, eller bara den släpiga rösten och hårda blicken. Jag vet inte varför, men han kryper under skinnet på mig.
Och nu i ett nytt program alltså. Trailern förutspår en svag förbättring i alla fall, håret är kortare och fluffigare, han verkar gladare och yvigare.
Well well. Jag kan ju helt enkelt låta bli att se det.

I told you so

Jag vet tydligen hur den svenska Let's Dance-publiken tänker. Se bara min profetia.
Själv såg jag ikväll bara Lasse och Anns dans. Eller Anns dans, kanske man ska säga, jag vet inte riktigt vad herr Brandeby höll på med.

Andra bloggar om: let's dance, tv4, lasse brandeby, ann lähdet

Den dagen när jag föddes...

... låg "Celebration" med Kool & The Gang etta på listorna i USA.

...låg "Woman" med John Lennon etta på listorna i the UK.

(Celebrate the Woman alltså! Celebrate me!)

...pryddes omslagen av bilder på Brooke Shields (Time magazine) och Billy Joel (Rolling Stone magazine).

...bästa upplevelse på bio var Chariots of Fire av Hugh Hudson - i alla fall enligt Oscar-akademin som gav den en statyett för bästa film.

...fyllde Peter Hook 25 år, Kim Novak 48 år och Robbie Williams 7 år.

Hur såg världen ut den dagen du föddes? Läs här.
(Tack The Magnus för tipset).

Me like too

Stationsvakt och jag diggar det här halsbandet från Anna Tascha Larsson:

Bloggtips just nu

Bloggtips som lyser upp den grå vardagen: Hos Oswald hittar du Robbie Williams nya video She's Madonna som bland annat innehåller en transande Robbie och en intervjuande Stakka Bo med svensk accent. Kolla in!
Hos Tor Billgren kan du just nu läsa om "Vad är nästa steg? Bögar och flator som får körkort och gå på posten?" och om Sveriges Radio och satanismen. Hihi. Love Antigayretorik.
Hos Sigge kan du läsa allt om den nya bloggportalen (varför inte lägga till mig på favoritlistan? :)) och hos Galagobloggen får vi veta att Värmlands officiella slogan är Värmland - låter spännande och när vi skrattat färdigt åt det kan vi börja längta efter nya Galago som bland annat innehåller briljanta Nina Hemmingsson.

Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, bloggtips, robbie williams

Dagens humör i bild

Jag känner mig lite som sur-katten fortfarande, och lite som huvudlösa, fotfästeslösa fröken Carlsson, men mest är jag bara grå. Jag önskar jag var lite mer grå-fabolous som så här:

(Bild borttagen)

Jag hjärta Claes

Apropå medelålders män som jag har en liten fäbless för (se Horace Engdahl del 1, del 2 och del 3) så måste jag erkänna att jag är lite hot på Claes Borgström också. Bara bojkotta fotbolls-VM-idén... Fantastiskt. Snacka om att föra upp ett ämne på agendan. Han visste att det var ett galet förslag och att han skulle bli idrottsvärldens slagpåse, men han stack ut hakan och det snackades trafficking och sexhandel i veckor. Genialt. Och nu sågar han särartsfeministtokan Annica Dahlström jäms fotknölarna. Jag säger det igen. Hot.

Andra bloggar om: claes borgström, genus, jämo

Filmrecension - The Departed

Hårt. Blodigt. Manligt.
Det känns som om hela skådis-ensemblen har injicerat adrenalin och testosteron inför varje scen. Filmen är i princip helt enkönad, det är manliga problem, med manliga lösningar i en värld bestående av män. Irriterar man sig på det, då har man betalat 100 spänn för 2 timmar och 31 minuters frustration. Köper man däremot det, säger fine, den här världen ser ut så här, låt oss utgå från det, då har man kommit långt. Det inser jag efter tio minuter och bestämmer mig för att svälja allt med hull och hår, för min egen skull.
Skådespelarna är bra.
Matt Damon är okej men osympatisk. Förståeligt osympatisk, men ändå osympatisk. Jag tror meningen är att jag ska känna med honom, men det gör jag inte.
DiCaprio är strålande, och klarar att hålla uppe en stor del av filmen alldeles själv.
Jack Nicholson tar i från tårna och är nästintill en karikatyr av en gangster som passat bättre i Sin City, men det funkar ändå på nåt vis. Jag gillar hans galenskap och älskar att hata honom.
De övriga skådisarna är också stabila.
Handlingen? Tät, klassisk, men ändå oförutsägbar. Några sköna vändningar, några gastkramande spänningsuppbyggare.
Därför blir slutet ett fett antiklimax. Jag känner mig lurad som har investerat tid, känslor och förhoppningar i karaktärerna. Men det är ju jag.
Söker du två och en halv timmes hårdkokt underhållning så blir du nog tillfredsställd. Vill du lämna biosalongen med någon annan känsla än den av misslyckande, hopplöshet och life's-a-bitch-so-why-not-just-shoot-me, då kanske du ska satsa på nåt lite lättsammare.
Slutsats? En typisk trea. Kanske med ett plus. Sevärd. Men inget som hamnar på någon av mina topplistor.

