Lucka 5 - Älskade Alex Schulman

Det kommer en tid i våra liv (då och då faktiskt) när vi stöter på människor som Alex Schulman. Dagens julkalenderlista blir därför att förklara de olika faser det är möjligt att gå igenom när man möter sådana människor. Listan den femte december har jag valt att kalla: Älskade Alex Schulman.

1. Skepsisfasen. När du först blir medveten om att Alex Schulman finns. Han är en kille som jobbar med media. Han har en blogg, som han inte vill kalla för blogg, och en tidning som heter Stureplan. Han bor på Östermalm. Det vet man ju hur de är.

2. Föraktfasen. Det vet man ju hur de är. Och efter att ha ströläst några blogginlägg får du alla fördomar bekräftade. Du inser snabbt vilken idiot Alex Schulman är. En pretentiös, verklighetsfrånvänd överklassvalp. Du ser bilden på honom där han smilar högdraget i sin lilla fluga och du ryser av obehag. Dessutom har han en bror som ser likadan ut, men du kan inte bestämma dig för om den ena är en förväxt variant av den andra, eller den andra är en förkrympt variant av den ena. Du kan för ditt liv inte förstå hur någon kan vilja läsa den där smörjan.

3. Nyfikenhetsfasen. Du kan för ditt liv inte förstå hur någon kan vilja läsa den där smörjan. Men många verkar göra det. Du hittar fler och fler som länkar till bloggen, fler och fler som beskriver den som "rolig" med "äkta humor". Vissa som hyllar den verkar vara vettiga människor. Hur kan det komma sig? Du börjar läsa lite noggrannare.

4. Förvirringsfasen. Du börjar läsa lite noggrannare. Och blir förvirrad. Vad menar karln? Du blir förbannad ibland och fnittrar ibland. När är han allvarlig, när skämtar han? Vad är ironi och vad är sanning? Hur ironisk är den uppenbara ironin egentligen? Är ironin så ironisk att den tar ut sig själv? Som dubbla negationer? Du börjar följa bloggen slaviskt utan att veta var du har honom. Men förvandlingen är igång. Du har börjat skratta.

5. Frälsningsfasen. Du har börjat skratta. Plötsligt ser du självdistansen, intelligensen, skärpan. Han har gjort en Ebba von Sydow i kubik – lanserat sig själv så stenhårt att det är omöjligt att misslyckas. Och han är rolig, han är jätterolig! Du kan inte förstå hur du tidigare kunde missuppfatta den uppenbara humorn. Visst, han kanske dissar fel personer ibland, och det kanske inte är alla skämt som går hem, och han kanske är lite för elitistglammig för din smak, men det mesta är genialt. Genialt. Du läser och roar dig kopiöst, bland annat åt alla inskränkta haters som är kvar på fas 1 och 2.

6. Jag vet inte vad nästa fas är. Jag har inte kommit så långt än. Kanske tröttnar jag, kanske dissar han en kompis så jag börjar avsky honom, kanske blir vi bästisar för livet. The future will tell.

Avslutande moralkaka: (Sjunde himlen-musik tack). Poängen är att dessa faser kan uppkomma på många andra plan och i samband med många andra människor du möter i din vardag. Och det kan vara viktigt att tänka på att fas fem ligger därborta nånstans, inom räckhåll, bara du öppnar upp och låter nyfikenheten komma fram. För det är bra mycket tråkigare att vara en av dom som fastnat som haters.

(Fast nån får gärna berätta för mig poängen med Karolina Lassbo – glamourprinsessan. För när det gäller hennes storhet i bloggvärlden är jag fullkomligt oförstående. Men men, smaken är som baken.)