Att vara en bump

Idag har jag träffat Bump. Hon är bra och söt och tuff. Man blir glad av henne. Fast lite ledsen också, för att hon inte fattar hur bra hon är. För att hon säger att allt möjligt konstigt är hennes fel fast det inte är det och att hon aldrig är nöjd med nånting hon har skrivit och att hon säger att hon inte klarar av saker som hon visst klarar av.

Fast å andra sidan sätter hon fast stora gula örhängen i klänningen bara för att dom är fina och har glittriga silverhjärtan i sängen som hon gillar att spegla sig i och svarar smart och vasst och enkelt på dumma intervjufrågor.
Som när vi pratar om att folk på nätet som läser hennes dikter inte tror på att hon är tolv, och jag frågar: "Men känner du dig som en gammal eller särskilt mogen tolvåring, eller bara som vilken tolvåring som helst?" och Bump svarar: "Jag vet inte hur det känns att vara tolv. Jag vet ju bara hur det känns att vara jag."

Åh så bra.