Så här tyckte SVT:s Fredrik Sahlin.

Andra bloggar om: film, dicaprio, the departed

Lost in translation

Apropå felöversättningar (som jag skrev om angående SATC abso-fucking-lutely-debaclet) så har den klassiska Avigsidan en skön sida med massor av konstiga översättningar från kultserien Vänner.
Exempel: När Ross, Carol och Susan är på sin profylaxkurs så hamnar Ross bredvid ett par som väntar tvillingar och säger då:
"So twins, that's like two birds...". En anspelning på uttrycket To kill two birds with one stone, eller på svenska två flugor i en smäll.
Men översättningen blir:
"Så ni ska få tvillingar...? Som att ha två fåglar...".

Joey tillbringar en dag tillsammans med Chandlers flickvän Janice (som han har minst sagt svårt för) och förklarar efteråt:
"...we spent the whole day together and I survived. And what's even more amazing, so did she. It was bat-day at Shea stadium." (bat=baseballträ)
Översättningen blir:
"Vi var tillsammans hela dagen och jag överlevde. Hon också, otroligt nog. Det var Amatörernas dag på Shea stadium."

När Monica och Ross grälar om vem som är bäst på fotboll säger Monica följande:
"Just once I wanna beat when you can’t blame it on the broken nose, the buzzer, or the fact that you thought you were getting mono. "
Mono är förkortning av och vedertagen engelsk term för Mononucleosis infectiosa eller körtelfeber på svenska, men gissa vad översättaren får det till:
"Jag vill slå dig utan att du skyller på din näsa eller att du tror att du är tvåkönad."

Alex Schulman har också erkänt några goding-missar.

Stormen Saruman

Bobby förfasar sig över att stormen Per fick ett sånt töntnamn. Han tycker att stormar borde ha mer respektingivande namn och listar några alternativ. Mina favoriter: Stormen Mordor och stormen Persbrandt.
Jag skulle vilja se en storm som heter Viggo (efter Rederiet-diton) eller Katla. Eller ännu hårdare?
Smaka på stormen Lex Luthor eller Scarface.

Ville Vessla, Ebola, Enöga (från dunderklumpen) Hannibal, Vader, Freddie (efter Krueger), Hajen, Osama... Vad skulle du vilja döpa en storm till?

Om hur man döper oväder kan du läsa här.

Veckans ordstäv - skita i blå skåp

Jag gillar ordstäv. Ordspråk, idiom, märkliga uttryck, allt som människor använder sig av utan att kanske veta riktigt varför.

Vi börjar med en klassiker: att skita i det blå skåpet

Att skita i det blå skåpet betyder enligt Wikipedia "att klanta sig eller göra bort sig utan en direkt avsikt". Betydelser som nämns på andra ställen är "gå för långt, balla ur".
I en scen ur filmen Göta Kanal från 1981 vrålar skådespelaren Janne "Loffe" Carlsson plötsligt: ”Nu har dom jävlarna skitit i blå skåpet!”
Att uttrycket förekommer i Hans Ivebergs populära film har medfört att det spridits över hela landet, men varifrån kommer det ursprungligen? Enligt Iveberg, som både skrev manus och regisserade, stod repliken inte i manus från början. Det var helt och hållet Loffe Carlssons upptåg.
Sydsvenskans Bo Bergman skriver: "Man kan se frasen som ett drastiskt, komiskt och burleskt uttryck för upprördhet och förvåning som inte går att analysera förståndsmässigt. Att uttrycket är befängt och dunkelt har säkert bidragit till dess popularitet. "
DN:s Catharina Grünbaum: "Huruvida uttrycket är äldre än 1981 har ingen, så vitt jag vet, hittills lyckats utröna. Om någon läsare skulle mött det tidigare än så vill vi språkvetare gärna få reda på det."
Enligt en intervju med Loffe Carlsson i Frank i P3 hade han tagit uttrycket från sin far (född i Eskilstuna), som använt det flitigt under Loffes uppväxt.

En sökning på det världsomspännande nätet ger många fantasifulla teorier, bland annat den här från signaturen Pongo: "Uttrycket härstammar ursprungligen från en incident på ett tryckeri i Stockholm någon gång tidigt 1900-tal. Från början var uttrycket "Att skita i blåsskåpet" och har sedan blivit förvanskat. Någon, eller mer troligt en hund, hade bajsat i ett stort fläktskåp som stod inne på tryckeriet och fasansfulla odörer spred sig i lokalen. Incidenten fick följden att arbetarna började kommentera pruttar med att någon skitit i blåsskåpet igen. Detta spred sig i Stockholm och vidare ut i landet och efter hand glömdes ursprunget bort och det mer obskyra "blå skåpet" ersatte "blåsskåpet" av någon outgrundlig anledning."

