Babylycka

Jag har fått en ny favoritsysselsättning som kanske är aningen vrickad. Here it goes: Jag surfar runt och lusläser bloggar om barnlöshet. IVF, hormonbehandlingar, adoptioner, rubbet.
Jag vet inte, det blir som en följetong, en dokusåpa i bloggformat, där jag får vara med om nåt oerhört varmt och stort och viktigt.
Just nu har jag tittat på mängder av filmer och bilder där folk får besked om sina adoptivbarn och hämtar sina adoptivbarn och kommer hem med sina adoptivbarn.
Och så blir jag rörd och gråter.
Nej, det är inte min "biologiska klocka" som vill säga mig nåt, och nej, det rycker inte i äggledarna på något sätt, jag vill absolut inte ha barn just nu. Jag tycker bara det är så härligt att se så glada och lyckliga alla blir. Corny? Kanske.

Nåja, det är förmodligen nåt övergående jag drabbats av. Börjar redan tröttna på att alla gör sina filmer precis likadant med precis samma musik (den där over-the-rainbow+what-a-wonderful-world-mixcovern) som i och för sig är rätt skön, men ändå.

Bloggar om:
barnlöshet, adoption, IVF