Kompis-kärlek i sing-a-long

Treans lördagsunderhållning Sing-a-long är verkligen ojämnt. Dels beror det så oerhört mycket på vilka som är gäster - dels funkar programpunkterna väldigt olika bra.
Det roligaste är nästan alltid det första momentet, där gästerna gör imitationer. Ikväll var det till exempel hysteriskt kul att se Anders&Måns-Måns sjunga som Lordi och Morgan Alling göra en Bamsesjungade E-type.
Anders och Måns förresten, hur söta är dom inte? Det bara strålar kärlek om dom. Dom bara... passar. Som hand i handske, som ler och långhalm, som Carola och hennes fejktandleende, ja som om dom bara vore halva utan varandra. 2000-talets Hasse och Tage for sure. Åh, love Hasse och Tage.
Oops, sidospår.
Sing-a-long var det alltså: Jo, kul i början som sagt, men sen dör det. Mesigt, skråligt, blekt. Känns mest stressat och högljutt. Lite kul igen på ett mycket, mycket sjukt sätt när det är dags för programpunkten "musikvideon". Ikväll fick vi se Ken Lennard i paljettklänning framföra La dolce vita. Extremt absurt och lite sorgligt. Det gillar jag. Då skrattade jag igen. Minns också tidigare videos med Alice Timander bland annat, och Frank Andersson som försökte göra en Christopher Walken.
Oj oj oj. Då tittar jag hellre på orginalet.