Eller saxat från nån skojfrisk chalmerit: "Uttrycket torde härröra från platttyskans 'Jetzt haben Sie in die blaue Schuppe geschiesst.' Talessättet emanerar från den tid då platttyskarna var starkt influerade av den anglo-saxiska viktorianismen. Som vi alla vet, ansågs avträden mycket oviktorianskt, och måste därför förbjudas (verboten sein). Visst vann man en del på detta, bland annat den engelska drottningens gillande, men tyvärr medförde förbudet även vissa nackdelar för platttyskarna. Bland annat avled plötsligt 23,7% av den arbetsföra befolkningen av förstoppning. Alltså måste man införa ett alternativ till de vanliga avträdena. Det var då som en driftig platttysk industrimagnat fick den geniala iden att marknadsföra 'die blaue Schuppe', en konstruktion som till det yttre var förvillande lik ett vanligt, blått klädskåp, men som i sitt inre dolde något betydligt mer jordnära. Åtminstone blev det det under tidens (och diverse andra faktorers) inverkan. Så småningom genomskådade dock den viktorianskstyrda, pickelhuvebeprydda platttyska polisen (die flachdeutscher Polizei) tilltaget. En massiv jakt på blåa skåp inleddes, och många mindre bondbyar på den platta platttyska landsbygden ödelades helt. Så småningom kom de blåa skåpens användande även bland platttysken i gemen (die gemeine Flachdeutsche) att betraktas som en handling endast värdig någon tillhörig samhällets absoluta bottenskikt. Härav alltså talessättet. Någon sammanfattning på engelska kan jag tyvärr inte ge, men om du eftersöker utländsk litteratur i ämnet, rekommenderar jag verket 'Ausschprung und Wiederentwicklung die blaue Schuppe Flachdeutschlands' av Fritz-Heinz von dem Grotschenfueppler. "

Signaturen Jonen kommenterar: "Uttrycker kommer naturligtvis från det faktum att man förr i tiden förvarade sina fina linnen och glas i typiska större blåmålade träskåp (ibland även finspriten). 
Alla andra teorier är fantasifulla men felaktiga vågar jag påstå.

Dessa kan ofta ses i Antikrundan, men idag oftast från Norrland och i synnerhet Jämtland då luftfuktigheten där har medfört att de inte förstörts av trämask. De betingar idag höga priser och att skita i dem idag torde vara lika otänkbart som tidigare..."

Vilken drog är du?

Your Personality Is Like Alcohol

You're the life of the party, a total flirt, and probably a pretty big jokester. Sometimes your behavior gets you in trouble, but you still remain socially acceptable. You're a pretty bad driver, and you're dancing could also use a little work!

Vilken drog är du?

Tack Rigg för tipset.

Att vara Horace Engdahl del 3

När man talar om trollen: Nytt Horace-brev hos Schulman. (Oj vad det känns fel att prata om Horace och troll i samma andetag).

Abso-fucking-lutely

Såg första avsnitten av Sex and the City för nån dag sen, har nu börjat plöja igenom alla säsongerna i min fina rosa/svartprickiga box. De första avsnitten är inte de bästa, kan man lugnt säga, men det är ändå kul att se.
Tittade på det allra allra första avsnittet med svensk text, för ovanlighetens skull. Men det skulle jag inte gjort. Ni vet den superklassiska scenen med Carrie och Big i taxin och hur hon kliver ur, springer tillbaka, knackar på rutan och frågar "Have you ever been in love?" och han säger den ännu mer superklassiska repliken "Abso-fucking-lutely"?
Översättaren tolkade denna übercoola line så här "Det kan du skriva upp."
Det kan du skriva upp? Var det den mest spännande svenska översättningen? Ok, jag vet, det är ett nästan omöjligt uttryck att översätta, men vad som helst hade väl varit bättre.

Mars och Venus? Nu är det JORDEN vi bor på.

