Yrke: Förste lyssnare

Idag ringde en galen kvinna. Det är en av nackdelarna med det här jobbet, alla knäppisar som ringer.

Hon begärde inget av mig, hon ville bara prata. Så det fick hon. Hur snäser man av nån som är förvirrad och mår dåligt? Hur säger man "hörrdu, jag måste jobba nu", till nån som är i full färd med att ingående berätta om sexuella övergrepp hon utsatts för på psyket? Inte helt lätt. Lyssna, hålla med, trösta. Det är ju inte hennes fel att det här samhället har en usel beredskap för psykisk ohälsa. Det är inte hennes fel att såna som jag etiketterar henne som "galen" och "knäppis" och tycker hon är obehaglig.
"Jänta", sa hon. "Kom ihåg att det finns flera sidor av varje historia."
Och det har hon ju rätt i.