Nu är hon igång igen, Annica Dahlström. Jag har skrivit om hennes åsikter förut, och jag orkar knappt ta upp debatten igen. Måste bara konstatera att jag har så svårt att förstå, hur hon å ena sidan kan säga att alla människor är blandningar av manligt och kvinnligt (hon tror till exempel att hon har mycket "man" i sig eftersom hon kommit upp sig så pass högt i karriären...) och sen i nästa andetag säga att vi är så olika och att barn kan fara illa av att bli omhändertagna av män. För att män inte har samma ögon och öron och barnpassningsförmågor som kvinnor.
Suck.
Snälla Annica, om det skulle vara så att det finns ett korn av sanning i det du säger, om det skulle vara så att kvinnor genom år av förtryck och förpassande till hemmet utvecklat en större "intuition" gentemot spädbarn, och att män är ointresserade och okunniga och okänsliga för bebis-signaler, då är väl det något vi ska motverka? Inte bara resignera och säga "Det verkar som om det är fler kvinnor än män som kan ta hand om barn, jamen då bestämmer vi att det är det de är bra på och att män ska syssla med annat."
Jag blir så arg.
Generellt sätt är det säkert som du säger, Dahlström, det är säkert fler kvinnor än män som kan och vill ta hand om barn. Men med tanke på hur samhället ser ut, är det inte rätt rimligt att det till största delen har kulturella och sociala orsaker?
Man ska inte se ner på kvinnor som väljer att vara hemma och ta hand om sina barn. Men jag vägrar se ner på män för att de på något sätt skulle vara sämre omhändertagare än kvinnor.
Jag känner inte en enda, Dahlström, inte en enda manlig bekant som skulle vara en sämre pappa än jag skulle vara en mamma.

Andra bloggar om: genus, politik, annica dahlström

Lovely Collette

Jag glömde en sak angående Golden Globe: Jag har bara sett pyttedelar av Tsunami, The Aftermath, och kan därför inte uttala mig om Toni Collettes insats. Collette som var nominerad i klassen Bästa skådespelerska i en biroll. Men jag vill bara ta tillfället i akt att hylla Toni Collette som en av de bästa skådespelarna just nu. Love her.

Veckans...

...bok: The Twelfth Card av Jeffrey Deaver. Ännu en i raden av Lincoln Rhyme-thrillers. Deaver är den okrönte spänningsmästaren.

...djur: ...video:

...musik: The Ark - Calleth you, cometh I

Jag är lite inkonsekvent, som alltid, med mina "veckans" och "dagens" men här hittar du en annan veckas.

Idrottsgalan 2007

Vad kan då sägas om gårdagens idrottsgala? (Tittade bara med ett halvt öga men kunde urskilja detta)

- Nana Hedin skulle varit en major star om hon såg ut som till exempel Pernilla Wahlgren.
- Tommy Nilsson? Seriöst, Tommy Nilsson som sjunger "Live and let die"? Hur tänkte ni då?
- Micke Tornving är rolig som bitter journalist, men det börjar bli lite gammalt nu. Och den där Gäddede-sketchen var en katastrof. Hur länge ska folk tycka det är roligt att skämta om att det är kallt och mörkt i Norrland och att alla norrlänningar bara super och bastar?
- Sportspegelns pris blir oftare och oftare galans höjdpunkt. Fram för fler alternativa priser och färre förutsägbara pretto-priser.
- Heja Anna-Carin Olofsson!
- Klart att hockeyn skulle få en massa priser. Det var på tiden. Men jag trodde aldrig att tre kronor skulle få Jerringpriset. Dom är helt enkelt inte tillräckligt folkliga. Det är för mycket pengar, för mycket gnäll, för mycket skitsnack, för lite hjärta. Och sen har dom nog helt enkelt vunnit för mycket under årens lopp. OS och VM-guld samma år - det kan inte bli större. Men inte ens det räckte. För egen del smällde damkronornas straffdrama mot USA sju gånger högre än herrarnas guldglans. Och Sanna Kallur är helt enkelt - där har vi det igen - mer likeable.
- Alla saknade Robert Gustavsson. Göran Gabrielsson har sina stunder, men även om Gustavsson inte är rolig jämt, så har han en bra mycket högre lägstanivå.
- Hur larvigt är det inte att ha en massa kungligheter på plats som ändå inte får säga nåt utan bara stå där som nån sorts dekoration?
- Det är så kul att se alla sportfånar uppklädda till tänderna. Särskilt de biffiga tjejerna i nätta små klänningar. Kontrasten till de kroppar man brukar se i galaklädsel blir så stor och jag vill peka på skärmen och skrika "Kolla! Det är så där en frisk och stark och välmående kropp ser ut!"

Andra bloggar om: tv, svt, idrottsgalan

Nattens statyetter

Några korta, lösryckta Golden Globe-kommentarer:

Bästa film, drama: Babel - som jag ju tyvärr inte har sett ännu, (lite av samma anledning som Brokeback-skandalen här nedan) men jag kan inte tänka mig att det inte är välförtjänt.

Bästa tv-serie, drama: Grey's Anatomy - Jaaa! Helt rätt.

Bästa tv-serie, komedi eller musikal: Ugly Betty - Liiite överraskande. Men jag diggar Betty, och serien har verkligen växt på slutet. Så absolut kul med en statyett.

Bästa manliga huvudroll, drama: Hugh Laurie (House) - Ja, det var väl en jordskredsseger. Alla har väl tagit den där buttre cynikern till sitt hjärta. (Jo, jag med).

Bästa kvinnliga huvudroll, drama: Kyra Sedgwick (The Closer) - Tja. Det var väl okej. The Closer är ingen jättefavorit hos mig, men Kyra är ingen dålig skådis.

Bästa kvinnliga huvudroll. komedi/musikal: America Ferrera (Ugly Betty) - Jaaa! America Ferrera som ska spela det fulaste amerikanerna kan tänka sig och som är söt som socker. Bisarrt, mycket bisarrt, men hon är galet likeable.

Bästa kvinnliga biroll i tv-serie, miniserie eller tv-film: Emily Blunt (Gideon's Daughter) - Detta kan jag egentligen inte säga så mycket om eftersom jag inte sett Gideon's Daughter, men jag hade hoppats på Katherine Heigl i Grey's Anatomy.

Skämmas får SVT:s webb göra när dom i sitt bildspel visar en bild på Vanessa Williams från Ugly Betty med bildtexten: "Jennifer Hudson vann priset för Bästa kvinnliga biroll i filmen Dreamgirls." Hoppsan hoppsan.
Mer om Golden Globe kan du läsa här och massor av foton finns här.

Andra bloggar om: tv, Golden Globe

Ok, Jake, jag ger mig.

Jag ska erkänna att jag aldrig ansett mig tillhöra Jake Gyllenhaals talrika fanclub. Jag har inte alls förstått varför han blivit så hajpad, och utnämnts till en sån sexsymbol. Han ser väl bra ut, visst, men jag tycker ärligt talat inte att han är så attraktiv.
Med detta måste jag också erkänna en annan sak. Jag såg Brokeback Mountain i helgen. För första gången. Jag vet att det är skandal att jag inte sett den tidigare och alla som känner mig säger "Va? Jag trodde du var på premiären!" men det har inte blivit av. Jag har väl haft en liten röst i bakhuvudet som säger att den där filmen förmodligen skulle kunna påverka mig ganska starkt, och att det känns lite otäckt, och därför har den legat där hemma i sitt fodral och väntat på att jag ska bli redo.
Nu har jag alltså sett den. Och gråtit hysteriskt, precis som jag trodde. Och visst, nu förstår jag lite mer varifrån Jake-febern kommit.

Och efter att sen hittat det här hos Oswald så är det bara att erkänna att jag kapitulerat:



Uppdatering: Videon är numera borttagen från YouTube och kan därför inte ses här längre heller.

Andra bloggar om: SNL, drag, jake gyllenhaal

Busted!

För alla Mythbusterslovers finns nu alla resultat samlade här. Där kan vi bland annat läsa att det inte alls hjälper att springa i sick-sackmönster om man blir jagad av en krokodil, och att urinera mot ett elektriskt staket kanske inte är en så bra idé men att vodka visst kan användas för att lindra svedan efter en brännmanet.

When are you coming home, Shaun?

Säga vad man vill om Irak-kriget eller den amerikanska patriotismen, men den här lilla tjejen smälter även ett cyniker-hjärta som mitt.
Sexåriga Heather Martin sjunger till sin bror Shaun som är i Irak:

Spegel, spegel på väggen där

Nä, nu vill jag ha svar. Svar om livet, universum och allting. (Douglas, I miss you, men kunde du inte kommit med nåt vettigare än 42?). Saidapoden senast gav så märkliga svar. Jag provar med ett nytt orakel: Jag gjorde en Antony and the Johnsons-kanal på Pandora och började fråga om livet.

Hur kommer min dag att bli?
Lemon - Dept. of Energy

Hur nöjd med livet är jag?
Late - Ben Folds (refräng: It's too late, don't you know, it's been too late, for a long time)

Vad är meningen med livet?
Into my arms - Nick Cave

Vad borde jag göra för att bli lyckligare?
It's not enough - Neal Casal

Äh. Det här var ju inget kul.

Vem har egentligen den mest pretentiösa hemsidan, Patrick Ekwall eller Björn Ranelid?
Beautiful Disaster - Kelly Clarkson

Hur SER egentligen Lars Adaktussons frisyr ut?
Paris 1919 - John Cale

Men han i Antikrundan då, den där Härenstam-på-LSD-Jan Bäckman hur ser han ut egentligen?
Spiralling - Antony and the Johnsons

Kommer jag att komma till helvetet för att jag är så elak?
It's always summer somewhere - Drew James and the Parafinaliens

Ok. Got the point.

Hur gick det här till?

You Belong in 1966

If you scored... 1950 - 1959: You're fun loving, romantic, and more than a little innocent. See you at the drive in! 1960 - 1969: You are a free spirit with a huge heart. Love, peace, and happiness rule - oh, and drugs too. 1970 - 1979: Bold and brash, you take life by the horns. Whether you're partying or protesting, you give it your all! 1980 - 1989: Wild, over the top, and just a little bit cheesy. You're colorful at night - and successful during the day. 1990 - 1999: With you anything goes! You're grunge one day, ghetto fabulous the next. It's all good!

What Year Do You Belong In?

Dagens katt

Att vara Horace Engdahl del 2

En kollega som jobbar med ett kulturprogram berättade att hon mejlat Horace nyligen för att fråga om han ville medverka i ett program som skulle handla om litterära sexskildringar. Horace tackade vänligt nej. Han skrev att han inte hade något att tillföra eftersom han "hoppar över alla sexskildringar i böcker, på samma sätt som otåliga läsare förr om åren hoppade över de då obligatoriska landskapsskildringarna". (Ungefärligt citerat).

Jag skulle vilja gå i Horace-skola. Vara Horace-novis, Horace-gesäll, Horace-lärling. Jag vill också vara så sval och cool och begåvad. Och språket. Tänk att ha språket så där lättillgängligt, flödande, närvarande. Som att ha säckar med ord framför sig, kunna tänka "vilken stilnivå vill jag använda idag då?" och sen bara plocka fram briljanta meningar hur lätt som helst, med en aldrig sinande vokabulär, en ständigt växande synonymbank och en fingertoppskänsla som om man vore språkets Matisse. Jag kommer ihåg när jag såg Ola Lindholm intervjua Horace i programmet Riktig Talkshow (minns ni det?) och Ola tyckte att han skulle sätta dit Horace ordentligt genom att testa honom på omöjliga ord ur SAOL. Men Horace visste vad de betydde. Allihop.

Nu ska jag sluta obcessa över den mannen, jag känner honom inte, jag har sett honom i en bankomatkö en gång men det räcker knappast för att bilda sig en uppfattning om en personlighet. For all I know kan han vara bara en stiffakademisk överklass-snobb som vilken som helst.

He ain't heavy, he's my brother

Via Pandora kan man lyssna på sina favoritlåtar, upptäcka ny musik och återupptäcka klassiker som glömts bort.
En hyllning till den senare kategorin kommer här:

För vem vill inte ha en Kikki-bastu!

Såg en annons för ett företag som säljer bastuprylar. Det var en enkel annons, bara en bild på en bastu och ovanför stod företagsnamnet och det feta budskapet: "VI LEVERERADE KIKKI DANIELSSONS BASTU".
Hmm. Jag vet inte jag. Var det den bästa reklamslogan de kunde komma på? Är det den mest trovärdiga upplysningen om kvaliteten på deras produkt? Att de sålt en till Kikki Danielsson?
Nä, där blev de nog lurade av kvällstidningarnas vi-lanserar-kikki-så-hårt-vi-kan-fast-ingen-egentligen-bryr-sig-för-till-slut-har-vi-hjärntvättat-dem-så-att-de-tror-att-de-bryr-sig-för-det-finns-alltid-nya-lågvattenmärken-att-hitta-på-kupp.
Nu väntar jag bara på Linda Rosing-skiftnyckeln, Anna Book-trädgårdsmöbeln och Farmen-Jannes balkonggrill.

A walk down memory lane

Jag kanske talar till en väldigt smal publik nu, nämligen de av er där ute som är i precis samma ålder som jag, och som också satt klistrade framför Sköna Söndag för att få er några minuters tecknad film till livs. På den tiden det inte var barnprogram och animerat i sju kanaler samtidigt tjugofyra timmar om dygnet.
Anyway, till er vänder jag mig nu och undrar: SuperTed.
Minns ni?



När vi ändå är inne på animerade barnprogram för hundra år sen så kan man ju också nämna Il était une fois, eller på svenska: Det var en gång. Det fanns tre olika, en för rymden, en för människokroppen och en i historia. Någon som minns dem?



Mer om nostalgi-TV har jag skrivit bland annat här, här och här.

Hur bra kan du läsa ansikten?

Kan du skilja ett äkta leende från ett falskt? Se vem som fejkar och vem som är glad på riktigt? Lotten tipsar om en sida där du kan testa. Ganska klurigt, jag fick 14 rätt av 20. Efteråt kan man också läsa om vad man egentligen ska titta efter, och vad som faktiskt skiljer ett äkta leende från ett falskt. För det finns skillnader.

Ett flyttbart skåp och Ann

Jag tittade inte så mycket på Let's Dance förra säsongen och hade inte tänkt göra det den här omgången heller. Men det är klart att det är roligt att se Ann Lähdet ta sig an "det flyttbara skåpet" Lasse Brandeby. Sambon har tävlingsdansat med Ann. De var danspartners i flera år och tog ett par pallplatser i SM. Det ni.

Vilka som åker ut först? Lätt. Det står mellan Birgitte Söndergaard och Malou von Sivers. Medelålders män kan komma undan med att vara klumpiga och stela och tappa takten. Då är det nämligen roligt. När kvinnor gör det är det mest pinsamt och ointressant. Sad but true.

Andra bloggar om: let's dance, tv4, lasse brandeby, ann lähdet

Navelskådning

Stefan Helgesson dissar "Världens modernaste land" i DN. Jag begriper inte hur han tänker.

"Men nästa gång jag hör fraser som "hur kommer det sig att just vi svenskar (är så nyfikna på utländsk mat, är så förändringsbenägna och så vidare)", eller "i andra länder (behåller man gamla byggnader, har man genuina restauranger och så vidare) men i Sverige " osäkrar jag min fjärrkontroll. [...] Så här ser nämligen världen ut enligt "Världens modernaste land": det finns Sverige och så finns det "and­ra länder". Dessa "andra länder" - som sällan specificeras - finns till för att Sverige i alla sammanhang ska framstå som extremast. Här behövs en kopernikansk omkastning! Världen roterar inte runt Sverige. "

Eeeh... Jo, i det här programmet gör den det. Det här programmet handlar om Sverige. Visst kan det finnas ett problem i att "andra länder" inte specificeras, och visst bygger många av de framkastade påståendena på generaliseringar, men syftet är ju att få igång en diskussion. Inte framställa Sverige som "extremast", men plocka fram sånt som anses typiskt svenskt och sen ge en historisk förklaring, alternativt avliva en myt.
Man kan säkert diskutera det lämpliga i att så ivrigt lyfta fram skillnader mellan Sverige och andra länder som bygger på generaliseringar, men jag tycker det är tydligt i programmet att det handlar om olika personers åsikter och upplevelser, och ingen definitiv sanning. Det händer ju att de medverkande experterna och de kommenterande invandrarna säger emot varann - och har helt olika tolkningar av fenomen och beteenden.

Det ger status att vara modern. Därför tänker man gärna att det egna landet är modernast. Men moderniteten - förstådd som en rationalisering av liv och samhälle - är gammal och finns spridd över hela jorden. [...] Kan vi inte bli kvitt den här nationella narcissismen någon gång? Hur vore det att sitta i Amsterdam eller Tokyo och diskutera svensk modernitet?

Att vi gärna tycker och tror oss vara så moderna - är det inte precis det hela programserien handlar om? Att testa myten, diskutera tesen, se om vi verkligen är så moderna som vi vill vara?
Om man vill göra ett program om Sverige från ett sant utifrån-perspektiv, då får man nog lämna över hela produktionen till ett utländskt bolag. Alternativt låta redaktionen bestå av uteslutande invandrade svenskar. Vilket vore spännande - men ett helt annat program.
Just nu ägnar sig Fredrik Lindström åt det han gör bäst, nämligen eftertänksam navelskådning. Narcissistiskt - javisst, men är det inte det som är poängen?

Andra bloggar om: svt, fredrik lindström, världens modernaste land, tv

Pensionärs-TV för alla

Antikrundan körde igång igår, det var det väl ingen som missade?
Jag såg delar av det och blev positivt överraskad. Kände mig trött på formatet, trött på experterna, trött på programledaren och trött på de giriga föremålsägarna, men - det finns ändå nån sorts pervers förtjusning i att se en tant dra efter andan när det var en sandstensfigur från medeltiden. Det är inget program jag kommer att följa, men det har sina stunder.
I övrigt:
- Hur tänkte de när de skulle hem till nån kvinna och uttryckte enorm entusiasm över att hon fått ärva sin moster? Dialog: "Hon har fått ärva hus, sommarställe, möbler, inredning, ja allt! Fantastiskt! Ja är det inte det! Men stora bekymmer också. Ja men de bekymren hade jag gärna tagit!) Que? Klingar det inte lite illa? Lite kan-inte-min-släkt-gå-och-dö-snart-så-jag-får-alla-häftiga-prylar-illa?
- Stackars tanten som fick veta att hennes karolinska värja som hängt hemma på väggen i 60 år var värd över 100 000 kronor. Man riktigt såg rånrädslan lysa i ögonen på henne, och med uppgivenhet i stämman konstaterade hon att hon måste ta ner den från väggen och gömma undan den nånstans. För sälja en släktklenod ville hon inte.
- Uppfriskande med en människa som direkt erkänner att han ska sälja ett värdefullt föremål. Mannen med den fula smörterrinen tappade hakan när den var värd 50-100 000 kronor. Han hade köpt den på en loppis för en femma. Men vem, jag säger vem, prutar ner ett loppisfynd från 15 till 5 kronor? "Jag tyckte den såg skadad ut så jag ville bara betala en femma." Om jag var loppisföreståndare skulle jag bli rätt trött. "Är den så jävla skadad så köp den inte då!" skulle jag sagt. Eller nä, förmodligen inte, men jag skulle tänka så i alla fall. Och han köpte den och tog med den till ett värderingsprogram i TV - klart han misstänkte att den var värdefull.
- Skön mix på prylarna - från petrusfigurer från 1300-tal till en tjusig röd kobratelefon. Och icke att förglömma en hövdingadräkt från Ghana.
- Varför går man dit med saker man redan vet allt om? Aptråkigt.
- Knut Knutson är en Ernst i kubik. Fast lite nördigare.

Andra bloggar om: tv, antikrundan, svt

Trygghets-TV

Vi har väl alla våra trygghets-serier. De där programmen som gick när vi var yngre, som kanske snurrat på repris många omgångar sen dess, såna där serier där man redan sett alla avsnitt men alltid kan slötitta på ett till. Serier som oftast hamnar på dagtid, som vi aldrig skulle ställa klockan för att se, men sitter vi väl där och zappar så fastnar man lätt.
Vissa serier ser man mest av nostalgiska skäl, vissa håller än.
MacGyver kan vara ett exempel, Star Trek, M.A.S.H, Melrose Place, Helgonet, Skål, Par i hjärter, Charlies änglar och Falcon Crest andra.
För mig kan väl även Vänner räknas som trygghets-TV, även om det inte passar klockrent i kategorin. (Lite för ny, lite för hypad).

Ett annat exempel är sitcomen Pantertanter. Älskad i hemlandet USA men här ganska undanskuffad, trots att det är en långkörare som svensk dag-TV. (Varför inte fler Pantertanter och färre The War at home..?)

Repliker från Pantertanter (stulna från Anna Thunman):

Estelle Getty (född 1923)- spelar bitska mamma Sophia från Sicilien
Rose: Sophia, why are you in such a bad mood?
Sophia: Excuse me Rose, I haven't had sex in fifteen years and its starting to get on my nerves.
***
Blanche: We just rented that movie Aliens, it scared us half to death.
Sophia: I found it scary too. That Sigourney Weaver is a sweet girl but she really shouldn't go without makeup.

Betty White (född 1922)- spelar naiva Rose med ett förflutet i Skandinavien
Rose: My mother always used to say: The older you get, the better you get, unless you're a banana.
***
Rose: I just had a thought...
Sophia, Dorothy, Blanche: Congratulations.
***
Rose: Now, I know no one wants to hear any of my stories right now...
Dorothy: That's always a safe bet, Rose.
Rose: ...but you need to hear about my cousin Ingmar. He was different. He used to do bird imitations.
Blanche: Well, what's wrong with that?
Rose: Well, let's just say you wouldn't want to park your car under their oak tree.

Beatrice Arthur (född 1923)- spelar frånskilda, lätt bittra Dorothy
Blanche: This is strictly off the record but Dirk is nearly five years younger than I am.
Dorothy: In what, Blanche, dog years?
***
Blanche: Dorothy, this is crazy! Since when do you care how you look?
Dorothy: I think it started when I came down from the bell tower and had my hump fixed!

Rue McClanahan (född 1934)- spelar slampiga Blanche, den yngsta pantertanten
Blanche: I'll give you anything. I'll give you one of my sons.
Dorothy: Blanche.
Blanche: Dorothy, I've given this a lot of thought. I've had three sons, I've never had a Mercedes. Which one do you want? Biff, Doug, Skippy? No, don't take Skippy, he's got asthma. ***
Blanche: What do you think of my new dress? Is it me?
Sophia: It's too tight, it's too short and shows too much cleavage for a woman your age.
Dorothy: Yes, Blanche. It's you.



Läs också: Mina fem största TV-ögonblick. (Den är redan inaktuell, men ändå)

Andra bloggar om: tv, nostalgi, 80-tal

Fortfarande rynkig men lite vigare

Nu har sphynx-humöret utvecklats lite och jag känner mig mer så här:
Är det månne Ingvar Carlssons jänta?
Tack Tommy för bilden.

Många bäckar små...

Vill du dämpa ditt dåliga samvete och samtidigt göra en god gärning? Kolla in solidaritetsbloggen. Bloggens medlemmar skänker varje månad bort hundra kronor var, den här omgången är det SOS barnbyars projekt i Ukraina som får pengarna.

En cellists mardröm

Roligt om återanvändning i musikens värld:

Birro ny stjärna i Karlavagnen

Marcus Birro skriver att han kommer att bli programledare för Karlavagnen. Karlavagnen i P4, ett av Sveriges mest älskade program. Det var som fan. Det vore mitt absoluta mardrömsprogram att leda tror jag. Men det är ju väldigt populärt, och hjälper säkert många i ensamma stunder. Lycka till Birro, du kan säkert dra nya lyssnare och samtidigt hålla kvar de gamla pratglada typerna.